Vackert landskap genom en skitig bilruta

Skrev detta igår men glömde bort att publicera:
På väg mot Trollhättan. Är förväntansfull inför morgondagen. Ska bli skoj att stå på scen igen. Och hoppas på att min röst håller.
Idag:
Vaknade för en stund sedan. Är sååå trött! Men lite pirrig. Det ska bli så kul idag! Och hoppas för mitt liv att rösten håller!
Saknar mina älsklingar! Ångrar nästan att inte allihop följde med... Men det hade nog blivit lite struligt och stressande.
De har det ju bra hemma.:-)
Dags att klä på sig och kolla in frukosten!

Pedagogisk

Ibland är det så himla svårt att vara pedagogisk. Jag hör mig själv låta och resonera som en 3-åring. Och barnen fattar ingenting av mina utbrott och varför jag beter mig som jag gör. Jag förstår ju inte ens själv varför jag håller på så.
Försöker räkna till tio och lämna rummet. Det hjälper faktiskt.
Efter en stund, när ilskan runnit av mig, känner jag mig så löjlig. Varför var jag arg? Vad gav det att stå och skälla och skrika på kidsen?

Det är klart, ibland gör de fel. Och ibland gör jag fel. Jag tycker det är viktigt att kunna säga till mina barn att jag gjorde fel. Jag är ingen ängel, jag gör också fel och ibland blir jag grinig, precis som de.
Men ungarna är fina. De förstår att man säger förlåt om de gör någon ledsen. Och jag är noga med att säga förlåt till de.

Nu har jag mycket att fixa inför resan till Trollhättan imorgon.
So long!

Vackra ungar

Mina vackra ungar! Vad glad jag blir när jag ser de!
Vi ska strax gå ut och överraska de med nya cyklar.:-)
Nu har snön smält bort på soldäcket så nu kan de cykla där.
Efter cyklingen så blir det film och sen natti. De är lediga imorn så det gör inget om det blir lite sent ikväll. Vill ju gosa med de så mycket som möjligt eftersom jag är borta hela helgen.
Nu beger vi oss ut i vårkvällssolen!:-)
Ciao!

Man kan ju inte gå på Ikea utan att handla värmeljus

Jag har lugnat ner mig lite sen inlägget igår. Det känns bättre och inte lika farligt idag.
Berättade ju inte att jag och Olle var i Sundsvall hela eftermiddagen på mitt hemliga uppdrag.:-)

Efter det så gick vi en stund på Ikea och inhandlade lite grejer. Man kan ju inte gå på Ikea utan att handla värmeljus.;-)
Hittade lite saker till Olles rum också, som vi ska måla om och fixa. Har äntligen kommit på vilken färg det ska vara på väggarna. Har en massa idéer som jag vill få ur mig, men jag får snällt vänta tills det finns tid. Rummet måste ju vara urplockat också och det är där problemet ligger. Våran gamla 160 säng står därinne. Min pappa ska komma och hämta den, får se när det blir av.
Olle ska ju ändå inte få eget rum än.

Nu ska jag och min älskling krypa ner under täcket och glo på en film. Trötta som hundar är vi.
Imorgon kväll kommer våra små monster hem igen. Och den här gången stannar de en hel vecka!:-)

På lördag åker jag till Trollhättan inför spelningen på söndag. Är inte hemma förrän på måndag... Danne får dra hela lasset, men det fixar han.:-)
Jag älskar att sjunga och stå på scen men om jag slapp resorna så vore det perfa. Tänk om man kunde beema sig som de gör i Star Trek! Faan vad gött det skulle vara! Men det kommer ju aldrig att hända...

Jaja, nu blir det film och mys. Får försöka lista ut hur jag ska uppfinna en beemer tills på lördag.

Tävling!

Tävla om två tags 30x10 + en kort kedja från "By Zara" hos Sarek!

Värde 500:-

Klicka på bilden så kommer du direkt till tävlingen!

Hur jävla mycket ska vi ta till oss och tro på egentligen?!

Usch! Blir bara förbannad och upprörd över dokumentären Underkastelsen som gick på SVT1 nu ikväll! Vi kan ju få cancer och alla möjliga sorters sjukdommar bara av att leva i vårt eget hus! Och gud nåde oss om vi kliver utanför dörren!
De listar upp allt som är farligt och bla bla bla. Men vad ska vi göra om det redan är försent?! Är det inte bättre att inte veta?

Jag förstår att jag fört över en massa gifter till mina barn. Men tydligen så har de betydligt farligare saker i form av plastleksaker och dylikt på sina rum som kan göra de sjuka.
Det rena vattnet som finns i våra kranar som ska vara sååå rent (iaf här i Sverige) är tydligen inte rent.
Diskmedlet jag använt och använder för att rengöra våra talrikar, bestick och nappflaskor innehåller fettlösande medel som kan ha sabbat hjärnorna på mina barn.

Hur jävla mycket ska vi ta till oss och tro på egentligen?!

Och just i detta nu när jag sitter och skriver mitt upprörda inlägg så ligger min lille son Olle på rygg på golvet. Han rullar över till magläge och snurrar runt liggandes på mage, hans första försök till att ta sig framåt!:-)
Hur skadad är han egentligen av alla dessa kemikalier om han kan göra så? Behöver jag ens oroa mig?

Herregud, för några år sedan tordes man ju knappt äta chips för det var ju sååå farligt! Jag tror att vi just nu ska oroa oss mer för kärnavfallet i Japan än vilka leksaker vi köper till våra barn.....

Lördag kväll

Idag tog vi en sväng på stan. Vi hade tänkt att promenera in men det är så fruktansvärt blåsigt så vi tog bilen istället.
Jag vill inte riskera att min röst blir sämre nu när jag ska sjunga nästa helg. Och jag vill ju inte att lillgubben ska bli sämre heller. Stackarn, han har fortfarande hosta...

Tittade lite på ett par nya jeans eller byxor men hittade inga. Däremot hittade jag en jättesnygg t-shirt och en jättesnygg huvtröja. Hittade också en present till Lovisa (hon fyller ju år snart :-). Efter det gick vi på Asia Thai Palace och käkade.
Om ni bor i Ö-vik med omnejd så ska ni veta att det är den bästa restaurangen när det gäller kinesisk, thailändsk, vietnamesisk mat och sushi! Morsan har talat!;-)

Nu ska vi mysa ner oss i sängen och glo på film innan vi somnar.:-) Imorn ska jag och Danne göra tårtor. Hoppas det kommer några som vill smaka... Ha en fortsatt mysig lördag kväll/natt!

Jesus så gott!

Mina fina...

...tulpaner. Vårigt värre!
I love it!:-)

Lite rolig info....om mig

Namn? Jessica Christina Elisabeth Wetterstrand

Född? Den 11 april 1980

Längd? 163 cm

Skostorlek? 37, 38

Piercingar? Nix

Tatueringar? Inga, men vill ha!

