Ojdå, jag glömde att jag hade en blogg..

Men jag har prioriterat andra saker.
Just nu ligger min stora lilla son bredvid mig och sussar gott. Loa är så vacker och ser så fridfull ut när han sover. Jaha, där vaknade han. Sötis!:-)

Idag är det lördag och det betyder simskola för Lovisa. Men det är sista gången idag så jag och min kompis Laila ska fira våra duktiga tjejer. Ska bli mysigt med en lunch på stan och jag och Lovisa har lite ärenden att göra.
Loa och Lovisa behöver nya kalsonger respektive trosor. Vips så har de vuxit ur dem de har. Dessutom behöver Lovisa några nya tröjor. Hon har blivit så lång! "Titta vad jag har vuxit!" säger hon och sträcker upp armen och lägger handen på min axel. Lång var ordet!:-)

Dags att sätta fart! Känner på mig att det blir en toppendag!:-)
Nu kör vi!

Vart fasen ska vi bo?

Vi planerar inte bara bröllop för fulla muggar här hemma. Vi planerar även för vår bröllopsresa. Vår bröllopsresa med barnen vill säga. Vi har bestämt oss att åka till Gotland. Men vart fasen ska vi bo? Det finns ju tusentals fina små stugor, stora hus och lägenheter att välja bland. Med tanke på alla hus och stugor som hyrs ut så undrar jag om det finns några gotlänningar kvar på ön.;-) Men det återstår att se i slutet på juli när vi styr kosan mot Sveriges semesterparadis. Härligt som bara den ska det bli i alla fall, vart vi nu än beslutar oss för att bo.

Jo, förresten! Vi köpte ju min bröllopsklänning idag! Åh, den är sååå fin! Men den måste sys till lite. Men galet vad jag känner mig fin i den! Den är verkligen jag.

Nu kallar sängen! Imorgon kommer kidsen. Längtar!

Auf Wiedersehen!:-)

Vips så var febern bara borta

Jippiiiiiiiii!!! Äntligen är Olle är feberfri! Vips så var febern bara borta. Och vi fick sovmorgon imorse. Skönt som attan kan jag säga!

Men tänderna värker fortfarande dock... Eller tanden rättare sagt. Stor som en vuxens visdomstand är den, nästan. Så han lär nog ha ont ett tag framöver, stackarn.

Nu sover han middag och jag ska passa på att vara huslig.:-)

Hönsmamman och reptilhjärnan

Olle ligger i sin säng och leker, het som en nykokt potatis. Jag hoppas på att han somnar om snart. När man sover så läker kroppen.
Andra dagen med hög feber... Måtte det vara slut på eländet snart. Har han hög feber imorgon också så ringer jag Vårdcentralen.
Jag vill ju bara ha tillbaka min pigga glada lilla kille. Rätt så pigg är han ju, för att ha 40,1 i kroppstemperatur. Men det räcker inte för hönsmamman.

Är det inte så att så fort vårt barns kroppstemperatur kryper över 39 grader så intar vi försvarsposition, redo att slåss för vår avkomma. På liv och död. För det är ju bara några grader ifrån döden.
Är inte våra reptilhjärnor fantastiska?! För när och om något sådant skulle hända så har vi redan planen i huvudet. Hur gör vi med allt det praktiska? Barnvakt? Hundvakt? Jobbet?
Vi behöver inte tänka så mycket för reptilhjärnan har redan gjort det åt oss.
Så fantastiska som våra reptilhjärnor är, lika fantastiskt hoppas jag på att Olles kropp bekämpar febern. Så fort som möjligt så hönsmamman och reptilhjärnan i mig kan slappna av.;-)

Min stackars lilla pojke...

Alltså vad hemskt det är när barnen har hög feber! Man känner sig så maktlös och liten. Olle hade över 40 grader nu ikväll. Hönsmamman, dvs jag, har sprungit upp och ner för att känna på hans panna om febern gått ner. Men det är ju inte gradantalet man ska gå efter utan allmäntillståndet. Men ändå är jag orolig när han har så hög feber. Hans lilla hjärta slog så fort nu vid läggdags. Han hade sådan feberfrossa och han var så trött! Min stackars lilla pojke...

Kidsen tyckte det var så kul att hänga med på kalas men de var noga med att poängtera att de skulle tillbaka till sin pappa när kalaset var slut. Sötungar!:-)
Så har denna dag nått sitt slut. Imorgon hoppas jag på att Olle är feberfri.

Godnatt!

1-åringen Joline.

