onsdag 27 november 2013

Hon är här!

Det har redan gått en vecka sen hon kom till oss. Kl 06:15 på morgonen den 19 november föddes hon. 3015 gram och 47 cm. Kärleken är enorm!

Eftersom alla mina tidigare förlossningar börjat på olika vis så fanns det bara ett sätt kvar som denna förlossning kunde börja på, nämligen med värkar. Och så blev det också.
På eftermiddagen dagen innan så börjar de. Men jag vågar inte hoppas på att det satt igång så jag börjar inte klocka värkarna förrän på kvällen. Vid 22-tiden är vi rätt säkra på att det är förlossningen som satt igång.
Under kvällen har vi ringt runt till familjen och förvarnat de att det kan vara på g.

Mamma ska vara med oss på sjukhuset. Hon har varit med vid alla mina barns födslar. Olle ska vi lämna hos min syster innan vi åker vidare till sjukhuset och min bror ska komma strax innan vi åker in för att skjutsa Lovisa och Loa till skolan.
Vid två-tiden på natten blir värkarna regelbundna. Vid fyra-tiden tycker Danne att vi ska börja göra oss i ordning för att åka in. Men jag tycker fortfarande att jag inte har ont nog. Jag väntar ju på de där riktigt djävulska värkarna.
Men så börjar jag tänka på att vi ska vänta på min bror och dessutom hinna med att lämna Olle innan vi kan åka vidare till sjukhuset.

Vid halv fem är min bror hos oss. Alla grejer är inpackade i bilen och jag hinner t.o.m äta lite frukost då jag är så himla hungrig. Under den här timmen blir värkarna intensivare men inte alls så där hemska som jag minns de. Jag tror därför att det ska dröja ett tag innan bebisen föds.

Till slut kommer vi äntligen iväg. Vi lämnar av Olle hos min syster. En för övrigt överlycklig Olle som ska få leka med sina kusiner.
Sedan åker vi de sista meterna mot sjukhuset. Vid akutingången möter vi upp mamma och vi går upp mot förlossningen. Då är klockan ca 05:30.
Vi blir emottagna av en jättegullig barnmorska som visar oss till vårt rum. Där får jag lägga mig på sängen och de sätter ctg för att kolla hjärtljuden på bebisen och mina värkar. Då är klockan ca 05:40.

Vi skrattar och har det trevligt mellan värkarna, som jag fortfarande tycker är helt okej att ta så jag vill vänta med eventuell lustgas. Jag visar mamma hur kameran fungerar så hon kan vara redo att filma när bebisen kommer ut.
Någon värk senare känner jag hur det knäpper till i kroppen. Det är vattnet som gått. Jag hinner kasta en blick på klockan som visar ca 06:10.
Jag minns att jag säger till mamma "Nu kommer det att gå fort". Vi ringer på knappen och precis när barnmorskorna kommit in i rummet och ska hjälpa mig av med mina byxor så känner jag hur det trycker på och jag vill krysta.
Frågar lite ängsligt om det är för tidigt och barnmorskan vill undersöka mig. Men det hinns aldrig för när nästa värk kommer så krystar jag på. Som tur är så har de fått av mig byxorna.
Kl 06:15 föds hon vår lilla Märta med en superlång navelsträng som hon lyckats linda ett varv runt kroppen och ett varv runt halsen. Men hon mår toppen och skriker på en gång när hon kommit ut och vi är än en gång världens lyckligaste föräldrar!

Vid 15-tiden på eftermiddagen får vi åka hem. Jag har aldrig mått bättre efter en förlossning!
Jag kan fortfarande inte förstå att jag genomgick en förlossning för en vecka sen!
Jag är så otroligt tacksam över att graviditeten och förlossningen gick så otroligt fort och bra!
Och att vi fick ett litet underverk som är frisk och mår toppen. Jag är sååå tacksam!♡

Nu ska jag försöka sova medan lillskruttan snusar sött i sitt babynest. Hon lär nog vakna snart och vill ha mat eller en ny blöja eller bara lite sällskap.
Det ska bli så otroligt roligt att få lära känna denna lilla människa! Kan knappt vänta! Men först ska vi ta det lugnt och bara vara. Jag ska bara snusa bebis och njuta av den här korta tiden. För jag vet ju hur fort det går...

God natt!♡

söndag 17 november 2013

Sagt och gjort en söndagsmorgon

Har ni sett den där reklamen när den lilla pojken släpper ner mobiltelefonen i toaletten och hans mamma och pappa tror att han går på toaletten själv för att göra sina behov.

En liknande händelse inträffade hos oss alldeles nyss när Olle släppte ner Dannes klocka i toan. Det enda som fattades var det där "ploppet" man hör i reklamen.
Jag kan liksom inte låta bli att skratta!:-)

Förutom det goda skrattet så fick jag sovmorgon och vaknade upp till frukost på sängen. Efter en natt med lite sömn på grund av molvärk och oro över att blåsten skulle ta med sig taket på huset så vet min man precis hur han ska muntra upp sin supergravida och trötta fru.
Det spelar ingen roll om alla ni där ute tror att just ni fick den bästa maken/makan. Jag vet att just jag fick den bästa! Så är det bara, sorry...;-)

Fin söndag till er!♡

tisdag 5 november 2013

Packad och klar


Nu står de där och väntar. Packade och klara. Spänningen stiger i vårt hus. Barnen är så förväntansfulla inför att få ett litet syskon. Ja, i alla fall de två äldre.
Det är nog svårt för oss vuxna att fatta att det kommer en liten bebis. Så det är inte så konstigt att det är svårt för vår treåring att förstå att han ska bli storebror. Han tycker om bebisar i alla fall så vi får hoppas på att han tycker om vår.;-)

När jag packade BB-väskan (väskorna) härom dagen så slog det mig att jag inte packat väskan så sent tidigare.
Första gången packade jag säkert väskan i vecka 30. Och vilka grejer jag packade med sen!
Böcker och tidningar, cd-skivor och en massa kläder till mig och bebisen. Men när det väl var dags så hann jag varken läsa några tidningar eller lyssna på musik. Vi kom in till Förlossningen mitt i natten och ville bara sova. Efter sovstunden var det dags att föda barn. Det var Lovisa som ville ut.
Med Loa och Olle har det varit samma sak. Sent på kvällen eller mitt i natten har det börjat och så har de kommit på morgonen. Det ska bli kul att se vilken tid på dygnet den här lilla damen behagar titta ut.

