Packad och klar

Nu står de där och väntar. Packade och klara. Spänningen stiger i vårt hus. Barnen är så förväntansfulla inför att få ett litet syskon. Ja, i alla fall de två äldre.

Det är nog svårt för oss vuxna att fatta att det kommer en liten bebis. Så det är inte så konstigt att det är svårt för vår treåring att förstå att han ska bli storebror. Han tycker om bebisar i alla fall så vi får hoppas på att han tycker om vår.;-)

När jag packade BB-väskan (väskorna) härom dagen så slog det mig att jag inte packat väskan så sent tidigare.

Första gången packade jag säkert väskan i vecka 30. Och vilka grejer jag packade med sen!

Böcker och tidningar, cd-skivor och en massa kläder till mig och bebisen. Men när det väl var dags så hann jag varken läsa några tidningar eller lyssna på musik. Vi kom in till Förlossningen mitt i natten och ville bara sova. Efter sovstunden var det dags att föda barn. Det var Lovisa som ville ut.

Med Loa och Olle har det varit samma sak. Sent på kvällen eller mitt i natten har det börjat och så har de kommit på morgonen. Det ska bli kul att se vilken tid på dygnet den här lilla damen behagar titta ut.

Alla mina förlossningar har börjat olika också. Första gången var det slemproppen som gick. Andra gången fick jag en teckningsblödning. Och tredje gången så gick vattnet. Undrar hur det startar denna gång?

Det ska bli så spännande att få uppleva allt detta igen. Jag längtar efter att få snusa på vår lilla tjej! Se vad hon är för en liten person. Det ska bli så kul!:-)

Komsi komsi nu bebis!:-)

♡November♡

November! Äntligen är du här! Som vi har väntat på denna månad och nu äntligen!
Någon gång den här månaden föds vår lilla tjej. Kan knappt tro det. Det har gått så himla fort!

Än en gång är vi på Baazinga. Har man lovat så har man. Bra att få rasta Olle lite och så kan jag handla lite nödvändiga saker på Ö&B. Som tvättmedel t.ex. Ja det är nog det enda nödvändiga vi behöver denna gång. Och sköljmedel.

Dags att äta lite varma chips nu innan vi lämnar stället med skrik och gråt från vår älskade treåring.:-)

Ha en fin fredagskväll!
Det vet jag att jag kommer ha när jag först ska på restaurang och äta och sen på Ladies Night med några härliga tjejer!:-)

Mysdag

Jag har ingen matlust. Jag är hungrig men är inte sugen på något. Om det inte är något sött förstås. Det går ju alltid ner.

Idag har jag och Olle bara varit hemma och myst. Vi har tittat på film, ritat, sjungit och dansat. Den här tjockisen har dansat så gott det gått.

Morgonmys.

Ett av Olles alster idag.

Idag går jag även in i vecka 38 så nu får lillskruttan komma i stort sett när hon vill. Men hon får gärna vänta tills nästa vecka. Då är min mamma hemma igen. Hon ska nämligen resa bort nu i helgen. Jag vill gärna ha med henne på förlossningen då hon varit med på alla de andra.
Fast nästa vecka har vi ju alla barnen. Då blir det problem att hitta en barnvakt som orkar med allihop. I ärlighetens namn så har vi ingen bestämd barnvakt till Olle heller.
Men för att underlätta praktiskt så skulle det vara bra om hon kom veckan efter det. Då hinner hon tjocka på sig lite under tiden också. Hon verkar ju vara av det lite nättare slaget.

Hur som helst så kommer hon när hon är redo och det ordnar det sig nog med barnvakt och sånt också (hoppas jag...). Ingen idé att gå runt och oroa sig i onödan (det är hur jag försöker tänka i alla fall...).

Nu ska jag få bukt på halsbrännan och slå mig ner i soffan och softa tills min älskade make kommer hem.

Ha en fin onsdagskväll!♡

Halsbrännan från helvetet

Jajemen, då var vi nere på mindre än en månad! Närmare bestämt 29 dagar. Själv hoppas jag att det är mindre än 29 dagar tills hon tittar ut.

