Mysdag

Jag har ingen matlust. Jag är hungrig men är inte sugen på något. Om det inte är något sött förstås. Det går ju alltid ner.

Idag har jag och Olle bara varit hemma och myst. Vi har tittat på film, ritat, sjungit och dansat. Den här tjockisen har dansat så gott det gått.

Morgonmys.

Ett av Olles alster idag.

Idag går jag även in i vecka 38 så nu får lillskruttan komma i stort sett när hon vill. Men hon får gärna vänta tills nästa vecka. Då är min mamma hemma igen. Hon ska nämligen resa bort nu i helgen. Jag vill gärna ha med henne på förlossningen då hon varit med på alla de andra.
Fast nästa vecka har vi ju alla barnen. Då blir det problem att hitta en barnvakt som orkar med allihop. I ärlighetens namn så har vi ingen bestämd barnvakt till Olle heller.
Men för att underlätta praktiskt så skulle det vara bra om hon kom veckan efter det. Då hinner hon tjocka på sig lite under tiden också. Hon verkar ju vara av det lite nättare slaget.

Hur som helst så kommer hon när hon är redo och det ordnar det sig nog med barnvakt och sånt också (hoppas jag...). Ingen idé att gå runt och oroa sig i onödan (det är hur jag försöker tänka i alla fall...).

Nu ska jag få bukt på halsbrännan och slå mig ner i soffan och softa tills min älskade make kommer hem.

Ha en fin onsdagskväll!♡

Sagt och gjort

Olle och jag sitter i soffan och larvar oss och gör roliga ljud. Han vill titta på "Alla vi barn i Bullerbyn" (som vanligt). Vi fortsätter att larva oss. När filmen går i gång säger han:
-Nu börjar det!
Han sätter fingret mot läpparna och säger "sschy!" för att beordra mig att vara tyst.

En otroligt komisk händelse som jag skrattade gott åt idag. Vår lilla kille som knappt kunde prata innan sommaren. Nu pratar han som om han inte gjort annat. Inte så rent men fullt tillräckligt för att vi i hans omgivning ska förstå honom.
Och det är ju så härligt nu när han kan uttrycka vad han tycker och tänker, på gott och ont.;-)

Halsbrännan från helvetet

Jajemen, då var vi nere på mindre än en månad! Närmare bestämt 29 dagar. Själv hoppas jag att det är mindre än 29 dagar tills hon tittar ut.

Det ska bli så otroligt roligt att se hur hon ser ut. Vem hon är mest lik. Hur hon låter och hur hon är som person.
Dessutom börjar jag lessna på att vara gravid. Även om jag mår hur bra som helst. Jag är mindre denna gång än med Olle så jag har mer ork och är smidigare, om man nu kan vara smidig som höggravid.
Jag har inte haft så mycket foglossning heller. I och för sig så började jag känna av fogarna redan i vecka 8. Men sen efter några veckor så försvann det. Men nu verkar kroppen ha kommit på att den glömt bort att ge mig foglossning så nu känns det desto mer. Allra helst när jag ska sova och när jag vaknat. Men jag ska absolut inte klaga! Hade mycket mycket ondare med de andra.

Det enda jag har att klaga på är halsbrännan från helvetet som jag hade i natt. Vaknade flera gånger och fick kliva upp för att ta Novalucol. Såklart vaknade lillskruttan i magen också, och hennes äldre bröder. Loa ville ha musik på för att kunna somna om och Olle ville ha en ny blöja och lite välling. Efter att jag lagt mig igen dansade skruttan runt lite. Vet inte hur länge dock, för själv somnade jag trots att jag mycket väl kände hennes rörelser, t.o.m efter att jag började glida in i drömmarnas land.

Nu har jag fått vila och fått lite ny energi. Ska strax hämta hem kidsen. Och som vanligt ska vi ha Mys-måndag (om de skött sig i skolan vill säga) som vi brukar ha när de kommer från sin pappa. En film och lite popcorn efter maten brukar det bli. Mycket uppskattat och ett perfekt sätt att sätta lite guldkant på vardagen och en fin start på veckan.