Alla mina förlossningar har börjat olika också. Första gången var det slemproppen som gick. Andra gången fick jag en teckningsblödning. Och tredje gången så gick vattnet. Undrar hur det startar denna gång?
Det ska bli så spännande att få uppleva allt detta igen. Jag längtar efter att få snusa på vår lilla tjej! Se vad hon är för en liten person. Det ska bli så kul!:-)
Komsi komsi nu bebis!:-)

måndag 4 november 2013

Hur som helst så kommer han få sitt straff, antingen i detta livet eller i nästa

Får det verkligen gå till så här? Blir så förbannad!

Fosterpappan har alltså "övat på att onanera i badrummet", lämnat ett sperma-papper efter sig som den här flickan då måste ha torkat sig med (eller???).
Ursäkta! Men hur tänker de?!

Först och främst så skulle jag inte torka mig med ett sperma-papper eller vilket papper som helst som ligger och skräpar.
För det andra så pular vi tjejer/kvinnor inte in papper i våra underliv. För det är väl så hon måste ha gjort den här stackars tjejen eftersom det hittades sperma i hennes underliv.
För det tredje, vilken slarvig människa lämnar ett sperma-papper efter sig? Öppet för andra att använda.
Och för det fjärde; torkar inte sperma rätt fort på ett papper? Hur hamnade det då inne i tjejen?

Fosterpappan blev frikänd från våldtäkt i tingsrätten... (Hallå Sverige!!!) Idag inleds rättegången i Svea Hovrätt. Gör om, gör rätt! Tycker dock synd om den stackars flickan som måste se sin förövare igen...

Hur som helst så kommer han få sitt straff, antingen i detta livet eller i nästa.
Vill du läsa hela artikeln kan du göra det här.

fredag 1 november 2013

♡November♡

November! Äntligen är du här! Som vi har väntat på denna månad och nu äntligen!
Någon gång den här månaden föds vår lilla tjej. Kan knappt tro det. Det har gått så himla fort!

Än en gång är vi på Baazinga. Har man lovat så har man. Bra att få rasta Olle lite och så kan jag handla lite nödvändiga saker på Ö&B. Som tvättmedel t.ex. Ja det är nog det enda nödvändiga vi behöver denna gång. Och sköljmedel.

Dags att äta lite varma chips nu innan vi lämnar stället med skrik och gråt från vår älskade treåring.:-)

Ha en fin fredagskväll!
Det vet jag att jag kommer ha när jag först ska på restaurang och äta och sen på Ladies Night med några härliga tjejer!:-)

onsdag 30 oktober 2013

Mysdag

Jag har ingen matlust. Jag är hungrig men är inte sugen på något. Om det inte är något sött förstås. Det går ju alltid ner.

Idag har jag och Olle bara varit hemma och myst. Vi har tittat på film, ritat, sjungit och dansat. Den här tjockisen har dansat så gott det gått.
Morgonmys.

Ett av Olles alster idag.

Idag går jag även in i vecka 38 så nu får lillskruttan komma i stort sett när hon vill. Men hon får gärna vänta tills nästa vecka. Då är min mamma hemma igen. Hon ska nämligen resa bort nu i helgen. Jag vill gärna ha med henne på förlossningen då hon varit med på alla de andra.
Fast nästa vecka har vi ju alla barnen. Då blir det problem att hitta en barnvakt som orkar med allihop. I ärlighetens namn så har vi ingen bestämd barnvakt till Olle heller.
Men för att underlätta praktiskt så skulle det vara bra om hon kom veckan efter det. Då hinner hon tjocka på sig lite under tiden också. Hon verkar ju vara av det lite nättare slaget.
Hur som helst så kommer hon när hon är redo och det ordnar det sig nog med barnvakt och sånt också (hoppas jag...). Ingen idé att gå runt och oroa sig i onödan (det är hur jag försöker tänka i alla fall...).
Nu ska jag få bukt på halsbrännan och slå mig ner i soffan och softa tills min älskade make kommer hem.
Ha en fin onsdagskväll!♡

Sagt och gjort

Olle och jag sitter i soffan och larvar oss och gör roliga ljud. Han vill titta på "Alla vi barn i Bullerbyn" (som vanligt). Vi fortsätter att larva oss. När filmen går i gång säger han:
-Nu börjar det!
Han sätter fingret mot läpparna och säger "sschy!" för att beordra mig att vara tyst.

En otroligt komisk händelse som jag skrattade gott åt idag. Vår lilla kille som knappt kunde prata innan sommaren. Nu pratar han som om han inte gjort annat. Inte så rent men fullt tillräckligt för att vi i hans omgivning ska förstå honom.
Och det är ju så härligt nu när han kan uttrycka vad han tycker och tänker, på gott och ont.;-)

måndag 21 oktober 2013

Halsbrännan från helvetet

Jajemen, då var vi nere på mindre än en månad! Närmare bestämt 29 dagar. Själv hoppas jag att det är mindre än 29 dagar tills hon tittar ut.