En febrig Olle äter kex och bullar.:-)

Loa hade skrivit kortet till födelsedagsbarnet alldeles själv. Med bara liiite hjälp från pappa.;-)

Så här såg det ut igår när morsan och Olle myste i soffan till Bolibompa. Det kliar så förbajjat i hans små tänder! Han sitter med ett finger i munnen mest hela dagarna så dreglet rinner och hans tröjärm blir dyngsur.

Feber och kalas

Olle är hemma med mig idag igen. Tror ni inte han hade feber när han vaknade imorse. Trodde den skulle gå ner för han var jättepigg och tog t.o.m en svängom till Rihanna. Sötgubben!:-)

Men istället så blev han bara varmare och gnälligare. Nu har han fått en Alvedon och ska sova en stund. Själv ska jag ta hand om en massa tvätt.

Ikväll vankas det kalas hos kusinen Joline som fyller ett år idag. Så för några timmar får jag även rå om Lovisa och Loa. Mammahjärtat jublar!:-)

Ha en bra dag alla!

Snygg i slips

Visst är han snygg i slips vår lilla kärlekskerub!:-) Loa ville att Olle skulle ha på sig den häromdagen. När jag försöker klä honom i något liknande så totalvägrar han bara. Men när storebror vill klä honom i slips så går det tydligen bra.:-)

Denna vecka är kidsen hos sin pappa. Så det är bara Olle och jag i några dagar eftersom jag även är gräsänka.
Olle fick vara hemma idag då han har så ont i munnen. Trodde först att det var blåsor igen. Men tack och lov så är det tänderna. Flera sylvassa små tänder har bestämt sig för att bryta igenom på en och samma gång. Inte så roligt att vara Olle nu... Igår kunde han knappt äta eller sova stackarn. Idag verkar det vara bättre så det lutar mot dagis imorgon.
Imorgon ska vi även på kalas då barnens lilla kusin Joline fyller ett år.
På tal om det så ska vi åka iväg och se om vi hittar någon bra present till den lilla donnan. Ska passa på att göra veckans inköp också när vi ändå är ute och flänger.

Tjolahopp!:-)

Ibland händer det. En gång om året ungefär.

Jag måste bara få berömma mig själv och mina barn idag. Vi var så duktiga imorse!
Vaknade och klev upp i tid. Vi hade endast några få duster. Alla barn åt bra med frukost. Alla barn fick sina tänder borstade. De hann t.o.m leka i några minuter. Sen klädde vi på oss och alla barn lyssnade, på nästan allt. Och deras mamma tappade inte kontrollen, duktigt!;-)

Två stora duktiga barn gick ut och satte sig i bilen, nästan på en gång.
Jag spände fast Olle i bilstolen och vi åkte iväg mot Loa och Lovisas förskola. Vi var så tidiga att jag körde sakta för att inte komma för tidigt. Det gick på ett kick att lämna Lovisa. Likaså Loa och Olle.

Inom tjugofem minuter så var alla barn lämnade. Och då ska tilläggas att Olle går på en förskola här i Hörnett och de större barnen går på en förskola Sund (någon kilometer härifrån).
Vi har aldrig varit så effektiva! Men ibland händer det. En gång om året ungefär.;-)

Idag ska jag unna mig en lunch på stan med en kompis.:-)
Ha en bra dag!

Det blir inte krig i världen för att barn leker krig

Mina fina små pojkar. Det går rätt vilt till ibland. Ja visst, det är väl så pojkar är och ska vara. Men mina pojkar leker inte bara med svärd och pistoler. De leker även med dockor och dammsugare. Och de har valt det helt själva. Vill någon av mina söner ha en docka eller en prinsessklänning eller ett par rosa, glittriga älv-vingar så får de det. Och vill min dotter ha en typisk pojkleksak så får hon det.
Jag menar inte att jag ger de allt de pekar på. Jag menar att de får det de vill ha ur genusperspektiv.
Jag tycker det är viktigt att ge barnen både pojk- och flickleksaker vare sig de själva är pojkar eller flickor.
Visst är det lite lustigt att vi fortfarande, år 2012, tycker det är helt okej att en flicka leker med bilar. Men vi hajar till när en pojke älskar att leka med dockor. Flickan blir ju tuff men pojken kan ju bli fjollig...

