måndag 28 februari 2011
Låtsaskompis
När Lovisa var mindre så gjorde Lolo entré (jag har skrivit om henne/honom förut, klicka här). Lolo är både flicka och pojke. H*n har bytt skepnad och kön genom åren efter Lovisas behov.
Jag hade också låtsaskompisar när jag var liten. En ren som jag inte kommer ihåg vad han hette men han var stor och hade stora ståtliga horn, och en domherre som hette Vari. Kommer inte riktigt ihåg när dom försvann ur mitt liv men jag kommer ihåg hur verkliga dom var.
Lovisas låtsaskompis Lolo dyker fortfarande upp ibland men det roliga är att h*n nu även är Loas låtsaskompis.:-) Så Loa har för tillfället två låtsaskompisar.
Enligt en artikel i Aftonbladet så är det nyttigt för barn att ha låtsaskompisar.
Barn som har eller har haft låtsaskompisar är kreativa människor med stor fantasi tror jag.
Jag kan ju bara tala för migsjälv.;-)
måndag 21 februari 2011
30 dagar
När vi var i New York 2009 gjorde jag två graviditetstest som visade väldigt svaga plus. Så vi gick till en sån där typiskt amerikansk affär som man ser i filmer där man kan handla ALLT, från mat till mediciner. Där köpte vi ett digitalt graviditetstest och gick tillbaka till hotellet.
Jag gick in på toaletten och kissade på stickan och väntade i tre minuter. Ganska snart stod ordet "Pregnant" i det lilla fönstret.:-)
Efter att jag samlat mig gick jag ut från toan med ett leende och med stickan i vädret och tänkte väl att Danne skulle se på min min att det visade positivt. Men han låg på sängen och höll för öronen och blundade! Han var så rädd för att det skulle visa negativt så han ville varken höra eller se hur ledsen jag blev.
När jag ruskade hans axel så flög han upp en halvmeter och utbrast "Faan vad du skrämde mig!".
När jag visat testet så satt vi bara och tittade chockat på varandra med fåniga leenden.
Det var sant! Vi var gravida!:-)
Nu är mina 30 dagar slut. Även om det tog mer än 30 dagar att slutföra det, men det är sånt som händer.;-)
Ciao!
söndag 20 februari 2011
30 dagar
Mina ambitioner och mål här i livet är väl egentligen inte så många. Jag har uppnått vissa.
Men jag vill väldigt mycket få igång en solokarriär.
Men till det behövs tid och lite pengar. Men nån dag så ska det väl ske.
Jag ger mig inte!;-)
lördag 19 februari 2011
30 dagar
Det enda jag känner att jag saknar är människor i min närhet som gått ur tiden.
Materiella saker kan man alltid skaffa sig på det ena eller andra sättet. Men vi kan aldrig får tillbaka tiden med nära och kära som lämnat jordelivet.
Ni fattas mig.....
fredag 18 februari 2011
30 dagar
Det här låter kanske lite klyschigt, men min favortiplats här på jorden är mitt hem, mitt hus, med min familj.:-)
Jag älskar att vara hemma! Det var nästan så vi övervägde att inte åka utomlands bara för att jag/vi trivs så bra hemma. Men nu ska vi åka iaf och det är jag glad för. Man behöver lite omväxling ibland.:-)
torsdag 17 februari 2011
Dåligt samvete
Mitt svar var "nej".
Jag får nog dåligt samvete för ALLT!
Jag får dåligt samvete för att jag sover för länge när vi inte har kidsen. Passar på att ta igen sömn när dom är borta, helst nu när jag inte mår så bra.
Jag får dåligt samvete för att vi inte har kidsen. Vi har dom bara på halvtid, alltså kommer vi bara få vara med halva deras liv... (Jag vet att det inte är sant, men ibland känns det så...)
Jag får dåligt samvete för att jag lagar dålig mat ibland. Det blir ju rätt mycket halvfabrikat för att det ska gå fort, men jag försöker kompensera upp med grönsaker och sånt. Men ibland blir det inte som jag har tänkt.