Det ska bli så otroligt roligt att se hur hon ser ut. Vem hon är mest lik. Hur hon låter och hur hon är som person.
Dessutom börjar jag lessna på att vara gravid. Även om jag mår hur bra som helst. Jag är mindre denna gång än med Olle så jag har mer ork och är smidigare, om man nu kan vara smidig som höggravid.
Jag har inte haft så mycket foglossning heller. I och för sig så började jag känna av fogarna redan i vecka 8. Men sen efter några veckor så försvann det. Men nu verkar kroppen ha kommit på att den glömt bort att ge mig foglossning så nu känns det desto mer. Allra helst när jag ska sova och när jag vaknat. Men jag ska absolut inte klaga! Hade mycket mycket ondare med de andra.

Det enda jag har att klaga på är halsbrännan från helvetet som jag hade i natt. Vaknade flera gånger och fick kliva upp för att ta Novalucol. Såklart vaknade lillskruttan i magen också, och hennes äldre bröder. Loa ville ha musik på för att kunna somna om och Olle ville ha en ny blöja och lite välling. Efter att jag lagt mig igen dansade skruttan runt lite. Vet inte hur länge dock, för själv somnade jag trots att jag mycket väl kände hennes rörelser, t.o.m efter att jag började glida in i drömmarnas land.

Nu har jag fått vila och fått lite ny energi. Ska strax hämta hem kidsen. Och som vanligt ska vi ha Mys-måndag (om de skött sig i skolan vill säga) som vi brukar ha när de kommer från sin pappa. En film och lite popcorn efter maten brukar det bli. Mycket uppskattat och ett perfekt sätt att sätta lite guldkant på vardagen och en fin start på veckan.

Tjolahopp!

söndag 13 oktober 2013

Söndagslunk och spökerier

Jag har tidigare berättat om vårt Hus-spöke. Bla här och här kan du läsa om hen.

Den här gången var det den lilla nyckeln till vår altandörr som kommit bort. Det kan vara någon av oss vuxna som förlagt den eller att något av barnen (läs Olle) har tagit den och gömt bort den.
Hur som helst så var den borta på fredagmorgon när vi skulle ut och hämta ved.
Och som vi har letat! Överallt!
Men jag tänkte som vanligt;
"Den dyker nog upp!"
Sa även till min make att det kanske är någon som lånat den.

Idag, ja alldeles nyss, så hittade Danne den borttappade nyckeln i en av de blå Kosta Boda-skålarna som står ovanpå öppnaspisen. Där vi förövrigt har letat flera gånger nu under helgen. (Ibland letar man ju på samma ställe flera gånger eftersom de verkar mest logiska att hitta en liten nyckel på...)
Och helt plötsligt ligger den bara där som om den legat där hela tiden.

Tack och åter tack hus-spöket för att du ser efter oss slarviga levande! Vad gjorde vi utan dig?!

I övrigt så är det söndag, en lugn och skön sådan. Vi gör bara det mest nödvändiga. Lovisa har en kompis här, Loa spelar på paddan (iPad:en), Olle sover middag, Danne och jag plockar, pysslar, pratar och myser. Det är härligt med sådana här lugna dagar tycker jag! Det gör liksom inget att jag egentligen är så trött att jag vill sova bort hela dagen. Det gör liksom inget att det egentligen ligger tvätt i tvättkorgarna som behöver tvättas. Det gör liksom inget att kidsen får korv och mackor till lunch. Eller att morsan råkar somna i soffan när hon bloggar. Det gör liksom ingenting. Det enda som är nödvändigt är att vi får söndagslunka på vårt sätt.

Önskar er alla en fortsatt fin söndag!♡

torsdag 10 oktober 2013

Jag hade tydligen bestämt mig för att föda hemma

Idag är det 40 dagar kvar till beräknad förlossning. Igår gick jag in i vecka 35. I slutet på den här veckan så väger bebisen ca 2700 gram. Så mycket vägde Lovisa när hon föddes. Jag också.

Inatt drömde jag att förlossningen startade. Och jag hade tydligen bestämt mig för att föda hemma(!). Jag skulle vilja göra det men det finns så mycket som kan hända under och efter en förlossning så jag törs inte. Och vill jag ha lustgas, vilket jag allra troligtvis vill ha, så finns ju den att tillgå på sjukhuset.

Tror att min kropp börjar förbereda sig inför det som komma ska. Jag känner mig fortfarande lite oförberedd. Det har gått så otroligt fort. Men jag tror att man aldrig är riktigt förberedd än hur många barn man får. Det känns skönt att jag kan förlita mig på min kropp iaf, den har varit med förr och den vet vad den gör.
Tack för det kroppen! Jag är dig evigt tacksam!

onsdag 9 oktober 2013

PISSIG morgon

Nån fler som haft en PISSIG morgon? Har bråkat med mina barn hela morgonen känns det som.
Faan också vad less jag är på de! Fast jag älskar de! Men faan vad less jag är! Men jag älskar de mer än livet självt! Men just nu är jag sååå less! Skönt att slippa de! Men jag saknar de ju... Hur kan jag göra det?! De är ju asjobbiga! Men de är ju underbara... Men inte just nu! Men jag älskar de och saknar de...!

Det är så förvirrande att vara förälder! En tornado av känslor.
Ska försöka bli på bättre humör innan jag ska till barnmorskan.

Och vi ska ha en till! Hur tänkte vi?!
Men de är ju underbara. Villkorslös kärlek osv. Men just nu är de jobbiga.
Men jag älskar de. Punkt!

tisdag 8 oktober 2013

Jag kanske kommer förstöra deras barndom lite men jag är säker på att de kommer tacka mig en dag

Igår kom den. Frågan som de flesta föräldrar fasar inför.
Vi satt vid middagsbordet och plötsligt kläcker den åttaåriga dottern ur sig:
"Mamma, hur gör man barn?"