Leken är superviktig för barnens utveckling. Och det är superviktigt att inte dela upp flickor och pojkar i fack. Vill flickorna leka krig? Låt de göra det! Vill pojkarna leka mamma, pappa, barn? Låt de göra det!
Förresten, varför heter det fortfarande "mamma, pappa, barn"? Har vi inte kommit så långt i utvecklingen att vi borde ändra det namnet också? Då familjer ser ut på lite olika vis. Mamma, mamma, barn. Pappa, pappa, barn. Mamma, bonus-pappa, pappa, bonus-mamma, barn. Mamma, barn. Pappa, barn. Mamma, mamma, pappa, pappa, barn. Ja, ni förstår!
Varför inte helt enkelt säga "leka familj"?

Och en sak till! Ja, jag låter mina barn få leka att de skjuter varann. Jag låter de få leka att de skjuter mig och jag spelar död. De blir inte mördare bara för att de får leka att de skjuter någon. Och det blir inte krig i världen för att barn leker krig. För det är just vad det är; en lek.

P.S. När jag var liten älskade jag att leka med He-Man-gubbar och Barbie och My Little Pony och klättra i trän och bygga kojor. Men jag löste det på det viset att jag lekte med både pojkar och flickor. Med grannpojken fick jag utlopp för min besatthet av He-Man. Med mina jämnåriga tjejkompisar lekte jag med Barbie och My Little Pony. Och ville jag klättra i trän och bygga träkojor så lekte jag med några andra grannpojkar. Och jag blev varken homosexuell eller mördare.;-)

Trendsättare

Nu är det inte vårt oerhört fina men ack så skitiga vardagsrumsgolv ni ska titta på. Utan skillnaden på färgen på mina sockor.
Igår rensade jag ur garderoben på sånt som jag inte använder. Hittade då 6 stycken utan maka eller make. Sockorna var hela och rena så jag hade inte hjärta att slänga de. Onödigt att slänga några fullt fungerande sockor bara för att de råkar vara i olika färger. Så jag tog mig friheten att agera tvångsgiftesförättare. Jag gifte snabbt ihop de stackars singlarna till sockor. (Alla vet ju att singel-sockor är oerhört olyckliga och deprimerade.)
En svart med en annan urtvättad svart, en grå med en mörkblå och en lila med en blå. Lika färger leka bäst var mitt motto.
Jag har aldrig varit någon trendsättare men man vet ju aldrig...;-)
Men mest av allt så gjorde jag det för sockornas skull. (Och lite för att jag ska ha något att ta på mig på fötterna.) Nu ligger de par och par i min garderob och gosar med varandra och ska leva lyckliga i alla sina dagar.:-)

Hellre en sen och glad förälder, än en sen och arg förälder

Jag tyckte att det blåste mycket igår. Men idag... Idag är det storm! Jag tycker nästan synd om Lovisa som ska vara ute på gympan idag. Vi får se om det finns några barn att hämta när jag väl ska hämta de eller om de har blåst bort.;-)

Imorse när jag lämnade de på förskolan så var vi senare än nånsin. Klockan hade redan ringt in när jag och Lovisa sprang mot skolan. Men inne på gården mötte jag andra föräldrar som nyss lämnat sina barn och inne i kapprummet var det flera som var lika sena som oss. Vi skyller på blåsten tycker jag.;-)

Jag var så stressad innan vi skulle åka så jag trodde nästan jag skulle krevera. Men helt plötsligt så var det som om det bara kom en känsla av lugn i kroppen. Det var så tydligt. Som om någon lade ett täcke av lugn över mig, höll mig tryggt och sa: "Det gör inget om ni kommer försent idag, det ordnar sig."
Så istället för en stressad och arg mamma så var det en glad och sen mamma som lämnade sina barn på förskolan. Tänk om jag bara kunde känna så varje dag eller varje gång jag känner stressen komma smygande. Men jag antar att det handlar om en positiv inställning, hur sen man än är. Hellre en sen och glad förälder, än en sen och arg förälder.
Det är inte alltid så lätt att tänka så när stressen redan har en i sitt grepp men jag ska  försöka. Jag ska kämpa för de positiva tankarna på morgnarna! Hallelujah!:-)

Älskar att vi är en stor familj och att vi blir större!