Det ska bli så otroligt roligt att se hur hon ser ut. Vem hon är mest lik. Hur hon låter och hur hon är som person.
Dessutom börjar jag lessna på att vara gravid. Även om jag mår hur bra som helst. Jag är mindre denna gång än med Olle så jag har mer ork och är smidigare, om man nu kan vara smidig som höggravid.
Jag har inte haft så mycket foglossning heller. I och för sig så började jag känna av fogarna redan i vecka 8. Men sen efter några veckor så försvann det. Men nu verkar kroppen ha kommit på att den glömt bort att ge mig foglossning så nu känns det desto mer. Allra helst när jag ska sova och när jag vaknat. Men jag ska absolut inte klaga! Hade mycket mycket ondare med de andra.

Det enda jag har att klaga på är halsbrännan från helvetet som jag hade i natt. Vaknade flera gånger och fick kliva upp för att ta Novalucol. Såklart vaknade lillskruttan i magen också, och hennes äldre bröder. Loa ville ha musik på för att kunna somna om och Olle ville ha en ny blöja och lite välling. Efter att jag lagt mig igen dansade skruttan runt lite. Vet inte hur länge dock, för själv somnade jag trots att jag mycket väl kände hennes rörelser, t.o.m efter att jag började glida in i drömmarnas land.

Nu har jag fått vila och fått lite ny energi. Ska strax hämta hem kidsen. Och som vanligt ska vi ha Mys-måndag (om de skött sig i skolan vill säga) som vi brukar ha när de kommer från sin pappa. En film och lite popcorn efter maten brukar det bli. Mycket uppskattat och ett perfekt sätt att sätta lite guldkant på vardagen och en fin start på veckan.

Tjolahopp!

Jag hade tydligen bestämt mig för att föda hemma

Idag är det 40 dagar kvar till beräknad förlossning. Igår gick jag in i vecka 35. I slutet på den här veckan så väger bebisen ca 2700 gram. Så mycket vägde Lovisa när hon föddes. Jag också.

Inatt drömde jag att förlossningen startade. Och jag hade tydligen bestämt mig för att föda hemma(!). Jag skulle vilja göra det men det finns så mycket som kan hända under och efter en förlossning så jag törs inte. Och vill jag ha lustgas, vilket jag allra troligtvis vill ha, så finns ju den att tillgå på sjukhuset.

Tror att min kropp börjar förbereda sig inför det som komma ska. Jag känner mig fortfarande lite oförberedd. Det har gått så otroligt fort. Men jag tror att man aldrig är riktigt förberedd än hur många barn man får. Det känns skönt att jag kan förlita mig på min kropp iaf, den har varit med förr och den vet vad den gör.
Tack för det kroppen! Jag är dig evigt tacksam!

PISSIG morgon

Nån fler som haft en PISSIG morgon? Har bråkat med mina barn hela morgonen känns det som.
Faan också vad less jag är på de! Fast jag älskar de! Men faan vad less jag är! Men jag älskar de mer än livet självt! Men just nu är jag sååå less! Skönt att slippa de! Men jag saknar de ju... Hur kan jag göra det?! De är ju asjobbiga! Men de är ju underbara... Men inte just nu! Men jag älskar de och saknar de...!

Det är så förvirrande att vara förälder! En tornado av känslor.
Ska försöka bli på bättre humör innan jag ska till barnmorskan.

Och vi ska ha en till! Hur tänkte vi?!
Men de är ju underbara. Villkorslös kärlek osv. Men just nu är de jobbiga.
Men jag älskar de. Punkt!

Känner lite dubbelt just nu...

Är på Baazinga. (Vårt lekland här i Övik.) Danne får springa efter lilltjoppen och jag sitter vid ett bord och tar det lugnt.
Känner mig trött och tung. Längtar tills jag också kan springa runt och jaga, bränna bort lite gravidkilon. Det dröjer ett tag men går fortare än vad man tror. Innan vi vet ordet av så springer även lillskruttan i magen runt här inne.
Kan inte annat än le när jag tänker på det.