Jag som mestadels är väldigt öppen om allting inför mina barn blev faktiskt lite tagen på sängen. Jag visste inte riktigt hur jag skulle lägga upp det. Istället frågade jag både henne och hennes sexåriga bror:
"Hur tror ni att man gör barn?"
De funderade en stund. Plötsligt utbrast dottern:
"Jag vet! Man hånglar!"
"Ja, många gånger så börjar det med hångel" svarade jag och kunde inte låta bli att skratta.

De frågade inget mer efter det. Men jag känner att det är god tid att de får veta.
And man, are they in for a treat!;-)
Åh, jag ska ge de den bästa undervisningen någon förälder någonsin har gett sina barn! Utan att det blir för pinsamt, utan att det blir för mycket. Bara ärligt, rakt av, utan krusiduller.
Jag kanske kommer förstöra deras barndom lite men jag är säker på att de kommer tacka mig en dag.

Jag kommer ihåg själv när min mamma sa att hon och pappa skulle göra barn. (Jaa, mamma! Du sa faktiskt så!:-D)
Jag minns hur jag såg framför mig att de formade en liten bebis i sand på en plåt och ställde in den i ugnen för att bakas.
Det blev en lillebror. Men idag vet jag ju att han inte blev till på det viset.
Min mamma var så jäkla bra på såna där känsliga frågor! Hon förklarade också ärligt, rakt av, utan krusiduller.
Du var bäst mamma! Du förstörde min barndom lite men jag tackar dig idag.:-)

lördag 5 oktober 2013

Känner lite dubbelt just nu...

Är på Baazinga. (Vårt lekland här i Övik.) Danne får springa efter lilltjoppen och jag sitter vid ett bord och tar det lugnt.
Känner mig trött och tung. Längtar tills jag också kan springa runt och jaga, bränna bort lite gravidkilon. Det dröjer ett tag men går fortare än vad man tror. Innan vi vet ordet av så springer även lillskruttan i magen runt här inne.
Kan inte annat än le när jag tänker på det.

Undrar vem hon är och hur hon ser ut? Undrar om hon är rädd för allting och tar det varligt och försiktigt som Olle eller om hon är orädd och vild som Loa? Eller lite både och som Lovisa?
Det ska bli så spännande att se vem som gömmer sig därinne!:-)

Men först ska vi ta oss igenom de veckor som är kvar. Känns som en evighet och ändå inte. Just idag känns det som en evighet. Har typ ingen energi. Skulle bara vilja ligga i sängen och sova bort väntan och äta godis.
Men samtidigt vill jag njuta av graviditeten och lugnet som är just nu.
Ja, jag känner lite dubbelt just nu...
Får jag en öl ikväll så blir nog allt bra.;-)

Tjingeling så länge!

onsdag 2 oktober 2013

☆♡Grattis Loa!!!♡☆

Visste ni att den här godingen blir 6 år idag?

För prick 6 år sedan klockan 06:32 valde han att titta ut. Och då menar jag att han verkligen tittade ut! För som de flesta andra barn, som kommer ut med ansiktet nedåt och gör det lite lättare för sina mammor att krysta ut de så skulle förstås Loa vara lite annorlunda och knövlig (=besvärlig) och komma ut med ansiktet uppåt. Han ville ha koll! Och det har han fortfarande. Vi kallar honom för ordningsmannen här hemma.:-)
Saker och ting ska ha sin plats, det är viktigt. Han städar sitt eget rum utan att någon av oss vuxna behöver säga till honom om det. Och han älskar att hjälpa till.
Ödmjukare och kärleksfullare kille får man leta efter. Men det betyder inte att han inte är full av bus och så kallade djävulskap. Tro mig, ibland vill vi sälja honom på Blocket.;-)

Idag är inte en sådan dag dock. Idag är det din dag min stora, älskade kille! Hoppas den blir precis som du önskat och att du minns den med glädje.
Jag älskar dig så otroligt, ofantligt, oändligt mycket!
♡♡♡Stort GRATTIS från mamma!♡♡♡

onsdag 11 september 2013

Här går det undan

Sitter på jobbet och har lite tråkigt så jag passar på att blogga lite innan det är dags att sluta för dagen.:-)

Idag gick jag in i vecka 31. Var till barnmorskan på förmiddagen. Allt såg bra ut. Men jag ska komma tillbaka på återkontroll om två veckor eftersom hon inte var riktigt nöjd med mitt SF-mått. Jag är lite nätt som hon uttryckte det.
Känns ju lite lustigt att få höra att man är nätt när man egentligen känner sig gigantisk.;-)

Jag oroar mig inte så fasligt mycket. Lovisa var också jätteliten. Så jag antar att flickorna jag bär är pyttiga och pojkarna normalstora.:-)
Hur som helst så får vi se om två veckor om det hänt något mer.

Jag är så otroligt tacksam över att jag får må så bra som jag gör. Sammandragningarna hade ju kunnat få vara lite mer lindriga i jobbet. Jag kan ibte göra många knop innan de sätter igång. Att städa bilar är svårt. Jag måste stå nerböjd och det tycker varken magen eller bebisen om. Sen det här med att gå fort är ett minne blott. (Tur att Olle blivit bättre på att lyssna och hålla i handen.)

Nä nu börjar klockan närma sig hemgång! Dags att hämta hem treåringen och laga något gott ur Linas Matkasse!:-)

Auf wiedersehen!♡

lördag 17 augusti 2013

Minas Latkasse

Den här veckan har vi provat på Linas Matkasse, eller Minas Latkasse som min man skojat till det.:-)
Så vad tyckte vi?
Helt perfekt faktiskt!
Jag är jätteimponerad av barnen (mest Lovisa som annars är väldigt kräsen vad gäller mat, hon brås på sin mor...) som varit inställda på att smaka allt! De vet ju att jag inte är så förtjust i varken korv eller tomater. Men vi har varit jätteduktiga och lagat allt efter recepten och testat allt, t.o.m jag.
Alla maträtter denna vecka har varit jättegoda och många kommer vi laga igen.