Bor? I Örnsköldsvik.

Utbildning? Gick estet på gymnasiet. Men någon högskoleutbildning har jag inte. Jag går livets hårda skola.;-)

Jobb? Just nu är jag mammaledig. Jag jobbar som sångerska. Men när jag inte gör det så är jag hemmafru förtillfället, har alltså inget annat jobb på sidan om.

Drömyrke? Rik och berömd sångerska.:-)

Plats du vill resa till? Vill gärna resa till New York igen! Annars vill jag åka till ett soligt och varmt ställe. Och det ska jag den 20 maj!:-)

Favoritdrink? Frozen Margaritha

Favoritmat? Indiskt, thailändskt, japanskt och kinesiskt.

Favoritfilm? Har måååånga! Jag är en sucker för romantiska komedier och skräckfilmer.

Läser just nu? Inget just nu men har just läst "Dyngkåt och hur helig som helst" av Mia Skäringer. Underbara Mia! Jag älskar dig! Vill du gifta dig med mig..... och Danne? Tänk, våra sambos heter likadant, det måste vara ett tecken! Hur som helst; jag kan verkligen rekommendera den!:-)

Läser helst? Mama, Vi Föräldrar, Vakre hjem & interiör, Allt i hemmet, Lantliv m.m.

Tittar helst på? Dokumentärer, dokumentärserier (som En unge i minuten och Familjen annorlunda) och vissa humorserier (typ Cougar Town).

Lyssnar på? Allt från pop och rock till opera och hiphop.

Mest överskattade affär? Macy's i New York. Trångt, mycket folk och mycket billiga märkeskläder!;-)

Det dyraste jag köpt? Jag är väldigt snål när det gäller kläder faktiskt. De dyraste skinnstövlarna jag köpt gick på ca 800 kr och jag har kanske användt de två gånger... Vinterjackan jag köpte i vintras är den dyraste jag köpt. Tror den kostade ca 1600 kr. De dyraste plaggen jag äger är pälsklänningen och Älvorna-klänningen jag hade när vi var med i Melodifestivalen 2003 och 2004. Tror de gick på ca 10 000 vardera. Fast de har jag ju inte betalat själv (som tur är!).

Senaste fyndet? Är mina nya snygga kängor från Din Sko.

Lyxartikel? Hmmmm...? (Tänker...)

Värsta plagget? Jag tycker det är så otroligt fult med harembyxor, iaf på män!

Favoritaccessoar? Min bebis, hahaha!;-)

Motionerar du? Det kan jag inte säga... Men jag försöker tänka på vad jag äter. Eller, nej det gör jag inte heller. Men jag äter inte mer än jag behöver och tills jag blir mätt (om det inte är indiskt då förstås) eller som någon sa "Man ska spara lite till änglarna".:-) Om jag äter en del nyttig mat så kan jag unna mig något gott lite nu och då. Men jag måste verkligen börja röra på mig!

Vilket schampo använder du? Olika. Just nu använder jag Fructis. Extrapris på Coop.;-)

Vilken parfym använder du? Dolce & Gabbana Light Blue har varit min följeslagare i många år. Det är min basparfym. Sen kan jag ha andra fräscha, somriga eller myskiga parfymer beroende på hur jag mår eller vilket tillfälle det är.

Vad är du rädd för? Att något hemskt ska hända med någon i min familj... Det är en tanke som alltid finns närvarande, mer eller mindre, ibland inte alls.

Vad finner du charmigt? Humor, självförtroende och öppenhet.

Beskriv dig själv med 3 ord? Sprallig, omtänksam, känslomänniska.

Den här listan har jag snott från den här bloggen!

Hemligt uppdrag

Har ju glömt att berätta att jag förra veckan fick ett telefonsamtal. En kul grej faktiskt som jag aldrig har gjort tidiagre. Men jag kan ännu inte yttra ett ord om det då uppdraget är hemligt.:-)

Kul iaf att denna personen tänkte på mig och ringde mig!
Om några månader så får ni veta vad det är/var för uppdrag.
Haha, nu har jag er på sträckbänken!;-)

En perfekt blandning

Sitter och studerar Olles ögon nu när han äter. Längst ut har han min mörka blåa färg och längst in mot pupillen är de härligt mörkgröna. Precis som Dannes.:-)
Tänk att denna lilla kille skulle bli en sån perfekt blandning av oss! Få allt det bästa och allt det finaste från oss två.
Är det inte fantastiskt?:-)

Blöjfri

De där små armarna och fingrarna kan bli hur långa som helst! Det märkte jag nyss när Olle höll på att dra ner min dator som för tillfället står på det lilla bordet i vardagsrummet. Först drog han i duken och sen fick han tag i datorns laddkabel. Han är stark min minsting!:-)
Tur jag hann se det innan han dragit ner den i golvet!

Hahaha, nu kom Loa och sa "Kolla!" och drog upp tröjan och skrattade. Snoppen hängde utanför kalsongerna. Jag kunde inte låta bli att skratta för det såg så himla roligt ut!:-)
Och jaa, nu skulle jag med rätt stor säkerhet kunna säga att Loa är blöjfri.:-)
Natten mellan den 1 och 2 april var första natten han sov utan blöja. Det har bara hänt en olycka nattetid och en olycka dagtid. Och igår kväll bajsade han på toaletten oxå.

Kan ju hända att han vill ha blöja nästa gång han ska bajsa men det får han ha så länge han känner att han behöver. Då och då kommer vi muta honom med en klubba om han bajsar på toaletten. Nån gång så måste han ju känna att det är det mest praktiska och att han kan göra det utan mutor.

Nu ska jag ta hand om minstingen som gnäller. Tro om han vill sussilulla en stund...?

Ville ju bara gosa

Olle ville inte ha någon gröt. Han har sådan hosta att han inte kan äta det. Han fick välling istället. Efter det gnällde han sig igenom hela En unge i minuten, när jag tittade på det på tv4 play.
Försökte få honom att somna i min famn, men han ville inte det heller. Han somnar helst i vagnen eller i sin egen säng (våran säng funkar också). Ville ju bara gosa med honom en liten stund...
Men än så länge är han så pass liten att jag får gosa med honom när jag vill, inte just nu bara...

Nu har han somnat i vagnen och mammahjärtat bara värker när han tar i och hostar så han blir alldeles röd i ansiktet. Stackars liten...

Snart kommer de andra två små monstrena som varit hos sin pappa. Ikväll ska vi ta mig fasen påskpyssla! Vi har ju inte hunnit med det med alla sjukdomar och allt annat som varit.

Ha en fin kväll!

Gröt

Nu ligger min lilla knubbis i vagnen och jollrar. Han har sovit en stund. Försökte vila jag med då jag inte sovit så bra inatt, men det gick inte... Får lägga mig tidigt ikväll istället.