Jag får dåligt samvete för att jag inte skriver så mycket i Olles bok om honom själv. Hur mycket han väger och hur lång han är, etc...
Jag får dåligt samvete för att jag sitter och bloggar (som nu) när jag egentligen skulle behöva dammsuga, torka golven, leka med Olle, tvätta, vika tvätt, m.m. m.m.
Varför får jag så dåligt samvete för allt jag gör och inte gör?!
Varför kan jag inte bara slappna av och ta saker och ting för vad de är?!
Är vi kvinnor skapta för att gå omkring med dåligt samvete hela tiden för allt och inget?
Är det något som vi gjort sen urminnes tider och aldrig kommer bli befriade från?
Finns det nån kvinna där ute som inte får dåligt samvete?
I så fall; snälla, skriv en kommentar och berätta vad din hemlighet är!
30 dagar
Jag är alltid rädd för att det ska hända något med nån i familjen. Att jag ska förlora någon...
Från och med att ett barn föds så har man ansvar för det lilla livet och man vill aldrig att det ska hända något med denna lilla varelse. Jag är inte nojig men jag är nog lite hönsmamma. Men det är något man måste lära sig att leva med.
Så som jag känner för Danne har jag inte känt för nån, nånsin. Om något skulle hända honom så vet jag inte om jag skulle vilja leva... Man måste väl för barnens skull, men....
Usch! Det är hemskt att tänka på det här!
Nu vet ni vad jag är mest rädd för iaf!:-)
onsdag 16 februari 2011
30 dagar
tisdag 15 februari 2011
30 dagar
♦ När barn i allmänhet far illa...
♦ Sorgliga filmer.
♦ Om jag blir ledsen.
Jag är inte en sån som håller gråt inom mig. Måste den ut så måste den ut. Jag tycker det är skönt att gråta. Man liksom lättar på trycket.:-)
Familjen förkyld
Inne: Mmmmm...:-)
Bihålor: Aj!
Huvud: Aj!
Idag åker vi ingenstans! Kanske går till affären och handlar mjölk.
Jag ligger fortfarande i sängen och myser. Kidsen tittar på tv och Olle har nyss vaknat.
Känns som om det var evigheter sen jag vaknade och kände mig helt frisk...
Kidsen har varit förkylda ett tag nu men dom verkar må bra ändå.
Nu har Olle blivit förkyld oxå. Grönt slemmigt snor... Han är ganska täppt men är på bra humör. Hoppas humöret håller i sig men snoret försvinner.:-)
Nu ska Olle få välling sen ska resten av oss äta frukost!
Ha en mysig dag!:-)
måndag 14 februari 2011
Hit ska vi!:-)
Vilt, men snällt
Det är riktigt kallt ute. Imorse var det -27 grader. Sådana dagar är man glad över att det finns öppna spisar, tjocksockar, tjocktröjor, filtar, mysiga ungar och mysiga filmer.:-)
Tror jag ska hålla kidsen hemma ifrån dagis imorgon bara därför.;-)
Alla ♥ Dag
Glad Alla Hjärtans Dag på er alla!:-)
30 dagar
Min familj, mina barn och min älskling får mig att må bra. Och att ha saker att längta till. Musik är som balsam för min själ. Jag skulle inte kunna leva om jag inte fick sjunga. Att stå på scen får mig att känna mig levande och vara precis i nuet.
Allt detta får mig att må bra och känna mig som en hel människa.
Baserad på en verklig händelse
Är så jävla förkyld!!! Är less på att vara så förkyld! Det bränner bakom ögonen och dom tåras, huvudet känns mosigare än vanligt och det känns som om kroppen varit ute och festat. Varför fick inte jag följa med?;-)
Jag hör dåligt, sämre än vanligt. Och mina smaklökar fungerar inte som dom ska.
Mitt luktsinne ska vi inte tala om. Jag känner inte ens om min egen lilla son skitit ner hela blöjan med kloakbajs!