Om ni bara visste hur lycklig jag är just nu. Både för min egen skull och för min bror och svägerska. De ska nämligen bli föräldrar, efter 7 års kämpande! Och jag ska bli faster! Det är så härligt så det går inte att beskriva. I augusti förväntas lillungen titta ut.
Och i maj blir jag moster igen. Två kusiner under ett och samma år. Det blir 6 barnbarn för mina föräldrar. Många barn, mycket bus och spring på jularna. Ni vad jag tycker om det. I looove it!
Älskar att vi är en stor familj och att vi blir större!:-)

Nu måste jag prata om vädret. Oj vad det droppar från taken! Eller rättare sagt strilar, rinner. Och oj vad det blåser! Det är nästan så man tror att det är vår ute. Snön smälter i raketfart, tack och lov. Men det kan säkert bli vinter igen vilken dag som helst.
Kommer ihåg att jag knappt hann tänka dessa tankar förra året förrän våren var här på riktigt. Och sen var det helt plötsligt sommar! Åååååh vad jag längtar till sommaren! Det är min årstid det!:-)

Nu ska jag inviga vår nyrenoverade dusch och bli ren innan jag hämtar Lovisa på skolan. Efter det ska jag fortsätta tvätta och röja här hemma. Det är nog vårstädning jag håller på med. Väck med skiten och mörkret, fram med ljuset och fräsch-heten. Ljust och fräscht helt enkelt!;-)

Badhuset it is!

Mammas älskade lilla finis som lärt sig att ta sig upp och sätta sig på stolarna. Jag törs inte lämna honom en sekund för han har nämligen inte lärt sig att ta sig ner än. Och orädd som han är så dyker han ner i golvet. Försöker lära honom hur han ska ta sig ner men det är inte det lättaste.

Nu strax ska vi dra till badhuset. Funderar på om Olle klarar sig med badbyxor eller om vi måste köpa badblöjor. Han hat redan bajsat idag så det borde vi slippa... Hoppas jag...
Och de badblöjor vi testat suger åt sig så himla mycket vatten. Så jag tror vi chansar på badbyxor. Han borde kunna ha Loas gamla. Gäller bara att hitta de.

Och baddräkt till mig själv... Vet inte ens om jag kan ha de två jag har...
Det blir spännande det här!;-)

Vårblommor

Jag blev så inspirerad av den våriga buketten som jag fick av Danne. Så igår kväll när jag och Olle var och handlade kunde jag inte låta bli att köpa påskliljor och en lila blomma som jag inte kommer ihåg namnet på. Allt för att sätta färg på vårt hem så vi orkar med den här sista vårvintern som är kvar innan det blir vår på riktigt.
Jag längtar mer än nånsin till sommaren detta år som ni kanske förstår. Jag ska ju stå brud och bli fru Jessica Wetterstrand Sjöberg. Och efter bröllopet drar vi iväg på bröllopsresa till Gotland hela familjen. Det ska bli så otroligt härligt! Så jag längtar som en gnu!

Nu ska vi göra något vettigt av den här dagen! Vi funderar på att åka till badhuset. Vi får se vad som händer.
Ha en bra dag alla fina!

Nu säger jag upp skiten

Jag vet inte varför men på senaste tiden har jag stört mig så djävulskt på tidningen Mama. Det är inget specifikt. Jag har bara retat mig på allt det perfekta i denna tidning. Alla snygga, kända mammor. Alla snygga, trendiga och dyra kläder. Och dessa snygga, kända mammors perfekta liv. Nog förstår jag att deras liv inte är perfekta, men det är inget det skrivs om i tidningen.
Förlåt om jag säger det men jag tycker allt är så otroligt ytligt!

Men inte när det kommer till reportagen. Eller reportaget rättare sagt. Taget ur verkligheten med en "vanlig, dödlig" mamma i fokus.
Och alltid är det, i varenda nummer "Resa med barn"! Och vart reser man? Jo, till New York eller London eller Paris. Där glöms vi åter bort, vi vanliga, dödliga människor. Vi som inte har så mycket pengar att röra oss med efter att alla räkningar och lån är betalda.

Och så ska allt vara så flashigt! Trender i all ära, jag tar gärna del av vad som är trendigt. Men måste de ha unga tjejer (som inte kommer skaffa barn de närmaste tjugo åren) som modeller med en söt liten baby på armen i den nyaste kollektionen från Filippa K eller Odd Molly eller Prada eller vilka kollektioner de nu väljer att visa. Och när de väl visar budgetvarianter så är kläderna ändå på tok för dyra.

Jag är så trött på att jag blir så negativt påverkad av alla dessa grejer att jag valt att säga upp skiten. Nu kommer jag dessutom att spara 45 kronor i månaden på att jag inte prenumererar.
Jag kommer säkert sakna tidningshelvetet, men då får det väl bli så. Dessutom så hinner jag knappt läsa den nya tidningen förrän nästa dimper ner i brevlådan...
Istället för att sitta och läsa om när den och den kändisen förväntas välsignas med en liten bebis så kommer jag nu ha mer tid för min familj. Eller för att städa. Eller för att blogga. Eller för att bara vara och inte bry mig så mycket om vad som är trendigt och inte.