I receptboken står det vilken svårighetsgrad rätterna har. Är man van att laga mat så är det skitenkelt, du följer ju bara receptet. Är du inte van så kanske det är lite svårare men inte överdrivet svårt.
Det positiva är att vi har fått i oss en massa grönsaker i veckan som vi annars är dåliga på att få i oss, om vi inte äter tacos. En annan positiv sak är all ny inspiration till matlagning man får. Barnen har varit väldigt nyfikna på och insatta i vad det blir till middag, t.o.m förväntansfulla vilket aldrig händer annars (om det inte vankas pannkaka vill säga).
Allt du får i påsen används under veckans gång. Inget går till spillo, vilket är bra i alla fall i vår familj där vi är experter på att köpa hem matvaror, inte äta upp och sedan kasta bort när det blivit dåligt. Så onödigt!
Matlagningen underlättas eftersom du redan har allting hemma. Det är bara att plocka fram och sätta igång. Mycket praktiskt efter en lång jobbdag, det är som sagt bara att följa receptet!
Jag som varit så uttråkad vad gäller matlagning har tyckt att det har varit roligt att laga mat och jag har fått massor av inspiration. Dessutom har jag vågat mig på att laga sådant som jag aldrig törs laga annars.
Och det bästa av allt; du får allt levererat till dörren!

Så till de negativa sakerna och de är inte många. Påsen får du bara varannan vecka, både bra och dåligt. Vi får den när vi har alla barn vilket är väldans bra. Så varannan vecka när vi inte är så många kan vi laga favoriter från föregående vecka eller det vi känner för.
Dyrt kanske vissa tycker. Men med tanke på allt vi köper, inte äter upp och sedan slänger så tror jag att vi skulle spara massa pengar på att ha kassen.
Om du är noga med att veta var maten kommer ifrån, om det är närodlat och om det är ekologiskt så är detta nog inget för dig. Vissa matvaror är ekologiska men inte närodlade.

Hur som helst så har detta varit en positiv upplevelse för hela familjen så vi kommer definitivt fortsätta med Minas Latkasse tills vidare.:-)

fredag 2 augusti 2013

Graviditetsdrömmar och treårsdag

Nu var det alldeles för länge sedan jag bloggade. Fy på mig! Eller förresten, inte alls fy på mig. Jag har jobbat och stått i samtidigt som jag tillverkar en bebis i magen. Nu har jag haft semester i snart två veckor så snart börjar kneget igen. Men från och med 1 oktober så går jag hem (för "gott") för att vila upp mig och förbereda mig/oss för det lilla livet som spritter och har sig i min mage.

Just i detta nu så är vi på väg hem från en snabbvisit i Stockholm och Falun.
Idag har vi firat vår treåring (och hans farfar som blev 84).
Har svårt att fatta att det redan gått tre år sedan han kom till världen den där soliga morgonen på Sollefteå BB/Förlossning. Och det märks att vi har en treåring i familjen kan jag säga. Vilket humör! Han vet precis vad han vill!

Talet har han ju varit blygsam med dock. Men precis som den trevliga logoped-kvinnan förutspådde så har orden börjat titta ut genom hans lilla mun. Och för Olle och oss så är det verkligen en omvälvande tid just nu. Orden formligen sprutar ut! Minst två nya ord om dagen. Och vissa ord kan han bara, de bara finns där redo att användas. Som om han lärt sig de för länge sen men inte kunnat uttrycka de. Och nu kommer de bara precis som om det inte vore något konstigt med det.
Det är en härlig tid just nu med tanke på all oro som man har som förälder så fort barnet visar sig vara sen med något.
Nu kan vi bara njuta av äventyret.

Graviditeten går bra. Magen växer så det knakar. Jag har redan gått in i vecka 25!
På tal om det så är det tydligen nu som man drömmer konstiga drömmar.
Härom natten drömde jag att jag hade fyra kattungar i magen. I drömmar så kan man ju vara helt blåst i huvudet och tycka att vad som helst är okej. Och jag, mitt våp, tyckte det var helt okej att få fyra söta små kattungar... Men när jag vaknade tyckte jag inte alls att det var okej och kände mig så ledsen och besviken. Fast då upptäckte jag förstås att jag fortfarande var gravid med en sprattlande liten bebis. En sådan lättnad! Jag tror i alla fall att det är en bebis därinne...

torsdag 30 maj 2013

Sagt och gjort

Loa nu ikväll vid läggdags:
-Jag har blivit flintis!
Jag:
-Har du blivit flintis?
Loa:
-Ja, för jag petade mig i ögat.

Det är inte så lätt att hålla reda på vad alla ord betyder.:-)

Nu är det bara de roliga månaderna kvar

Somnade på soffan i vanlig ordning ikväll. Vaknade till en av mina favoritfilmer; Erin Brochovich. Var såklart tvungen att se slutet på den!:-)
Men NU är det natti!

