Söndagslunk och spökerier

Jag har tidigare berättat om vårt Hus-spöke. Bla här och här kan du läsa om hen.

Den här gången var det den lilla nyckeln till vår altandörr som kommit bort. Det kan vara någon av oss vuxna som förlagt den eller att något av barnen (läs Olle) har tagit den och gömt bort den.
Hur som helst så var den borta på fredagmorgon när vi skulle ut och hämta ved.
Och som vi har letat! Överallt!
Men jag tänkte som vanligt;
"Den dyker nog upp!"
Sa även till min make att det kanske är någon som lånat den.

Idag, ja alldeles nyss, så hittade Danne den borttappade nyckeln i en av de blå Kosta Boda-skålarna som står ovanpå öppnaspisen. Där vi förövrigt har letat flera gånger nu under helgen. (Ibland letar man ju på samma ställe flera gånger eftersom de verkar mest logiska att hitta en liten nyckel på...)
Och helt plötsligt ligger den bara där som om den legat där hela tiden.

Tack och åter tack hus-spöket för att du ser efter oss slarviga levande! Vad gjorde vi utan dig?!

I övrigt så är det söndag, en lugn och skön sådan. Vi gör bara det mest nödvändiga. Lovisa har en kompis här, Loa spelar på paddan (iPad:en), Olle sover middag, Danne och jag plockar, pysslar, pratar och myser. Det är härligt med sådana här lugna dagar tycker jag! Det gör liksom inget att jag egentligen är så trött att jag vill sova bort hela dagen. Det gör liksom inget att det egentligen ligger tvätt i tvättkorgarna som behöver tvättas. Det gör liksom inget att kidsen får korv och mackor till lunch. Eller att morsan råkar somna i soffan när hon bloggar. Det gör liksom ingenting. Det enda som är nödvändigt är att vi får söndagslunka på vårt sätt.

Önskar er alla en fortsatt fin söndag!♡

Hus-spöket

De flesta som känner oss vet att vi har ett hus-spöke. Lite nu och då kan vi känna lukten av cigarettrök. Jag tror att det är "han" som röker. "Han" verkar älska det här huset lika mycket som vi. Och "han" är väldigt mån om oss. Förra året var en incident med några raketer på hallgolvet. Om det kan du läsa här.
Härom dagen var handtaget till spisen spårlöst borta. Du kan se handtaget på bilden ovanpå surströmmingsburkarna.

Jag tänkte som jag brukar "Det dyker väl upp snart". Och mycket riktigt. Jag och Danne var i köket och diskade upp efter dagens middag när vi hörde något som ramlade ner i golvet. Danne gick in i vardagsrummet där ljudet kom ifrån. Och där, framför spisen låg handtaget.
Det kändes lite läskigt men vi var noga med att tacka så mycket för det återfunna handtaget.
Det obehagligt när vi känner oss iakttagna, för det händer också ibland. Men vid sådana här tillfällen så känner jag mest kärlek och tacksamhet.
Det är inte alla som har ett hus-spöke som håller reda på grejerna åt en.;-)

Spookey lördag

Imorse (eller i förmiddags) när vi klev upp så låg en av raketerna (som blev över efter nyårsfirandet, som stod förvarade i trappan ner mot källaren) mitt på golvet i yttre hallen.
Den låg inte där igårkväll när vi gick och la oss. Vi har inga stora barn hemma eftersom de är hos sin pappa. (Dessutom vet de att de inte får röra de.) Vi kollade alla dörrar och de var låsta, så ingen har tagit sig in. Katterna var i och för sig inne men dörren ner till källaren är tung att öppna då det sitter en sån där manick som gör att den stänger sig själv. Knappt de stora barnen orkar öppna den. Så det är omöjligt för katterna att öppna den. Och en raket är ganska tung, även om jag tror att Kurt mycket väl skulle kunna förflytta en. men inte utan att det hördes. Och dessutom så är det nästan omöjligt att stänga den dörren tyst, pga den där manicken. Så vi borde ha hört ifall någon öppnat dörren...
Hur det nu gått till så låg raketen där.
Men varför? Är det någon som vill säga något. Och om nu någon vill säga något, vad vill då denna någon ha sagt? Och vem är denna någon?

Danne skojade och sa att vi ska sätta upp kameror. Precis som i Paranormal Activity-filmerna.:-)
Vem vet, det kanske ligger någon sanning bakom de där filmerna...?;-)
Men även om jag tror på mycket som kanske andra människor inte tror på så ska det mycket till att övertyga mig. Jag söker alltid en naturlig och logisk förklaring. Men vissa saker kan man inte förklara. Och så ska det också vara. Vissa saker kan vi omöjligt förklara. Och även om vi kan förklara de så är det inte säkert att det är varken logiskt eller naturligt.
Men det skrämmer inte mig. Än så länge...
Och skulle det nu vara en demon som flyttat in på vinden så tycker jag verkligen synd om honom. Han har verkligen dragit en nitlott då stackarn. Med tanke på att det är en krypvind som det knappt går att krypa på...