Så han får sitta i det tills det börjar svida och klia och han börjar grina. Då förstår hans mor att det är något som är galet. Har han otur så lägger hon honom i vagnen för att sova middag...
"Ingen idé att fortsätta gnälla..." tänker han och somnar. Inte förrän efter han vaknat igen och hans mor har gett honom gröt känner hon den välbekanta doften av bajs. Då går det upp för henne att det var ett tag sedan hon bytte blöja på sin son...
Baserad på en verklig händelse.....
Skäms på mig! Men det är inte så lätt när jag mår som jag mår... Får skylla på det. Men han fick inga större men av det. Varken pungen, snoppen eller stjärten blev röd.;-)
Men en sån här händelse för en tillbaka till drömmarna man hade i början av föräldraskapet eller under graviditeten. När man drömde mardrömmar om att man glömde ge sitt barn mat eller glömde byta blöja eller rent utav glömde bort att man hade ett barn. Och sen när man vaknade så kände man sig så otroligt värdelös som förälder och man undrade hur det skulle gå och vilka men man skulle ge sitt barn.
Men vilken tur att vi känner oss värdelösa ibland! Det betyder ju att vi har ett samvete.
Jag tänker inte grotta in mig i det här, nu släpper vi det! Nu har jag fått skriva av mig.:-)
Ingen av oss är perfekt! Tack och lov för det!:-)
söndag 13 februari 2011
30 dagar
... att ha ett trevligt morgonhumör.:-)
... att be om hjälp.
... att tycka att jag duger som jag är.
... att ha stort tålamod.
... att passa tider...:-)
... att hålla efter med tvätten. Jag tvättar när det blivit ett stort berg.
... att vika tvätten jag tvättat, då bildas det ett till berg...
... att acceptera att jag har fel... Det tar tid, men jag gör det till slut.:-)
lördag 12 februari 2011
30 dagar
♦ Jag är bra på att skratta och att få människor att skratta med mig (och åt mig, man måste kunna bjuda på sig själv).:-)
♦ Jag är bra på att säga "jag älskar dig" till mina barn och till min älskling. Man kan aldrig säga det för mycket!
♦ Jag är bra på att laga mat när jag väl gör det.:-) Nu har det blivit ganska ofta. Men jag har perioder när jag har varken fantasi eller ork. Då hoppar Danne in.:-) Har vi inte kidsen kan det bli hämtmat på den indiska eller asiatiska restaurangen.
♦ Jag är bra på att rita, teckna och måla men jag gör det allt för sällan.
♦ Jag är skitbra på att sjunga!:-)
♦ Jag är bra på att säga vad jag är bra på. Bara man slopat jantelagen så är det enkelt!:-)
fredag 11 februari 2011
Ooops! Det blev visst lite fel...
Men när jag skrev inlägget så var det ju fortfarande onsdag och jag skrev om det som skulle hända dagen efter, på torsdagen. Men när det publicerades så hade ja allt det där redan hänt. Krångligt? Jaja, du behöver inte förstå.:-)
Olle var alltså till BVC igår och Danne kom hem igårkväll.
Det är inte klokt vad lillgrabben har vuxit! Nu väger han 10180 gram och är 71 cm!
"Ja, han är ju lite stor" sa barnläkaren "men det får man ju vara".:-)
Dags att sova och kurera mig nu. Mår inte alls bra. Känns som om jag håller på att bli sjuk igen...
Den här förkylningen vill inte släppa!
Mina tankar ikväll går till min bästa vän Tess som ligger på sjukhuset i Sundsvall och till min barndomsvän Maritha med familj som förlorade sin svåger/bror/farbror igår plötsligt och oväntat... Tänker på er!
30 dagar
Vi har inte kommit så långt in i den här månaden så det har inte hunnit hända så mycket.
Hittills vet jag att Olle ska till BVC imorn och på kvällen kommer Danne hem.:-)
Annars så händer det inte så mycket vad jag vet.
Ni får helt enkelt följa bloggen!;-)
torsdag 10 februari 2011
30 dagar
Jag ångrar egentligen ingenting i mitt liv.