Undrar vem hon är och hur hon ser ut? Undrar om hon är rädd för allting och tar det varligt och försiktigt som Olle eller om hon är orädd och vild som Loa? Eller lite både och som Lovisa?
Det ska bli så spännande att se vem som gömmer sig därinne!:-)

Men först ska vi ta oss igenom de veckor som är kvar. Känns som en evighet och ändå inte. Just idag känns det som en evighet. Har typ ingen energi. Skulle bara vilja ligga i sängen och sova bort väntan och äta godis.
Men samtidigt vill jag njuta av graviditeten och lugnet som är just nu.
Ja, jag känner lite dubbelt just nu...
Får jag en öl ikväll så blir nog allt bra.;-)

Tjingeling så länge!

Här går det undan

Sitter på jobbet och har lite tråkigt så jag passar på att blogga lite innan det är dags att sluta för dagen.:-)

Idag gick jag in i vecka 31. Var till barnmorskan på förmiddagen. Allt såg bra ut. Men jag ska komma tillbaka på återkontroll om två veckor eftersom hon inte var riktigt nöjd med mitt SF-mått. Jag är lite nätt som hon uttryckte det.
Känns ju lite lustigt att få höra att man är nätt när man egentligen känner sig gigantisk.;-)

Jag oroar mig inte så fasligt mycket. Lovisa var också jätteliten. Så jag antar att flickorna jag bär är pyttiga och pojkarna normalstora.:-)
Hur som helst så får vi se om två veckor om det hänt något mer.

Jag är så otroligt tacksam över att jag får må så bra som jag gör. Sammandragningarna hade ju kunnat få vara lite mer lindriga i jobbet. Jag kan ibte göra många knop innan de sätter igång. Att städa bilar är svårt. Jag måste stå nerböjd och det tycker varken magen eller bebisen om. Sen det här med att gå fort är ett minne blott. (Tur att Olle blivit bättre på att lyssna och hålla i handen.)

Nä nu börjar klockan närma sig hemgång! Dags att hämta hem treåringen och laga något gott ur Linas Matkasse!:-)

Auf wiedersehen!♡

Graviditetsdrömmar och treårsdag

Nu var det alldeles för länge sedan jag bloggade. Fy på mig! Eller förresten, inte alls fy på mig. Jag har jobbat och stått i samtidigt som jag tillverkar en bebis i magen. Nu har jag haft semester i snart två veckor så snart börjar kneget igen. Men från och med 1 oktober så går jag hem (för "gott") för att vila upp mig och förbereda mig/oss för det lilla livet som spritter och har sig i min mage.

Just i detta nu så är vi på väg hem från en snabbvisit i Stockholm och Falun.
Idag har vi firat vår treåring (och hans farfar som blev 84).
Har svårt att fatta att det redan gått tre år sedan han kom till världen den där soliga morgonen på Sollefteå BB/Förlossning. Och det märks att vi har en treåring i familjen kan jag säga. Vilket humör! Han vet precis vad han vill!

Talet har han ju varit blygsam med dock. Men precis som den trevliga logoped-kvinnan förutspådde så har orden börjat titta ut genom hans lilla mun. Och för Olle och oss så är det verkligen en omvälvande tid just nu. Orden formligen sprutar ut! Minst två nya ord om dagen. Och vissa ord kan han bara, de bara finns där redo att användas. Som om han lärt sig de för länge sen men inte kunnat uttrycka de. Och nu kommer de bara precis som om det inte vore något konstigt med det.
Det är en härlig tid just nu med tanke på all oro som man har som förälder så fort barnet visar sig vara sen med något.
Nu kan vi bara njuta av äventyret.