Ojdå, nu övergick jollret till gnäll. Får blogga sen istället. Ska ge lilltjoppen gröt nu.:-)

Sommarregn

Jag längtar efter sommarregn. Riktigt tungt, varmt sommarregn. När det är så kvavt och tungt i luften att jag har ont i huvudet. Och när regnet väl faller så släpper huvudvärken. Efteråt doftar det varm, klibbig astfalt och solen tittar fram med en gång.
Just nu skulle jag inte ens bry mig om Domsjöfabriken spred sin lukt, bara det var sommar...
Snart så!

Nu har killarna bredvid mig i sängen somnat.:-)
Mina fina älsklingar! Kastar två god-natt-pussar till de finaste på Kapellgatan 7 också!

God natt vänner! Nu somnar morsan. Hon ska drömma om sommarregn.:-)

Tvättmaskinen är död

För det första så blir jag lite upprörd över den här annonsen eftersom den innehåller ordet "död". Jag skulle uppriktigt sagt bli jävligt ledsen ifall jag upptäckte att min tvättmaskin var död!

Sen undrar jag vad "helautomatisk" betyder.
Jag ser framför mig ett stort åbäke till tvättmaskin som skuttar upp och ner för våra trappor och slukar all tvätt den ser (såklart kan den sortera tvätten bättre än jag själv!) för att sedan koppla upp sig till vattnet i tvättstugan. Sen när den tvättat klart allt så hänger respektive torktumlar den all tvätt och när det är gjort så viker den allt för att sedan skutta upp och ner i våra trappor igen för att lägga all vikt tvätt på sin rätta plats i garderoberna.
Herregud, stackarn skulle ju vara utbränd inom en månad...!

Njae, jag tror det är bättre att vi behåller vår ohelautomatiska tvättmaskin och springer i trapporna själva. Det enda positiva med att tvätta med en sådan är ju att man får motion. Ja, och så blir ju tvätten ren vilket är väldigt positivt. Och dessutom så får man träna sin förmåga att organisera.

Jag vill INTE ha en helautomatisk tvättmaskin!
Och min tvättmaskin är inte död, så det så!

Måndagsmiddag

Även den enklaste måltid kan göras lyxig.:-) Det blir lite mysigare då.

Idag var Danne med Olle till doktorn. Han fick göra precis samma sak som Loa. Han fick med sig Bricanyl hem också, precis som Loa. Vi hoppas på att han blir bättre nu.

Nu ska kidsen till sin pappa och vi ska få ett dygns paus.
Tro vad vi ska hitta på då?:-) Film och mys kanske. Eller gitarr och sång. Eller kanske vi bara stirrar på varann och gör ingenting...;-)
Den som lever får se.

Och så här fint blev det!

När de ommålade bokhyllorna kom på plats. Än så länge är jag nöjd, men det kan ju ändras från en dag till en annan.;-)

Och nu är det sent igen, som vanligt.:-)
Imorgon börjar veckan om och jag hoppas på en friskare vecka för oss alla.

Nu är det natti!:-)

I lathetens tecken

Ligger i sängen och myser med en annan tröttis. Mors lilla (stora) Olle.:-)
Kidsen glor på film och Danne städar badrummet.
Detta har verkligen varit en helg i lathetens tecken. Men det blir ju så när man inte är så pigg och dessutom har opigga barn. Iofs så är det bara Olle och jag som inte är så pigga, men det verkar ha smittat av sig på de andra också.:-)

Jag väntar även på att hyllplanen till hyllorna (bilden ovan) ska torka så vi kan ställa de i vardagsrummet. Får se hur det blir. Kanske blir det inte bra alls... Hoppas på motsatsen.

Nu har Olle gosat in sig i kudden och snart somnat.
Ska vila en stund jag med så kanske jag blir lite piggare.

Adjö så länge!

Äntligen!

Har jag tid att läsa min nya tidning!:-) Till det en stor kopp te och några rågimackor med sardiner.
I love it!

Våldsamt gosig

Den här killen väckte mig i natt och hade feber igen... Fattar inte vad det kan vara. Ska ringa vårdcentralen på måndag. Hoppas på att vi får en tid. Men frågan är om det finns någon hostmedicin till en sådan liten unge. Man kan ju alltid hoppas.

Hur som helst så lyfte jag över honom till våran säng, gav honom Alvedon och välling och sen somnade han gott. Sover fortfarande gott.:-)

Strax ska Lovisa åka iväg till stallet.
Då får vi mysa en stund med Jojja. Han blir som förbytt när han är ensam. När det inte finns någon storasyster att reta gallfeber på så blir han lugn (eller ja, lite mindre energisk;-) ) och hur gosig som helst. Det är han ju annars också men då blir han lite våldsamt gosig.:-)

Dags att klä på Tjofisan!

Ibland får man fuska...

Varken jag eller Danne känner oss pigga. Jag är öm i ryggen och det brukar vara tecken på sjukdom. Plus att jag känner att det är något på gång i halsen... Inte bra nu när jag snart ska ha mitt första gig efter barnafödande...

Olle är inte heller pigg. Han bara sitter och är hur lugn som helst. Loa är pigg just nu. Men han är hes och har en hemsk rosslande hosta.
Lovisa är den enda som är helt frisk, vilket hon utnyttjar till fullo.

Snart är det natti för alla barn, men först ska vi se en film.:-)

Mys pys på er!

April, april

Lade min lilla sjukling i sin säng för en stund sedan. Efter att ha käkat gröt så var han supertrött!
Stackarn väckte mig i natt (eller tidigt imorse, men då är det fortfarande natt för mig...) och var jättevarm. Tog tempern på honom och den visade 38,9.
Han låter rosslig i halsen och har hosta. Inte så farligt men tillräckligt för att mammahjärtat ska värka...

Snart kommer mina andra små monster. Längtar efter de!
Och med tanke på att två av tre är sjuka så blir det nog en skön hemma-helg. Med massa bus och spring, för Loa är nog friskare än någon av oss efter sin medicinkur.;-)

Har ni blivit lurade idag?:-)
Det första jag fick höra när jag vaknade var ett april-skämt. Jag försöker tänka ut det perfekta april-skämtet till hämnd. Men jag kommer ingen vart... Det kanske dyker upp något under dagen.
Och ni vet väl att om ni blir lurade så är sista april dagen man hämnas på, om man inte lyckas idag då vill säga.:-)

Förresten, härligt att det är april! Nu börjar våren på riktigt! Fast det syns inte om jag tittar ut genom fönstret... Jaja, det kommer väl...*suck*

UH, mitt andra hem.:-)

Joline har gett paltkoma ett ansikte.:-)

"Är det där blod?"

Hahaha, nyss somnade Olle i gå-stolen! Jag är en hemsk mamma som inte hör att han är trött.;-) Nu har jag iaf lagt gullungen i vagnen och han sover sött.
Danne är bortrest över dagen, Sundsvall. Kidsen är hos sin pappa och jag sitter här och har faktiskt lite tråkigt...