Tjolahopp!

Söndagslunk och spökerier

Jag har tidigare berättat om vårt Hus-spöke. Bla här och här kan du läsa om hen.

Den här gången var det den lilla nyckeln till vår altandörr som kommit bort. Det kan vara någon av oss vuxna som förlagt den eller att något av barnen (läs Olle) har tagit den och gömt bort den.
Hur som helst så var den borta på fredagmorgon när vi skulle ut och hämta ved.
Och som vi har letat! Överallt!
Men jag tänkte som vanligt;
"Den dyker nog upp!"
Sa även till min make att det kanske är någon som lånat den.

Idag, ja alldeles nyss, så hittade Danne den borttappade nyckeln i en av de blå Kosta Boda-skålarna som står ovanpå öppnaspisen. Där vi förövrigt har letat flera gånger nu under helgen. (Ibland letar man ju på samma ställe flera gånger eftersom de verkar mest logiska att hitta en liten nyckel på...)
Och helt plötsligt ligger den bara där som om den legat där hela tiden.

Tack och åter tack hus-spöket för att du ser efter oss slarviga levande! Vad gjorde vi utan dig?!

I övrigt så är det söndag, en lugn och skön sådan. Vi gör bara det mest nödvändiga. Lovisa har en kompis här, Loa spelar på paddan (iPad:en), Olle sover middag, Danne och jag plockar, pysslar, pratar och myser. Det är härligt med sådana här lugna dagar tycker jag! Det gör liksom inget att jag egentligen är så trött att jag vill sova bort hela dagen. Det gör liksom inget att det egentligen ligger tvätt i tvättkorgarna som behöver tvättas. Det gör liksom inget att kidsen får korv och mackor till lunch. Eller att morsan råkar somna i soffan när hon bloggar. Det gör liksom ingenting. Det enda som är nödvändigt är att vi får söndagslunka på vårt sätt.

Önskar er alla en fortsatt fin söndag!♡

Jag hade tydligen bestämt mig för att föda hemma

Idag är det 40 dagar kvar till beräknad förlossning. Igår gick jag in i vecka 35. I slutet på den här veckan så väger bebisen ca 2700 gram. Så mycket vägde Lovisa när hon föddes. Jag också.

Inatt drömde jag att förlossningen startade. Och jag hade tydligen bestämt mig för att föda hemma(!). Jag skulle vilja göra det men det finns så mycket som kan hända under och efter en förlossning så jag törs inte. Och vill jag ha lustgas, vilket jag allra troligtvis vill ha, så finns ju den att tillgå på sjukhuset.

Tror att min kropp börjar förbereda sig inför det som komma ska. Jag känner mig fortfarande lite oförberedd. Det har gått så otroligt fort. Men jag tror att man aldrig är riktigt förberedd än hur många barn man får. Det känns skönt att jag kan förlita mig på min kropp iaf, den har varit med förr och den vet vad den gör.
Tack för det kroppen! Jag är dig evigt tacksam!

PISSIG morgon

Nån fler som haft en PISSIG morgon? Har bråkat med mina barn hela morgonen känns det som.
Faan också vad less jag är på de! Fast jag älskar de! Men faan vad less jag är! Men jag älskar de mer än livet självt! Men just nu är jag sååå less! Skönt att slippa de! Men jag saknar de ju... Hur kan jag göra det?! De är ju asjobbiga! Men de är ju underbara... Men inte just nu! Men jag älskar de och saknar de...!

Det är så förvirrande att vara förälder! En tornado av känslor.
Ska försöka bli på bättre humör innan jag ska till barnmorskan.

Och vi ska ha en till! Hur tänkte vi?!
Men de är ju underbara. Villkorslös kärlek osv. Men just nu är de jobbiga.
Men jag älskar de. Punkt!

Jag kanske kommer förstöra deras barndom lite men jag är säker på att de kommer tacka mig en dag

Igår kom den. Frågan som de flesta föräldrar fasar inför.
Vi satt vid middagsbordet och plötsligt kläcker den åttaåriga dottern ur sig:
"Mamma, hur gör man barn?"