Kände förresten första sammandragningen för den här graviditeten idag. Coolt! Men blev lite paff bara, så tidigt...
Men då mindes jag att jag upplevde samma sak med Lovisa i vecka 15. En vecka senare började jag känna rörelser.
Längtar! Snart får jag känna det igen, vilken resa jag har framför mig! De tråkiga månaderna är förbi, nu är det bara de roliga månaderna kvar!:-)

Just det ja, det är ju natti.
God natt!;-)

måndag 6 maj 2013

Bröst är bara bröst

Jag har skrivit om det här med offentlig amning förut, läs här.
Precis som Ebba Von Sydow, som också har skrivit om ämnet, så förstår jag inte vad problemet är. Debatten fortsätter och för mig är det fortfarande obegripligt vad det är som folk stör sig på. Något så naturligt som att ge ett (litet) barn mat.
När jag nyligen var på bröllopsresa i Thailand var det flera tjejer som gick topless på stranden. Ingen reaktion från någon av de badande och solande turisterna.
I helgen var jag och den lilla familjen (Danne och Olle) och åt på en hamburgerestaurang utanför Gröna Lund. När vi kom in satt en kvinna med sitt lilla barn mot bröstet. Jag blev så lycklig av att se en mamma som helt obekymrat gav sitt barn mat.
Vad jag vill komma fram till är att bröst är bara bröst, herregud! Som Malin Harju skriver i sitt inlägg om frågan så är det helt klart hos betraktaren problemet ligger.

Men det sorgliga är att den här debatten aldrig kommer få sig ett slut. Det kommer alltid finnas sura förstoppade människor som kommer störa sig på oss starka beslutsamma kvinnor som är redo att göra vad som helst för våra små hjärtan om det nu rör sig om något så naturligt som att ge de mat på offentliga ställen inför brännande blickar.
Och det som retar mig ännu mer är att parallellt med denna debatt så pågår en annan debatt. Nämligen den om att man ska amma sitt barn till minst 6 månaders ålder.
Budskapet är alltså; du måste amma ditt barn men tro inte att du kan göra det var som helst!
Inte undra på att vi är så många som inte kan amma eller väljer att inte göra det.

Med detta mitt fjärde och sista barn ska jag göra allt för att amningen ska fungera. Och gör det inte det så har Moder Natur ordnat det så fiffigt att det finns alternativ. Där pågår det förresten också en debatt men den orkar jag inte gå in på just nu.
Slutordet blir; amma hur och när fasen du vill! Skit i människor som inte fattar innebörden!
Puss på er!

söndag 28 april 2013

Sagt och gjort

Isgalan har precis börjat och konståkarna kommer dansande in på isen när Loa vänder sig mot mig och säger:

-Mamma, det där är konståkning.

Efter en stund säger han uppmärksamt:

-Mamma, det är mest tjejer. Titta, tjejerna har vita skridskor och killarna har svarta.

onsdag 17 april 2013

Får man ta stolen med sig in i himlen?

Den här stolen har funnits med mig sen jag föddes. Den stod i mitt barnrum, i mitt tonårsrum, i min första lägenhet och nu i köket i vårt hus. På 60- och 70-talet hade den en knallorange färg. Då bodde den hemma hos min farmor och farfar men flyttade hem till oss nån gång när jag föddes.
Mamma målade om den i denna härliga röda färg.
Den är så härligt kantstött och färgen avskavd på sina ställen. Det tycker jag är så vackert! Ju mer kanstött och avskavd desto vackrare!
Den här stolen kommer finnas på mitt rum på ålderdomshemmet. Kanske den följer med mig i graven...

tisdag 9 april 2013

Sagt och gjort

Jag och Olle sitter i soffan. Jag frågar honom var bebisen är.
-Där! utropar han och pekar på mina bröst.

Ungen har koll.;-)

fredag 5 april 2013

Hungern vann över tröttheten

Okej. Jag låg nyss i sängen och lipade över hur hungrig jag var men samtidigt för trött för att kliva upp och göra något att äta. Jag insåg att jag inte skulle kunna somna med en kurrande mage.

Hungern vann över tröttheten och jag har nu fått i mig en skål med gröt och ska genast somna!
Ibland brukar jag bli nojig över om jag verkligen är gravid. Tycker det var ganska tydligt nu ikväll/inatt att jag är det. Eller vad tror ni?;-)

lördag 30 mars 2013

Glad Påsk!

Vill bara passa på att önska er alla en Glad Påsk!:-)

Fick nyss en påskpresent av min älskade man. Ett "shabby chic-ägg" med ett meddelande om att jag skulle leta efter något i hallen. Och där hittade jag den stora fina vita buren. Jag som önskat mig en sån så länge!:-) Nu måste jag bara klura på var den ska stå och framförallt; vad som ska vara i. Men det löser sig.:-)

Nu ska jag svida om för strax åker vi till min mor med familj på påskmiddag.

Ha det gott i påsk-solen och ät inte för mycket godis!;-)

fredag 29 mars 2013

Sagt och gjort

Är på Baazinga. Sitter med (systersonen) Kian i knät. En liten tjej kommer fram, pekar på smulhögen under hans stol och frågar:
-Vem har sölat allt det där?!
Jag pekar på Kian och utropar:
-Det var han!

Det blir aldrig lika roligt när man ska försöka återberätta något men det var väldigt roligt.:-)

tisdag 26 mars 2013

Life happens

Jag har så svårt att fatta att vi ska få en liten bebis i november.:-) Det är ju väldigt nytt än så länge så vad som helst kan ju hända. Men jag mår bra och har samma symtom som under tidigare graviditeter. Förutom illamående, det har jag än så länge sluppit. Om jag inte blir vrålhungrig vill säga, då kan jag bli lite illamående. Men det är bara att ligga steget före och alltid ha något med sig att äta. Ett köttben i väskan t.ex.;-)
Sen har vi tröttheten... Jag brukar däcka i soffan vid 20-21 tiden. Sen sitter jag och sover tills vi går och lägger oss vid 22-23.
Det är typ så mitt liv ser ut just nu. Jobba, äta, sova, dö av trötthet. Och så ta hand om ett hus och tre barn däremellan. Men det går. På något konstigt vis så får vi allting att funka. Så det ska nog inte bli några större problem med ett barn till.
Herregud, det finns ju de med fem, åtta, tio och ännu fler barn som får vardagen att funka.