Jag ska fortsätta tvätta idag, som jag började med igår. Inte klar på långa vägar! Och så måste jag ju sy klart kidsens gardiner. Annars blir det aldrig gjort.
Loa mår mycket bättre nu. Han är feberfri och andas lättare, men hostan är kvar. Men han är lika glad och energisk ändå!:-)
Han var så duktig när vi var hos doktorn i förrgår också. Sköterskorna stack honom i fingret och tog ett sånt där litet rör för att suga upp hans blod.
"Är det där blod?" frågade han lite förskräckt men satt ändå jättestilla och gjorde precis som de sa.
Han fick även inhalera medicin. När sköterskan sa att han skulle andas in så tog han långa djupa andetag. Han var så duktig!
Doktorn fick lyssna på hans hjärta och lungor flera gånger för att vara säker. Varje gång så satt han i mitt knä. Men den sista gången så sa han bestämt:
"Mamma, jag kan sitta själv!" och så drog han upp tröjan så doktorn kunde komma åt med stetoskopet.
Storkillen mammas!:-)

Saknar honom och hans storasyster (som hamnat i tonåren trots att hon bara ska fylla 6 år). Mina ungar! Vilken tur jag har som fick bli just deras morsa. Att de valde just mig!:-)
Men jag är ju rätt rolig och snygg i håret och ganska slarvig och förbannat glömsk, så jag förstår de.;-D

Nu står symaskinen och skriker "Sy på mig, sy på mig!" så jag ska väl ta tag i det nu. Konstigt... Golvet skriker "Dammsug mig, dammsug mig!" och nerifrån tvättstugan så hör jag tvätten skrika "Tvätta mig! TVÄTTA MIG!!!". Och från rummet innanför tvättstugan så hör jag batteriet i brandvarnaren skrika "Byt mig, byt mig! Jag är slut!". Men tvättstugan är ju lååångt härifrån. Och ingen har väl dött av ett skitigt golv...?:-)

Så kallat afte

Detta är mina nya BILLIGARE magtabletter. Jag tar de för att slippa mina hemska blåsor i munnen, så kallat afte.
De jag åt förut var mycket dyrare, men de funkade.
Grejen är bara att man ska svälja tabletterna hela, även dessa...
Hur tänkte de då?

De är vassa och river i halsen.
Jag brukar aldrig ha problem med att svälja tabletter hela, men de här... Jag biter sönder de men de river ändå.
Får nog hitta några andra som ger samma effekt men som är lättare att svälja och som dessutom inte är så dyra!

Brännhet

Stackars Loa sover fortfarande. Han hade det lite jobbigt i natt... Det kanske hade varit bättre om jag åkt in till akuten med honom... (Att jag alltid måste tänka "tänk om"! Men jag skulle aldrig förlåta mig själv om det var fel beslut!) Men jag lyssnade till min intuition och den sa att jag inte skulle oroa mig. Det var ju inte lika illa som förra gången när han var 1,5 år. Då kunde han ju knappt andas överhuvudtaget!

Jag har ringt vårdcentralen. Vi har tid kl 15. Då får vi se vad doktorn säger.

Det blev inte så mycket sömn för mig heller. Sov ytligt. Olle vaknade och ville ha tutten och då gick jag även in till Loa för att se hur han mådde. Han sov. Andningen var tung, men han sov gott.

Så jag gick och lade mig igen. Vet inte om jag hann somna om. Men efter en stund så hörde jag att han grät. Jag gick in till honom. Han var brännhet. Jag gav honom Alvedon och tog av honom kläderna som jag tagit på honom tidigare under kvällen. Sen lade jag mig bredvid honom. Men jag kunde inte somna. Han själv somnade på stört.

Danne klev upp och tog Lovisa till dagis så jag fick sova en liten stund. Och nu sitter jag i sängen och myser med den här killen som är jättepiggelin.:-)

Och nu kom Loa invalsandes!:-) Som om inget hänt.:-) Min fina, fina Jojja! Älskade unge!

Nu ska vi få i oss något matigt!:-)

Räddaren i nöden

Så sover hela huset och här sitter jag och knappar på tangenterna. Som vanligt...;-)

Loa fick feber idag och tungt att andas. Jag ringde Sjukvårdsrådgivningen nu ikväll. Hon jag pratade med lugnade mig och sa att det var vanligt vid förkylning. Loa är ju stor nog att kunna berätta själv om han har svårt att andas. Vi har frågat honom hela dagen, men han har inte klagat.
Så vi pallade upp honom till nästan sittande läge nu när han somnat och sänkte värmen i rummet (innan hade jag tagit på honom pyjamas så han inte kommer frysa).

Mammas lilla, lilla gubbe... Han som annars är så energisk och sprallig har bara varit hälften av sitt vanliga jag. Det är klart att han har busat, men större delen av dagen har han varit trött och gnällig.
Tror det var i förrgår som jag sa "Nu har barnen varit friska så pass länge att det är dags för sjukdom snart". Och så blev det.

Fick äntligen arslet ur vagnen och skulle börja sy barnens gardiner idag. Jag hade mätt och klippt och nålat och skulle just till att börja sy när jag upptäckte att symaskinen är trasig... Jag ringde mamma, och som räddaren i nöden kom hon med sin symaskin till låns.

Jag hann aldrig sy något iaf pga det med Loa. Men imorgon ska jag sy så det ryker!:-) Och barnen ska få nya fina gardiner!:-)
Bäst att sova nu ifall Loa skulle bli sämre. Imorgon ska vi äta glass! Det ska tydligen vara bra att dricka och äta kallt när man har tungt att andas. Tror inte att Loa misstycker.;-)

Natti natti!

Sagt och gjort

Mormor till Loa:
"Du börjar bli långhårig. Ska du inte klippa dig?"
Loa:
"Nej, jag vill ha stort hår som mamma."

Nu blev det sent igen

Vi fick för oss att vi skulle måla spaljén uppe i trappan för några dagar sedan. Så idag gjorde vi slag i saken.
Men attans vilket jobb! Och roligt är det inte heller. Men nu har vi iaf målat första varvet så får vi ta resten när vi har tid. Fint blir det iaf!:-)

Typiskt oss att komma på något sådant när det finns andra viktigare saker att göra. Men såna är vi.;-)
Och nu blev det sent igen... Inte förrän nu steker jag köttfärsen vi ska ha till middag, medan magen kurrar och skriker av hunger.
Vi får ta påskpysslet imorn istället känner jag...

Sen ska ungarna i säng och vi ska mysa i soffan till kvällens film och hinna sova innan karusellen drar igång igen.
Ny vecka, nya äventyr. Men än så länge är det sköna söndag.
Njuuuut!