Men om jag måste välja något så får det bli att jag inte stod upp för mig själv i skolan.
Jag vet inte om jag ska kalla allt för mobbing. Men vissa saker var fanimej mobbing och sexuella trakasserier! Och jag ångrar att jag inte sa ifrån tidigare!
Men åandra sidan så har det format mig till den jag är idag.
Ibland kan jag undra vad jag var så rädd för då...
Men jag fick min revansch när jag var med i Melodifestivalen med SAREK 2003. Jag plockade bort all nervositet och ersatte den med "Nu jävlar ska ni få igen!". Efter det har jag inte så mycket ånger kvar. Det liksom rann av mig då, den där kvällen på scenen uppe i Luleå.:-)
Visst kan man ångra småsaker ibland. Men det är inget jag lägger ner energi på. Jag ältar inte utan försöker att göra det bästa av situationen. Man lär sig av sina misstag heter det ju.:-)
Sagt och gjort
"Mamma, får jag titta på när du färglägger dig?"
Sötungen!:-)
Men sov unge!
Ska dra upp honom nu tillsammans med dom andra ungarna få se vad han tycker om det...
Faan oxå! Jag som trodde att jag skulle få sova och vara pigg och alert idag...
Det blev rätt sent för mig igår oxå för när Danne är borta så har jag så svårt att gå och lägga mig. Det är ju liksom inget roligt med en stor tom säng och ingen att prata eller mysa med...:-)
Vaknade vid 05:30 av att Lovisa slagit på Mamma Mu på sin stereo och nästan vridit upp ljudet på max.
Och nån har vridit på värmen inne i vårat sovrum så det är som att sova i en bastu! Kanske därför Olle sovit så dåligt? Eller så är det kanske nåt med magen...?
Hur som helst så måste vi ändå kliva upp nu...
Får försöka vila sen innan jag hämtar kidsen på dagis.
Det blir aldrig som man tänkt sig...... Bajs!
onsdag 9 februari 2011
Sagt och gjort
"Mamma, du är min bästa kompis!"
Sen lade han sig ner och somnade om.:-)
Lovisa till mig en kväll när vi tittade på tv om ett par i ett program:
"Mamma, är dom giftade?"
Söt-gumman! Det är inte lätt med nya ord.:-)
Loa till mig nu ikväll vid läggdags:
"Det är inga leksaker här" pekade på golvet nedanför sängen.
"Nä, det är ju för att du varit så duktig och städat" svarade jag.
"Men jag vill städa mera!" fortsatte han bekymrat.
"Vi får städa nästa gång det är stökigt, man kan ju inte hålla på och städa hela tiden" sa jag.
Han nickade bestämt till svar med sin djupa bekymmersrynka mellan ögonbrynen.:-)
Våran lille ordingsman!:-)
30 dagar
Min absoluta favoritfödelsedag var förra året när jag fyllde 30.
På min 25-årsdag väntade jag Lovisa och svor på att när jag fyllde 30 så skulle jag inte vara gravid så jag kunde dricka alkohol.:-)
Det blev inte riktigt som jag hade tänkt.
Jag råkade ju vara gravid då med. Men nu svär jag på att när jag fyller 40 så ska jag ha fått alla mina barn och då ska jag tamejfasen dricka alkohol!;-)
Hur som helst så kan min 40-årsfest omöjligt bli lika bra som min 30-årsfest! Men man vet ju aldrig...:-)
Jag hade planerat att vi skulle ha en liten sammankomst på söndagen när jag fyllde år. Men min älskling och min bästa kompis Tessan hade planerat annat.
På lördagen fick jag sovmorgon (som oftast ;-) ) medan Danne dammsög hela huset och städade. Jag fattade ju inte varför han skulle göra allt just precis den dagen. Sen gjorde vi oss iordning och åkte till Café UH och fikade. Jag blev så otroligt trött och ville nästan åka hem och lägga mig. Men Danne hade en överraskning som han skulle köra mig till. Så efter en stund så åkte vi iväg. Jag fick ha ögonbindel.