Mors good bye!

Internationella kvinnodagen

Idag har vi inte gjort något speciellt jag och Olle. Han har i och för sig varit på dagis idag. (Ja, jag vet att det heter förskola nu för tiden men försök att lära ditt lilla barn att säga det ordet!)
Sen sov vi middag både jag och Olle. Efter det lekte vi på hans rum och då ringde det på dörren. Det var ett blommogram/chokladogram till mig från min älskade blivande make. Tack älskling!:-*
Medan jag stökade i köket fick Olle dagen till ära äta pop-corn på golvet. Det gillades skarpt.
Nu har Olle ätit mat och själv ska jag unna mig lite vietnamesiskt från den bästa restaurangen i hela Ö-vik; Asia Thai Palace.
Skulle vilja smaska i mig lite baklava som efterrätt också men det får nog bli i helgen istället.

Ha en mysig kväll!
Det ska jag ha för då kommer min älskling hem igen!:-)

Snälla se detta!

Ta dig tid att se detta klipp! Det är jätteviktigt! När du sett det är det upp till dig vad du vill göra. Se bara klippet.

Undrar om det är ett tecken på ålderdom att jag glömmer bort min egen födelsedag?

Lämnade Olle på dagis för en timme sedan och nu sitter jag i vardagsrummet och intar min frukost.

Idag måste jag bara ta tag i en sak som måste göras! En rätt viktig sak. Men det är nästan som om jag drar ut på det bara för att testa mig själv. Jättedumt verkligen! Men idag ska det göras, det har jag redan bestämt! Och har jag väl bestämt mig så blir det gjort.

Visst är det härligt att det är så ljust ute på morgnarna nu för tiden! Det verkligen spritter i kroppen av vårkänslor. Men än så länge så är det rätt kallt, i alla fall här i Norrland.

Men snart, snart, snart är det vår på riktigt!

Men innan det ska jag fylla år. Måste påminna mig själv flera gånger i veckan att dagen snart är här.

Undrar om det är ett tecken på ålderdom att jag glömmer bort min egen födelsedag? Eller är det ett tecken på att jag inte bryr mig om min ålder längre?

Än så länge så gillar jag att bli äldre (tror jag...) men jag har svårt för att förstå att jag blir 32 år. Jag var ju nyss 22.

Men när jag var 22 var jag ensam och olycklig. Som 32-åring så har jag mycket mer. En man som jag älskar och ska gifta mig med, tre underbara ungar, ett fint hus och massor, massor av erfarenheter. Jag har lärt mig och varit med om så otroligt mycket under loppet av tio år. Så jag kan inte låta bli att fundera över vad jag gör om ytterligare tio år. Vad har jag lärt mig och varit med om då? Den som lever får se.;-)

Kvällsmys med mig själv

Jag försöker att njuta av tiden då Danne är borta. Jag saknar honom så mycket så det är svårt.:-) Det är lite lustigt att jag blivit så med tanke på hur mycket jag älskade att vara själv när jag var yngre.
Ikväll har jag gjort Favoritsoppan (recept på den hittar du här!), gjort en brasa i spisen och tänt ljus. Allt för att göra kvällen så mysig som möjligt. En myskväll med mig själv helt enkelt!:-) Och det är ju ett måste när jag ska titta på veckans program som jag följer.
Hoppas du också får en mysig kväll!

Sagt och gjort

Lovisa härom dagen på fastande mage då hon varit hos tandläkaren:
"Jag är så hungrig! Min mage har slutat kurra. Jag tror den har dött!"

Jag till Lovisa nu ikväll vid läggdags:
"...och snart kommer ju eran lilla pojk-kusin också. Då får vi se vad han ska heta."
Lovisa utbrister förväntansfullt:
"Roger kanske!"

Smakernas värld

Nu när Olle är över 1,5 år så har vi sakta börjat introducera godis för honom. Onödigt kanske vissa tycker men när småttingar har äldre syskon är det oundvikligt. Dessutom börjar han bli mer och mer medveten om vad vi stoppar i oss. Och så är han ju sååå söt när han får något sött att äta!:-) Man verkligen ser hur det öppnas en helt ny värld för honom när han får smaka något gott som han aldrig smakat förut.
På bilden här ovanför har han fått sin första klubba ever. Den var mycket populär. Men det var lakrits så "den smakade lite konstigt, men på något vis så var den väldigt god". Allt det kunde jag utläsa i hans blick medan han smaskade i sig den svarta klubban som lämnade tydliga spår efter sig.:-)