Pyssel

Jag har köpt påskpyssel. Så när barnen kommer så blir det pyssel för hela slanten!:-)

Det kommer när det kommer

Jag har nyss bytt blöja på Olle och han ligger kvar på skötbädden på golvet och undersöker sina fötter. Kom att tänka på att Loa i den åldern (ca 7-8 månader) redan kunde sitta och redan hade gjort sina första försök till att stå upp.
Medan den här ungen tar det coolt. Han bryr sig inte att han inte kan stå. Men jag ser hur han försöker ta sig fram när han ligger på mage. Han vill så gärna men vet inte riktigt hur han ska göra. Men det verkar inte bekymra honom det minsta.

Barn är så olika. Det är så härligt att se! Och jag jämför honom hela tiden med sina syskon, så lika men ändå så olika. Och jag bekymrar mig inte det minsta heller. Det kommer när det kommer.
Olle får gärna vara bebis i flera månader till! Det går så otroligt fort ändå.
Jag har aldrig oroat mig när det gäller barnens utveckling. Herregud, det kommer ju! Varför skynda på det?

Olle äter fortfarande bara gröt och välling. Han tycker inte om barnmat. Än! Det kommer när han är redo. Han kommer bli ett matvrak vilket som.:-)
Loa är 3,5 år snart och har fortfarande blöja. Han är så duktig och går på toaletten och kissar när han är utan. Men när han ska bajsa så vill han gärna ha blöja på sig. Och varför inte? En vacker (eller regnig;-) ) dag så bestämmer han sig för att bajsa på toaletten också. Han har gjort det flera gånger, men det är för att han vet att han får en klubba. Det måste ju bli på hans eget initiativ.

Det är klart att man ska uppmuntra barnen! Men om Loa vill bajsa i sin blöja så säger jag inte nej. Det är hans beslut och han måste få känna det också. Det är han som bestämmer när han slutar med blöja helt och hållet. Men det är inte långt kvar. Till sommaren kan han springa utan blöja hela tiden. Han behöver inte ha en tråd på kroppen ens när han går utanför dörren. Tror det blir lättare då. Tror han kommer få kläm på det mer och mer. Han är så duktig!

Däremot så kommer jag att vara stenhård med Olle när han är runt 3 år att han ska sluta med tutten. Det har gått fantastiskt bra med både Loa och Lovisa så jag tvivlar inte på att det kommer bli svårare med Olle. Jag tror det är hur man är själv också. Om vi inte gör någon stor grej av att sluta med tutten, så kommer Olle inte göra det heller. Den dagen den sorgen...;-)

Men när det gäller barnens utveckling; det går inte att skynda på den. Varför ska man göra det? Det kommer ju när det kommer ändå. Eller?

Morgonmys...

...imorse med mina knasungar.:-)

Olle badade i diskhon igårkväll.:-)

Antingen är det han som är för stor eller diskhon som är för liten.:-)

Hihihi!

Jag slipper laga lunch. Vi äter våfflor ikväll istället!

Till lunch blir det hamburgare!

Pappa Danne fixar. Lilla mamma glad!:-)

Mini-tonåring

Nu har jag hunnit snusa på min systerdotter flera gånger!:-) Hon är sååå liten och söt! Jag kan inte fatta att Lovisa har varit så liten. Det är inte klokt!:-)

Fredag igen. Ikväll ska barnen åka till sin pappa... Vill inte... Längtar tills vi har de varannan vecka. Det är behövligt både för de och oss. Vi hinner liksom aldrig komma in i några rutiner... De hinner aldrig landa innan de ska ryckas upp igen och iväg...

"Jag har en puss och en kram till dig" sa Loa nu och kom springande med full fart för att ge mig det. Min fina, fina, stora kille! Herregud vad jag älskar de!

Lovisa verkar ha kommit in i en mini-tonårings-period igen. En extrem. Vi har flera bråk om dagen. Hon skiter fullständigt i vad jag/vi säger och vilka konsekvenser det får. Jobbigt...

Och Loa är sitt envisa jag hela tiden. Allt måste vara på hans sätt. Men det funkar ju inte så.

Har försökt prata med barnen, men jag vet inte om de är för små eller om det helt enkelt inte går in... Svårt läge.

Det är fasen inte lätt att vara mamma, eller förälder överhuvudtaget... Det är lättare när Danne är hemma och vi kan hjälpas åt. Det är svårare när jag är ensam med alla tre.

Nä, nu ska jag göra våfflor till lunch! Ni har väl inte missat att det är våffeldagen idag?:-)

Puss!

Tänk om jag kunde ge bort ett barn i present

Igår blev jag moster.:-) Till en liten tjej. Hon väger 2675 gram och är 48 cm lång.
Jag hoppas på att de ska komma hem idag så jag får snusa på min systerdotter.:-)

Är det inte fantastiskt att det kan bli ett barn?
Jag menar, det tar bara 9 månader för kroppen att tillverka ett. Jag tycker att det borde ta längre tid. Fast jag är glad över att det tar ca 9-10 månader.
Skulle jag tillverka ett själv, för hand så skulle det aldrig bli färdigt.
Först skulle det ligga på bänken i köket och samla damm och tillslut skulle det åka ner i en av lådorna i den vita byrån i hallen. Sen skulle det ligga där tills jag fick tummen ur röven för att färdigställa och först och främst; komma ihåg det.

Men nu är det så fantastiskt att det blir barn, om det går...
Jag önskar att alla hade lika lätt som jag att bli med barn.
Tänk om jag kunde ge bort ett barn i present, då skulle jag gladeligen göra det. För jag vet några som skulle bli så lyckliga av att få ett.

Hur som helst så ska jag dammsuga lite, ganska noga, nu. Hinner inte torka golven, men det skulle behövas. Sen ska jag... Ojdå, det kan jag inte skriva, för det är en hemlis.;-)

Lycklig!

Fick nyss veta att min syster Johanna är öppen 8 cm. Snart kommer det en liten kusin och jag är så lycklig!:-)

Vi sitter i bilen på väg hem ifrån fjällen. Snart i Sollefteå. Snart hemma.

Det har varit en underbar helg. Full av mys, bråk, skratt, snö, vind, höga berg och hundhår som latmaskarna som bodde i stugan innan oss inte orkade städa bort. Usch, jag som hatar hundhår!
Men med eller utan hundhår så var det förbannat mysigt och välbehövligt!:-)

Nu väntar jag bara på ett glädjande telefonsamtal från mamma eller syrran själv.