Det ska bli så otroligt mysigt med en liten en! Som vi längtar!
Men det känns så surrealistiskt eftersom vi inte hade tänkt oss att skaffa en till riktigt än. Men life happens och det är bara att hänga med.
Jag har alltid sagt att barnen kommer när de själva vill. Men jag anade nog inte hur rätt jag hade.:-)

Nää, nu ropar sängen mitt namn. Härligt med en hel natts sömn! Hoppas på så få störningsmoment som möjligt. Håll tummarna!;-)

God natt!

Sagt och gjort

Lovisa till mig efter att vi berättat nyheten om att de ska få ett litet syskon:
-Jaha, du ska få en bebis.
Jag:
-Ja, VI ska få en bebis allihopa.
Lovisa:
-Jag hoppas det blir en tjej för jag är sååå trött på pojkar. Nu har jag fyra stycken!

Efter lite huvudräkning förstod jag vad hon menande med att hon har fyra stycken pojkar;
Lars + Loa + Olle + Danne = 4 stycken
Förstår att hon är trött på de.;-)

lördag 16 februari 2013

Bara vi

På väg mot Stockholm. För att hålla oss vakna så poppar vi Abba, lyssnar på ljudbok och roar oss med att peka finger åt fortkörningskamerorna trots att vi kör lagligt, i alla fall förbi de...;-)

Härligt och lite ovant att bara vara vi två. Om ett dygn sitter vi på planet. Snart är vi i Thailand!
Bara vi.
Inga jobb.
Ingen snö.
Ingen kyla.
Inga måsten.
Ingen tvätt.
Ingen disk.
Inga barn.
Bara vi.
I en hel vecka.
För första gången sedan Olle föddes, det vill säga 2,5 år.
Förstår ni hur mycket vi har längtat till detta.:-)
Snart är vi där.
I värmen.
I en hel vecka.
Bara vi.
Bara vi.

onsdag 30 januari 2013

Stress, jobb och musik

Dagen började med att vi försov oss. Vaknade med ett ryck och tittade på klockan som visade 06:40. På en halvtimme lyckades jag göra i ordning mig själv och barnen. Stressigt värre. Men det gick, helt otroligt! Alla barnen kom i tid till skolan och jag hade t.o.m tid över att köpa mig lite god frukost på vägen till jobbet.

Annars har det varit rätt lugnt på jobbet. Jag hoppas att det fortsätter så eftersom jag ska vara själv på jobbet nästa vecka, då chefen och en av mina kollegor (närmare bestämt min bonusfar och mor) åker på konferensresa. Såklart har jag ju en kollega (närmare bestämt min far) som hjälper mig men det är alltid lite pirrigt att vara chef för en vecka.:-)

Snart börjar Mia på Grötö. Innan dess har jag tänkt att blondera håret (ja, igen :-). Får se hur det blir med det.

Ett band och en artist jag lyssnar mycket på nu är Mumford & Sons och Birdy. Gissa om jag blev lycklig när jag hörde att de gjort en låt tillsammans. En låt till filmen Brave (Modig är svensk titel). Den är så jäkla bra! Och samtidigt som jag lyssnar på den så föds en massa inspiration i mitt huvud till egna låtar. Det kan bara bli bra.:-)

God kväll på er!

måndag 28 januari 2013

Sagt och gjort

Loa till mig imorse vid lämningen på förskolan:

"Det kliar i näsan! Mamma jag tror jag har fått löss i näsan."

Ja, går det löss på förskolan så vet man aldrig var de hamnar nånstans...;-)

söndag 27 januari 2013

Att lära sig äta

Något som jag alltid avskytt är löskokta ägg och stekta ägg också för den delen. Jag kunde ens titta när den äckliga rinniga gulan rann ut över pyttipannan och förstörde den goda rätten.

Men när jag var gravid med Olle så hände något. Jag smakade ett löskokt ägg på ett hotell. Efter det var jag fast.
Hur kunde något som jag tyckt var så äckligt vara så gott?

Jag tycker det är så lustigt att vi människor kan lära oss att tycka om smaker. Något som vi hatade att äta när vi var små är plötsligt jättegott när vi är vuxna.
Fast det kan ju vara tvärtom också. Något som vi älskade att äta när vi var små som vi aldrig skulle kunna tänka oss att stoppa i oss som vuxna.

Jag kan tex inte äta kroppkakor eller pitepalt, något som jag älskade när jag var yngre. Inte heller ugnspannkaka. Det kan vara för att jag har ätit mig mätt på det för flera år framöver, om inte hela livet. Jag har "förätit" mig på det helt enkelt.

Sånt som jag lärt mig äta (och dricka) i vuxen ålder förutom löskokt ägg är:
Spenat
Tomater
Champinjoner
Kaffe
Och nu senast i julas så åt jag mest Janssons Frestelse av alla.:-)

Vad har du lärt dig äta eller förätit dig på?

Ha en fortsatt trevlig helg!

måndag 21 januari 2013

Sagt och gjort

Loa till mig i fredags när jag sa att vi skulle baka chokladbollar:

"Ååh fyy faan vad roligt vi ska ha!"

Ja, vad gör man? Skrattar och går vidare och hoppas att han inte säger det igen de närmaste tio åren.;-)

God natt!

söndag 13 januari 2013

Hus-spöket

De flesta som känner oss vet att vi har ett hus-spöke. Lite nu och då kan vi känna lukten av cigarettrök. Jag tror att det är "han" som röker. "Han" verkar älska det här huset lika mycket som vi. Och "han" är väldigt mån om oss. Förra året var en incident med några raketer på hallgolvet. Om det kan du läsa här.
Härom dagen var handtaget till spisen spårlöst borta. Du kan se handtaget på bilden ovanpå surströmmingsburkarna.