Jag hade ingen aning om vart vi skulle. Jag trodde han skulle köra mig till en spåkvinna eller nåt och spå min framtid.:-) Men där hade jag fel.
Bilen stannade och Danne ledde mig ut, fortfarande med ögonbindel på. Upp på en bro och in i ett hus. När han tog av mig ögonbindeln så stod vi i vår egen hall och där var en massa människor och innan jag ens hann se vilka det var så fick jag ett champagneglas (med alkoholfri cider i förstås) i handen och dom började sjunga "Ja må hon leva".
Sen fick jag kramar från alla och dom tog med mig in till matsalen. Där var ett smögåsbord uppdukat med alla sorts godsaker.
Dom hade gjort så fint!:-) Sen åt vi och pratade och skrattade.
Sen fick jag öppna paket i vardagsrummet. Om jag inte har sagt det förut så tack alla för alla fina presenter!:-)
I vardagsrummet var det oxå uppriggat med högtalare och mikrofoner. Det skulle bli musikfrågesport och sen karaoke, men först fick jag sjunga "Genom eld och vatten" för alla. Och Danne spelade fiol.:-)
Vi delades upp i två lag och musikfrågesporten satte igång. Jag kom inte ihåg vilka som vann. Men det spelar ingen roll för jag hade så otroligt roligt!
Sen sjöng vi karaoke resten av kvällen och långt in på natten. Så jävla roligt!
tisdag 8 februari 2011
30 dagar
Jag har många favoritminnen. T.ex. när mina barn föddes och när jag träffade Danne osv.
Men om jag ska välja att berätta om ett minne (för att undvika svartsjuka mellan mina älsklingar...;-) ) så får det bli när Sarek gick vidare till Globen 2003.
Vi var med i delfinalen i Luleå. Dagarna innan hade vi repat, gjort intervjuer och levt som värsta stjärnorna. Full rulle hela tiden!
Dagen innan den tv-sända finalen, samma dag som genrepet (som dessutom var slutsålt) så vaknade jag och kände att det var feber på gång. Jag mådde helkasst med andra ord och jag var jätteförkyld. Innan repet gick jag på jakt efter Alvedon. På "kontoret" fick Richard Herrey syn på mig. "Men lilla gumman! Hur mår du?" utbrast han och gav mig två Alvedon. Dom funkade bra. Under en paus gick Mårten Eriksson med mig till ett Apotek så jag fick köpa Echinagard.
Genrepet gick kanon, men vi kände allihop att vi ville att det skulle vara den riktiga finalen så vi fick visa vad vi gick för!:-)
På morgonen för dagen D så vaknade jag och kände efter i hela kroppen. Febern var borta! Tack och lov!
Dagen gick och kvällen och den tv-sända finalen närmade sig.
All nervositet var som bortblåst. Kvar var ett pirr i magen och en nu-jävlar-anamma-känsla som bara skrek inom mig och ville ut.
Tillslut blev det dags. Nanne Grönvall som uppträdde före oss kom in bakom scenen i sin vackra klänning och höll båda tummarna i sina knutna händer, skakade dom framför sig och sa "Lycka till nu tjejer!". Vi log mot henne. Nu var det äntligen dags! Det vi hade väntat på så länge, som vi hade jobbat så hårt för.
Vi gick upp för trappan och ut på scenen. Det var alldeles mörkt. Vi ställde oss på våra platser och i öronen hade vi såna där hörgrejer, eller in-ears som det heter.:-) Inräkningen kom och Stina gjorde sin kulning. Allt var perfekt!
Jag gav allt för tv-kamerorna, eftersom min familj satt hemma i tv-sofforna och tittade.
Adrig har 3 minuter förlutit så snabbt. Dom var över på ett kick och jag ville inte lämna scenen. Det var underbart!
Sen kom väntan. Vi satt i greenroom och det kändes som om det aldrig skulle komma till den punkten då vi skulle få veta om vi gått vidare eller inte. Jag och Zara hinkade vatten som besatta. Tills vi kände att vi var kissnödiga. Vi kom fram till att om vi mot förmodan skulle få uppträda igen så skulle vi kissa på oss!