Kom igen nu sis, det här fixar du!:-)
Krysta, krysta, krysta!!!;-)

Man gör så gott man kan

Hur underhåller man en sjumånaders som bara vill hoppa i hopp-gungan eller knata runt i gå-stolen när man har varken eller?
Svar: Man gör så gott man kan...
Vi tog varken med hopp-gungan, gå-stolen, matstolen eller någon annan stor grej eftersom de inte skulle få plats i bilen. Så lillgrabben får spendera mestadelen av tiden i horisontellt läge eller i min eller Dannes famn vilket han tycker blir supertråkigt i längden. Det gäller att vara påhittig och ha starka armar.;-)
Vi har nyss fikat. Bullar, kakor och te. Olle sover, Danne och barnen tittar på Myrmobbaren och jag ligger i en av våningsängarna och försöker vila.

Det är utmattande att vara på fjället. Tunn luft, liten stuga och två vilda ungar som är vana att ha hur mycket plats som helst. Det blir mycket konflikter på lite utrymme. Inga rum man kan skicka in dem på och det tar lång tid för dem att somna på kvällen. Först måste de ju bråka tills nån av de börjar grina.
Men trots omständigheterna så går det rätt bra.

Inatt var det nästan snöstorm. Idag har det varit soligt och blåsigt så vi har åkt lite pulka. Innan det åkte vi upp till Storulvåns Fjällstation och tittade.
Sen åkte vi till Storlien och åt lunch på en av restaurangerna. Jag åt renskav, mmmmm!:-) Är man i fjällen så är man i fjällen.;-)
Sen kikade vi in i det lilla, lilla kapellet här i Handöl. Snacka om gulligt!:-)
Snart ska ungarna gå och lägga sig. Då blir det mys för mig och min älskling!:-)
God kväll!

Slappna av nu för guds skull!

Nu sitter vi i bilen hela familjen. Vi är på väg till Jämtlands fjällen. Otroligt att vi kom iväg i någorlunda bra tid för en gångs skull.
Vi kör över Sollefteå mot Östersund och sedan vidare till Handöl.
Sist vi åkte den här vägen var det sommarnatt. Vattnet hade gått och vi lyssnade på Mammas nya kille och skrattade och var pirriga och förväntansfulla. 8 timmar senare kom han ut, han som sitter i stolen bredvid Loa.:-)

Loa har slocknat. Olle leker med en träleksak. Lovisa är hänförd över att vara i en annan stad. Och vi vuxna försöker slappna av och glömma jobb och andra saker som hänger över oss.
Nyss åkte vi förbi sjukhuset. Vilket minne! Lilla, lilla gubben som blivit så stor. Känns som om det var så länge sen men ändå inte.
Märklig känsla.
Såg förlossningsfilmen senast igår. Så jag vet ju att det har hänt.;-)

Det snurrar i huvudet:
Har vi glömt något? Och i så fall vad? Nä, vi har nog kommit ihåg allt. Och har vi glömt något så går det att köpa. Slappna av nu för guds skull! Iaf för barnens och Dannes skull!
Det här blir kul! Faan vad mysigt vi ska ha!:-)
Fjällen, here we come!:-)

Snart kanske jag kan knäppa dem också

Gick igenom alla mina gamla jeans imorse. Kan inte fatta att jag gick upp så mycket under senaste graviditeten!
Men jag börjar sakta men säkert tappa gravidkilona. Blev så lycklig när jag provade mina gamla sommarbyxor. Jag kan ha dem!:-)
Så då behöver jag inte träna så hårt inför utlandsresan och sommaren. Jag är så otroligt lat! Men jag måste få upp flåset lite så jag orkar sjunga iaf.;-)

Ett par av jeansen fick jag nästan på mig. Snart kanske jag kan knäppa de också!
För några månader sen fick jag inte ens upp dem över låren. Så jag är skitlycklig!:-)
Idag har jag på mig jeansen jag köpte strax efter förlossningen. I början kunde jag inte knäppa dem men nu knäpper jag dem hur lätt som helst och jag får dra upp dem nästan hela tiden.

Som sagt; sakta men säkert.
Och vem bryr sig egentligen? Jag har ju redan världens underbaraste man som älskar mig precis som jag är och tycker jag är den vackraste i hela universum med eller utan 10 kilo!

Idag är en bra dag! Så det så!;-)

Långskrank

Jag slutar aldrig förundras över hur stor Olle har blivit.
Tog på honom en av Lovisas gamla pyjamaser nu innan läggdags. Tänkte att den kanske var lite stor men det gör ju inget, han ska ju bara sova i den.
Men när jag väl knäppt sista knappen så ser jag att den sitter som ett smäck! Kanske några millimeter för stor men det är inte mycket.

Vad jag kan minnas så hade Lovisa pyjamasen när hon kunde gå! Vilket förklarar de nötta fötterna.
Och jag som trodde att Olle skulle vara mammas lilla bebis för alltid...
Jaja.....
Jag får väl glädjas över att han i framtiden kan plocka ner skålar och dylikt från de högsta hyllorna i skåpen i köket utan att behöva stå på en stol.;-)

Måste bara få berömma mig själv!

Jag är faan kung på att göra potatismos!:-)
Tyvärr så är det halvfabrikat men är man trebarnsmorsa så får man fuska.;-) Ja det får man hur många eller få barn man än har!
Jag brukar piffa till moset med grädde (mjölk går också bra, men grädde är bäst!), smör, ägg och svartpeppar. Fluffigt och lätt ska det bli. Mums!:-)
Moset ska jag använda i en fiskgratäng så lite nyttigare kommer det att bli.
Ska skriva ner receptet sen när jag har mer tid!
So long!:-)

Åh nej! Vad har jag gjort?!

Jag somnade så skönt igår efter att jag bloggat och läst ett kapitel i en bok.
Sen vaknade jag av att Loa grät.
Jag var så trött och tänkte "Nä, faan jag vägrar kliva upp! Han kommer tillslut och kryper ner i våran säng..."
Men han kom inte utan fortsatte snyfta.
När jag vaknat till lite så klev jag upp och stapplade in till honom.
Han var knappt vid medvetande, fortfarande sovande. Trots att han hade ögonen öppna så fanns det liksom ingen där.
Jag talade tyst till honom och strök honom över håret och pussade på honom. Tror han somnade om igen innan jag ens hunnit lämna rummet.

Min lilla gubbe som blivit så stor! Vi började ju leda tillbaka honom till sin säng när han kom in till oss på nätterna och nu kommer han inte in till oss alls...
Nu sover han i sin säng hela natten och är mäkta stolt över det när han vaknar.
"Jag har sovit hela natten" brukar han säga med ett leende.

Åh nej! Vad har jag gjort?! Inget mer Loa-mys på natten!
Fast vi sover ju mycket bättre nu när vi slipper trängas med en treåring. Och Loa sover också bättre nu när han slipper trängas med två vuxna. It's a win win situation!:-)
Men jag saknar honom lite... Min Jojja...