Jag som mestadels är väldigt öppen om allting inför mina barn blev faktiskt lite tagen på sängen. Jag visste inte riktigt hur jag skulle lägga upp det. Istället frågade jag både henne och hennes sexåriga bror:
"Hur tror ni att man gör barn?"
De funderade en stund. Plötsligt utbrast dottern:
"Jag vet! Man hånglar!"
"Ja, många gånger så börjar det med hångel" svarade jag och kunde inte låta bli att skratta.

De frågade inget mer efter det. Men jag känner att det är god tid att de får veta.
And man, are they in for a treat!;-)
Åh, jag ska ge de den bästa undervisningen någon förälder någonsin har gett sina barn! Utan att det blir för pinsamt, utan att det blir för mycket. Bara ärligt, rakt av, utan krusiduller.
Jag kanske kommer förstöra deras barndom lite men jag är säker på att de kommer tacka mig en dag.

Jag kommer ihåg själv när min mamma sa att hon och pappa skulle göra barn. (Jaa, mamma! Du sa faktiskt så!:-D)
Jag minns hur jag såg framför mig att de formade en liten bebis i sand på en plåt och ställde in den i ugnen för att bakas.
Det blev en lillebror. Men idag vet jag ju att han inte blev till på det viset.
Min mamma var så jäkla bra på såna där känsliga frågor! Hon förklarade också ärligt, rakt av, utan krusiduller.
Du var bäst mamma! Du förstörde min barndom lite men jag tackar dig idag.:-)

Känner lite dubbelt just nu...

Är på Baazinga. (Vårt lekland här i Övik.) Danne får springa efter lilltjoppen och jag sitter vid ett bord och tar det lugnt.
Känner mig trött och tung. Längtar tills jag också kan springa runt och jaga, bränna bort lite gravidkilon. Det dröjer ett tag men går fortare än vad man tror. Innan vi vet ordet av så springer även lillskruttan i magen runt här inne.
Kan inte annat än le när jag tänker på det.

Undrar vem hon är och hur hon ser ut? Undrar om hon är rädd för allting och tar det varligt och försiktigt som Olle eller om hon är orädd och vild som Loa? Eller lite både och som Lovisa?
Det ska bli så spännande att se vem som gömmer sig därinne!:-)

Men först ska vi ta oss igenom de veckor som är kvar. Känns som en evighet och ändå inte. Just idag känns det som en evighet. Har typ ingen energi. Skulle bara vilja ligga i sängen och sova bort väntan och äta godis.
Men samtidigt vill jag njuta av graviditeten och lugnet som är just nu.
Ja, jag känner lite dubbelt just nu...
Får jag en öl ikväll så blir nog allt bra.;-)

Tjingeling så länge!

☆♡Grattis Loa!!!♡☆

Visste ni att den här godingen blir 6 år idag?

För prick 6 år sedan klockan 06:32 valde han att titta ut. Och då menar jag att han verkligen tittade ut! För som de flesta andra barn, som kommer ut med ansiktet nedåt och gör det lite lättare för sina mammor att krysta ut de så skulle förstås Loa vara lite annorlunda och knövlig (=besvärlig) och komma ut med ansiktet uppåt. Han ville ha koll! Och det har han fortfarande. Vi kallar honom för ordningsmannen här hemma.:-)
Saker och ting ska ha sin plats, det är viktigt. Han städar sitt eget rum utan att någon av oss vuxna behöver säga till honom om det. Och han älskar att hjälpa till.
Ödmjukare och kärleksfullare kille får man leta efter. Men det betyder inte att han inte är full av bus och så kallade djävulskap. Tro mig, ibland vill vi sälja honom på Blocket.;-)

Idag är inte en sådan dag dock. Idag är det din dag min stora, älskade kille! Hoppas den blir precis som du önskat och att du minns den med glädje.
Jag älskar dig så otroligt, ofantligt, oändligt mycket!
♡♡♡Stort GRATTIS från mamma!♡♡♡