Stunden var inne när Mark Levengood och Barbro Svensson (Lill-Babs) skulle sprätta kuvertet. Just innan dom läste upp reslutatet så blinkade Barbro mot oss. Vad betydde det egentligen?! Hade vi gått vidare?
Så läste Barbro:
"Genom eld och vatten, Sarek!"
Vi ställde oss upp och bara skrek! Det var ju helt otroligt! Vi skulle få åka till Globen!
Sen blev vi tillsagda att gå upp på scenen igen för att uppträda en sista gång och avsluta programmet. Det hade ju vi helt glömt bort i all glädjeyra. Väl uppe på scenen igen så var vi väldigt kissnödiga, men vi kissade inte på oss.:-)
När uppträdandet var över kastade sig press och media bokstavligen över oss! Jag stod och pratade med en journalist och helt plötsligt kom Bert Karlsson och tog tag i min arm och drog mig till resten av Sarekarna och Barbados för att ta pressbilder.
Några intervjuer senare och fortfarande uppe på scenen kom Zara springande och ropade: "Jessica, din mamma är här!"
"Va?! Är min mamma här?!" ropade jag.
Jag gick ner för scenen och såg mamma och pappa med sina respektive. Dom hade varit där hela tiden! Och jag som hade gett allt för kamerorna!:-)
Det blev puss- och kramkalas. En journalist sprang fram och frågade "Jessica, är det där din mamma?"
"Jaa" sa jag stolt. "Det här är min mamma!" Och så blev vi fotade tillsammans.:-)
Efter det var det dags för chat för vinnarna (dom som gått vidare till Globen). Men innan det så fick vi äntligen gå på toaletten jag och Zara.:-)
När chatten var avslutad så åkte vi buss till hotellet där det var efterfest. Alla kunde äntligen slappna av efter all stress.
Det öppnades champagne som sprutades över oss. Jag fick champagne i håret och min blus blev alldeles blöt. Men det gjorde inget!
Hela natten dansade vi och vi kunde fortfarande inte fatta att vi gått vidare!
Klockan var åtta på morgonen när jag och min syster Johanna lade oss i min säng på mitt hotellrum. Klockan tolv hade vi en intervju, så strax innan det klev jag upp. Intervjun gick bra trots lite sömn. Sen packade jag mina grejor och lämnade hotellrummet. Satte mig i mammas och Pers bil för den långa resan hem.
Vi stannade på ett fik för jag och Zara (tror jag att deta var) skulle intervjuas av Annika Jankell på telefon.
När intervjun var över satte jag mig i bilen igen och Per började köra hemåt.
Jag somnade och minns ingenting av resan hem.
När jag vaknade i min säng nästa dag var jag jättesjuk. Förkylningen och febern slog ut i full blom. Jag låg däckad i nästan en vecka.
Det var som om min kropp hade pausat sjukdommen så jag kunde koncentrera mig på att göra mitt allra yttersta under dom dagarna jag behövde det.
Kroppen är fantastisk!
Men vad som är mer fantastiskt är minnet av hela den här upplevelsen! Ett minne för livet!:-)
torsdag 3 februari 2011
Skam den som ger sig!
tisdag 1 februari 2011
30 dagar
Jag har varit nästan överallt i hela Sverige men jag har faktiskt bara varit utomlands två gånger.
Första gången var 2004. Då åkte min mamma, min mormor och jag till Cypern. Det var helt underbart!
Andra gången var 2009. Då åkte Danne och jag på förlovningsresa till New York. Det var höst men ändå varmt. Det var så otroligt mysigt och vackert att gå i Central Park!:-)
Andra dagen där fick vi reda på att vi var gravida och att vi vunnit budgivningen på huset.:-) Tala om minne!
2010 var vi på väg att åka till Irland. Men eftersom jag var ganska långt gången då så tordes vi inte åka ifall det skulle hända något.
Men i år ser det ut att bli en tripp mot varmare breddgrader! Längtar!:-)