Sagt och gjort

Imorse hörde jag Loa sjunga:
"Jag är ledig idag, jag är ledig idag, jag är ledig idag"
Han älskar att vara ledig från dagis.:-)

Jag till Loa imorse:
"Vi ska hyra en stuga i fjällen"
Loa:
"Men vi har ju redan en tvättstuga..."
Stuga som stuga...;-D

Knövel

Olle är så täppt i näsan, igen. Och han blev så förbannad på mig nyss när jag sprutade nässpray i hans lilla näsa. Nu har han lugnat sig, nu kan han äntligen suga på tutten igen.

Slog igång hans speldosa som nu spelar "god natt-visan", då förstår han att det är natti. Han brukar "knövla" runt ett tag, som vi säger. Alltså han vrider och vänder sig tills han somnar. Det gör han alltid. Han var ett knövel redan i magen.:-)

Idag har vi inrett Lovisas nya rum (hon och Olle har bytt rum). Det blev så himla fint! Och hon blev så glad. Satte upp nya hyllor på Loas rum oxå så att hans rum oxå blev som nytt. Han älskar det!
Och sen hans glaslampa i fönstret gått sönder så har han fått en rosa lampa med gula solrosor på istället som han bara älskar. Killen älskar ju rosa!:-)
Jämt ska han dricka ur den rosa muggen. Han har en pikétröja som är rosa som han vill ha på sig så ofta och så länge det går.
Dessutom har han ett par rosa Foppa-skor som han har på sig jämt.
Han klär så bra i rosa oxå!:-)

Inatt ska Danne till Sthlm... Gillar inte när han gör så. Han kliver upp vid tre, styr kosan mot storstaden, jobbar hela dagen och ibland brukar han köra hem igen. Men så blir det inte imorn, istället stannar han tills på onsdag.
Jag försöker att inte oroa mig för mycket när han är ute på vägarna, men det är inte så lätt...

Nu har lillgubben och storgubben somnat och själv sitter jag och slumrar medan jag skriver.
Dags att krypa ner under täcket och möta (Elton) John Blund.:-)
Ville bara skicka en bild på min älskade Tjofis i hennes fina flipp-flopps som hon fått av sin bonus-farfar (Dannes pappa) i Thailand. Tror hon längtar efter sommaren lika mycket som sin mor.;-)
Nu slocknar jag!
Natti natti!:-)

Gilla läget

Är det möjligt att man kan få sådan träningsvärk?!
I lördags var jag ut och festade lite med två härliga brudar, Tessan och Sofie och några andra sköna människor.
Jag dansade så mycket att jag fortfarande, två dagar efteråt , har ont i magmusklerna och lite i benen och ryggen.
Men kul hade jag!:-) Och det var verkligen på tiden! Tror det var två år sedan jag var ute sist.

Men ska jag vara ärlig så hade jag klarat mig utan det.
Klart det är kul att träffa nya människor, men i det stora hela så hade jag lika väl kunnat stanna hemma med familjen. Saknade dem mestadelen av tiden.
Undrar vad detta beror på? Är jag bara hemmakär eller har jag blivit så gammal att jag inte bryr mig längre. Jag får liksom inte ut något av det längre, förutom en skön fylla och starka magmuskler...;-)

Det kanske är det som är lösningen... Jag får gå ut och dansa som träning varje helg.:-)
Det verkar ju ge mer än cykling. Å andra sidan så har jag inte cyklat så mycket...
Jaja, sakta men säkert går jag ju ner mina kilon iaf och min älskling älskar mig ju precis som jag är så jag får helt enkelt bara gilla läget.

So long!

Skitmorsa

Idag känner jag mig som värsta hemska skitmorsan. Jag har fortfarande dåligt samvete.
Vi klev upp imorse och barnen var jätteduktiga, klädde på sig och åt frukost, men sen...
Lovisa är alltid superduktig och gnäller inte det minsta när ytterkläderna ska på. Men Loa...
Blir på dåligt humör bara jag tänker på det!

Vi var i så bra tid och Lovisa gick ut i förväg för att leka en stund innan avresan till dagis. Jag hann t.o.m gå ut och lägga in barnens väskor i bilen plus starta den.
När jag kom in igen hade Loa fortfarande inte tagit på sig overallen...
"Jag hjälper dig" sa jag "men då måste du komma nu". Ingen reaktion...
Jag började klä på Olle istället och plötsligt satt Loa på golvet och försökte få på sig overallen. Jag hjälpte honom med det och bad honom sätta sig i trappan så vi kunde få på skorna.
Och då börjar han! Gnäll-ljud och börjar kräla på golvet och jag känner hur förbannad jag blir över att han beteer sig på det viset.

Hur svårt kan det vara att sätta sig i trappan?! Han vet ju att jag ska hjälpa honom och ändå blir han som ett stort äckligt gnäll-monster.
Jag får nog och tar på mig jackan och skorna och stampar in, plockar upp Olle säger till Loa att jag åker nu. Stegar ut genom dörren och smäller igen den för att markera att nu är jag så jävla förbannad och jag menar allvar.

Jag sätter fast Olle i stolen. Lovisa sitter redan i bilen, min duktiga Tjofis! Jag spänner fast säkerhetsbältet om henne oxå.
Jag sätter mig i bilen, backar ut med en rivstart och då öppnas ytterdörren. Loa står i dörren och gråter.
"Men Loa då!" ropar Lovisa nästan gråtfärdig.
Jag kör in på gården igen, kliver ut ur bilen och in genom dörren. Tårarna rinner nerför Loas ansikte.
"Ska du med?" undrar jag.
"Jaa..." säger han.
Jag hjälper honom på med skorna och mössan och vantarna. Det går bra nu men han snyftar.
Jag försöker prata lugnt med honom men jag är fortfarande arg. Försöker få honom att förstå. Men vad tjänar det till? Han är ju bara ett barn...
Väl innanför dagis dörrar har han glömt allt. Han kramar och pussar mig och springer in och är full av bus.

Min älskade Jojja! Mamma är dum ibland... Förlåt för det... Men jag lär mig sakta men säkert, precis som du.

Nu ska jag strax åka och hämta mina små monster.
Vi ska fika och mysa innan dom ska till sin pappa.