Graviditeten går bra. Magen växer så det knakar. Jag har redan gått in i vecka 25!
På tal om det så är det tydligen nu som man drömmer konstiga drömmar.
Härom natten drömde jag att jag hade fyra kattungar i magen. I drömmar så kan man ju vara helt blåst i huvudet och tycka att vad som helst är okej. Och jag, mitt våp, tyckte det var helt okej att få fyra söta små kattungar... Men när jag vaknade tyckte jag inte alls att det var okej och kände mig så ledsen och besviken. Fast då upptäckte jag förstås att jag fortfarande var gravid med en sprattlande liten bebis. En sådan lättnad! Jag tror i alla fall att det är en bebis därinne...

Nu är det bara de roliga månaderna kvar

Somnade på soffan i vanlig ordning ikväll. Vaknade till en av mina favoritfilmer; Erin Brochovich. Var såklart tvungen att se slutet på den!:-)
Men NU är det natti!

Kände förresten första sammandragningen för den här graviditeten idag. Coolt! Men blev lite paff bara, så tidigt...
Men då mindes jag att jag upplevde samma sak med Lovisa i vecka 15. En vecka senare började jag känna rörelser.
Längtar! Snart får jag känna det igen, vilken resa jag har framför mig! De tråkiga månaderna är förbi, nu är det bara de roliga månaderna kvar!:-)

Just det ja, det är ju natti.
God natt!;-)

Sagt och gjort

Jag och Olle sitter i soffan. Jag frågar honom var bebisen är.
-Där! utropar han och pekar på mina bröst.

Ungen har koll.;-)

Hungern vann över tröttheten

Okej. Jag låg nyss i sängen och lipade över hur hungrig jag var men samtidigt för trött för att kliva upp och göra något att äta. Jag insåg att jag inte skulle kunna somna med en kurrande mage.

Hungern vann över tröttheten och jag har nu fått i mig en skål med gröt och ska genast somna!
Ibland brukar jag bli nojig över om jag verkligen är gravid. Tycker det var ganska tydligt nu ikväll/inatt att jag är det. Eller vad tror ni?;-)

Life happens

Jag har så svårt att fatta att vi ska få en liten bebis i november.:-) Det är ju väldigt nytt än så länge så vad som helst kan ju hända. Men jag mår bra och har samma symtom som under tidigare graviditeter. Förutom illamående, det har jag än så länge sluppit. Om jag inte blir vrålhungrig vill säga, då kan jag bli lite illamående. Men det är bara att ligga steget före och alltid ha något med sig att äta. Ett köttben i väskan t.ex.;-)
Sen har vi tröttheten... Jag brukar däcka i soffan vid 20-21 tiden. Sen sitter jag och sover tills vi går och lägger oss vid 22-23.
Det är typ så mitt liv ser ut just nu. Jobba, äta, sova, dö av trötthet. Och så ta hand om ett hus och tre barn däremellan. Men det går. På något konstigt vis så får vi allting att funka. Så det ska nog inte bli några större problem med ett barn till.
Herregud, det finns ju de med fem, åtta, tio och ännu fler barn som får vardagen att funka.

Det ska bli så otroligt mysigt med en liten en! Som vi längtar!
Men det känns så surrealistiskt eftersom vi inte hade tänkt oss att skaffa en till riktigt än. Men life happens och det är bara att hänga med.
Jag har alltid sagt att barnen kommer när de själva vill. Men jag anade nog inte hur rätt jag hade.:-)

Nää, nu ropar sängen mitt namn. Härligt med en hel natts sömn! Hoppas på så få störningsmoment som möjligt. Håll tummarna!;-)

God natt!

Sagt och gjort

Lovisa till mig efter att vi berättat nyheten om att de ska få ett litet syskon:
-Jaha, du ska få en bebis.
Jag:
-Ja, VI ska få en bebis allihopa.
Lovisa:
-Jag hoppas det blir en tjej för jag är sååå trött på pojkar. Nu har jag fyra stycken!

Efter lite huvudräkning förstod jag vad hon menande med att hon har fyra stycken pojkar;
Lars + Loa + Olle + Danne = 4 stycken
Förstår att hon är trött på de.;-)