Jag tänkte som jag brukar "Det dyker väl upp snart". Och mycket riktigt. Jag och Danne var i köket och diskade upp efter dagens middag när vi hörde något som ramlade ner i golvet. Danne gick in i vardagsrummet där ljudet kom ifrån. Och där, framför spisen låg handtaget.
Det kändes lite läskigt men vi var noga med att tacka så mycket för det återfunna handtaget.
Det obehagligt när vi känner oss iakttagna, för det händer också ibland. Men vid sådana här tillfällen så känner jag mest kärlek och tacksamhet.
Det är inte alla som har ett hus-spöke som håller reda på grejerna åt en.;-)

onsdag 9 januari 2013

Sagt och gjort

Bröllopstorget i ett mail till mig:

Hej Jessica! Vi saknar dig! Det har hänt massor här på brollopstorget.se sen du sist var inloggad. (...)
Hör gärna av dig till oss på redaktionen och berätta vad som skulle få dig att vistas mer här på Bröllopstorget.

Jag i ett mail tillbaka till Bröllopstorget:

Hej Bröllopstorget!
Det som skulle få mig att vistas mer på brollopstorget.se är en skilsmässa och ett eventuellt nytt giftermål.
Ha en bra dag!

lördag 5 januari 2013

Tänk att en människa med så mycket livsglädje fortfarande kan kännas så levande trots att han inte finns mer


Idag är det ett år sedan Hartvig Gjesdahl lämnade jordelivet... Vi har gråtit en skvätt både jag och Danne. Men mest skrattar vi åt alla minnen vi har med Hartvig. Och saknar...
Tänk att en människa med så mycket livsglädje fortfarande kan kännas så levande trots att han inte finns mer. Han var kort och gott helt fantastisk. Fantastisk som människa och fantastisk att jobba med. Vi hade så jäkla roligt när vi jobbade med Hartvig! Det blev aldrig tråkigt, allt blev mer som ett äventyr och kändes aldrig som ett jobb.
Jag är så tacksam över att jag fick jobba med och lära känna honom och det är jag nog inte ensam om.

Här nedan är en kort filmsnutt med Hartvig och Olle som vi filmade i Norrtälje kyrka den 9 september 2011. För alltid i våra hjärtan...♥


Han som bara gnäller

Det är en tuff period nu. Olle pratar fortfarande inte. Det är svårt för honom att göra sig förstådd. Det leder till mycket gnäll, eller så är det det enda han kan göra. Han gnäller från morgon till kväll. Det tar på krafterna och humöret för både honom själv och hans föräldrar. Men på tisdag börjar förskolan igen så då blir det mer stimulans för honom. Det kanske får honom på bra humör igen. Strax kommer mamma/mormor och bonuspappa/bonusmorfar på besök så då blir det i alla fall glada miner.

Ha en fin lördag!
Ciao!:-)

torsdag 3 januari 2013

Sammanfattning

Härmar UnderbaraClara även i år och skriver en sammanfattning av föregående år.

Gjorde du något 2012 som du aldrig gjort förut?

Ja, jag gifte mig. Tala om att det var ett helt företag. Vissa stunder ville vi bara rymma iväg och gifta oss i smyg!

Blev någon/några av dina vänner/familj föräldrar i år?

Ja. Min bror och hans fru fick en efterlängtad liten Emil och innan det fick syrran en liten Kian.

Dog någon som stod dig nära?

Nej, tack och lov.

Vilka länder besökte du?

Sverige.:-) Två delar av Sverige som är så otroligt vackra; Skåne och Gotland.

Är det något du saknar år 2012 som du vill ha år 2013?

Egentid för mig och maken. Men det vet jag att vi kommer få. Längtar!

Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?

Den 14 juli, när vi blev man och hustru. Det var så fint!

Vad var din största framgång 2012?

Att jag fick jobb och började tjäna egna pengar.

Största misstaget?

Att vi sålde den gamla Passaten.

Bästa köpet?

Min bröllopsklänning. Och min menskopp.

Vad spenderade du mest pengar på?

Julklappar till min älskade make. För en gångs skull så kunde jag ge honom det han verkligen önskade sig!

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Att jag fick bli Dannes fru. Att jag blev moster och faster och gudmor.

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2012?

Marry me med Dolly Parton. Den lyssnade vi på jättemycket inför bröllopet. Och Ring them bells med Sarah Jarosz.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Gladare.

Vad önskar du att du gjort mer?

Tränat.

Vad önskar du att du gjort mindre?

Ätit godis...

Blev du kär i år?

Ja!

Favoritprogram på TV?

Dexter.

Bästa boken du läste i år?

Jag har inte läst så mycket i år. Började läsa Fem gånger mer kärlek av Martin Forster, den verkar bra.

Största musikaliska upptäckten?

Mumford & Sons och en massa andra band och artister.

Något du önskade dig och fick?

En resa, som visade sig bli två. Sol på bröllopsdagen.

Något du önskade dig och inte fick?

En iPhone, men nu vill jag inte ha nån efter allt dåligt jag hört om de.

Vad gjorde du på din födelsedag 2012?

Blev firad av närmaste familjen med en gul påsktårta och fick fina presenter.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Kan inte komma på nåt, hade ett så bra år.

Vad fick dig att må bra?

Ensamtid, jobba och tid med familjen.

Vilken kändis var du mest sugen på?

Min man.;-) Loreen och Freddie Mercury.

Vem saknade du?

Mormor och alla andra som gått vidare.

De bästa nya människorna du träffade?

Inte så många. Men skapade nya kontakter som jag kan använda mig av under mitt soloprojekt i framtiden.

Mest stolt över?

Att jag fixar att jobba och ta hand om barnen och hemmet själv.

Högsta önskan just nu?

Att jag får dra igång med mitt soloprojekt och att folk gillar min musik. Att vi alla får vara friska.


Jaha, det var sammanfattning över 2012. Tjolahopp!