Sömntuta

Den här snygga jackan ska lillgrabben ha till sommaren och när vi åker utomlands i maj.:-)
Sitter och försöker få i mig resten av frukosten.
Barnen har redan planerat för dagen. Först film och sen pyssla.:-)
Nu har sömntutan Olle vaknat. Han somnade vid 21:30 igårkväll vaknade vid 7:30 och åt välling. Sen när kidsen och jag klev upp hade han somnat om. Antingen håller han på att bli sjuk (hoppas för min gud inte!) eller så behövde han bara ta igen sömn. Eller så har han planerat att vara vaken länge ikväll. Det återstår att se.:-)
Nu börjar han bli otålig. Bäst att lyda!:-)

Ögonlock tunga som bly

Det blev sent igår. Det är typiskt mig när jag vet att jag ska upp tidigt.
Sen när jag väl lagt mig så kunde jag inte få tankarna att sluta snurra!
"Vad blir det för väder imorn? Varmt? Kallt? Behöver barnen ha gallonisar på dagis? Var ÄR deras gallonisar?! Hinner skorna torka? Om inte, vad ska de ha på sig då? Har de kläder i garderoberna? Eller måste jag springa ner till tvättstugan... Vad ska JAG ha på mig? Olle?
Sitter bilstolarna i bilen?"
Och samtidigt hör jag en röst i mitt inre som gormar: "MEN SOV FÖR I HELVETE MÄNNISKA!!!
Efter en stund somnade jag. Men för lite sömn gör en TRÖTT... Så nu sitter jag här i soffan och slötittar på tv med ögonlock tunga som bly.
Ungarna sover. De ville vara lediga imorn så imorn blir det mys för hela slanten!:-) Vi måste ju passa på innan de ska till sin pappa på torsdag.
Nu ska jag koncentrera mig på att se klart filmen och göra lite kvällsfika.
God kväll!:-)

Dolce far niente

Idag har jag en sån där dag när jag vill stanna i sängen hela dan. Inte för att jag har en jobbig dag utan för att det är skönt. Hela familjen helst!:-)
Vi bara ligger i sängen och pratar och skrattar och ger varandra och Olle 110% uppmärksamhet. Sen kanske vi sover en stund eller tittar på film och äter nåt onyttigt.
Sen kanske vi sover igen och sen vaknar vi och hasar ner till köket och gör nåt att äta för då är dagen slut. Sen kanske vi duschar och efter det lägger vi oss i soffan och tittar på tv eller en film och bara myser tills vi somnar.
En hel dag av mys! Det gillar jag!:-) Och det behöver vi ibland! Bara vara, inte göra nånting.

Dolce far niente som det heter på italienska; konsten att göra ingenting. Det är vi väldigt bra på ibland.:-) Och det är såååå skönt!
Det gör inget om vi skiter i tvätten en dag (inte bokstavligt talat, det skulle vara lite äckligt.:-) ). Eller om vi inte åker och handlar som vi egentligen hade tänkt. Vissa saker kan man faktiskt göra imorgon!
Det är så härligt att göra så utan att få dåligt samvete!

Tyvärr så händer det inte så ofta att vi gör så här, och absolut inte när vi har dom stora barnen. Dom skulle ju bli galna av att inte göra nånting. Men vi brukar ta det lugnt och mysa istället, det gillar dom och det behöver dom oxå.

Nä, nu ska jag slumra en stund jag med! Olle och Danne har redan somnat.:-)
Pussiluss!

Demoner och spöken

Shit vad trött jag är idag! Jag sov väldigt dåligt inatt. Det blåste så fruktansvärt och hela tiden hörde jag en dörr eller liknande som slog i. Så otroligt irriterande!
Efter att vi legat och lyssnat i flera minuter och hunnit fantisera om både demoner och spöken så klev Danne upp och kollade en gång men hörde inget konstigt nere. Men jag kunde inte somna... Hörde ju det förbannade smällandet hela tiden!
Tillslut klev jag upp, Danne följde mig tätt i hälarna. Vi gick ner i matsalen och lyssnade. Och där hördes smällandet igen, nu såg vi vad det var.
Mellan garaget och vårt hus går ett högt staket med en grind. Det var grinden som slog när vinden ven.
Ingen av oss orkade gå ut och öppna den. Så vi gick och lade oss igen. Men jag kunde ändå inte somna, även fast jag nu visste vad det var som lät.
Somnade tillslut men sov ytligt hela natten. Danne klev upp och åkte iväg vid kl 6. Då öppnade han grinden.
Då vaknade såklart Olle och ville ha en tidig frukost. Efter det kunde vi somna om båda två. Men vi sov inte så länge.

Hade huvudvärk när jag vaknade, men den försvann efter frunchen/brunchen. Vilade inte på eftermiddan utan höll mig sysselsatt hela dan med lite olika smågrejer. Så nu är jag trött, trött, trött...

Vi ska gå iväg till affären och handla lite. Sen lägger vi oss nog i sängen och glor klart på filmen som vi började titta på igår.
Är sjukt sugen på godis eller något annat sliskigt men jag vill vara duktig nu när jag för en gångs skull kommit igång med träningen. (Cyklade 1 mil både igår och iförrgår.:-) )
Men what the hell! Det är ju fredag och snart helg!

Vi hade tänkt att gå till badhuset imorn och bada med Olle. Men då kom jag ju på idag, jag har ju mens! Det går ju inte bada då! Faan... Vi siktar på nästa helg istället.:-)

Puss och kram och trevlig myshelg!

Surfitta

Jag hatar verkligen att ha mens! Visst är det skönt att veta att kroppen fungerar som den ska. Men de gånger som jag har upptäckt att jag varit gravid och sedan insett att jag inte kommer ha mens på nästan ett år har varit som ett stort lyckorus.

För mig betyder mensveckan några dagar i totalt mörker där mina enda vänner är vrede, ilska och irritation. Jag blir med andra ord en riktig jävla surfitta!
När jag var i tonåren så kunde mensveckan betyda en enda lång mensvärk där blodet forsade som en syndaflod och menssmärtorna var fruktansvärda! Jag kunde inte göra nånting sånär som på att sitta på en köksstol och dunka huvudet i köksbordet. Och så fortsatte det tills mamma tog mig till en läkare och sa "Hjälp henne!".
Jag fick tabletter som skulle minska blödandet och smärtstillande för att ta bort smärtan.

När Cyklo-F (som tabletterna kom att heta) sedan blev receptfria var mina problem borta sedan länge.
Jag är väldigt tacksam över att det finns tamponger så jag slipper se eländet. Använder man bindor så blir lingonveckan liksom mer påtaglig.
Jag avundas faktiskt dem som blöder så där pyttelite och inte har ett dugg ont. Och till er som har det som jag hade och har ibland; det finns hjälp att få!

Å andra sidan så är jag ganska tacksam ändå över att min mens alltid fungerat som den ska. Det har alltid varit lätt att planera barn pga dess punktlighet. Och alla barn har blivit till på ett försök. (Det finns nog många som avundas mig för det...)
Igår blev jag t.o.m lite glad och lättad när den kom. För jag vill inte bli gravid. Än...
Så i det stora hela så hyser jag nog en form av hat-kärlek till mitt elände.
Det kommer nog en dag, om ca 20 år när den försvinner och då kommer jag nog sakna den...
Eller inte...:-)

Mitt kött och blod

Det har bara gått en dag på våran vecka utan kidsen och jag saknar dom så sjukt mycket redan! Och det är en hel vecka kvar innan jag får träffa dom igen!
Mitt kött och blod, mina hjärtan... Herregud vad jag älskar er!
Och det är under stunder som denna när allt är tyst och huset sover som jag känner längtan och smärtan över att ni inte är här just nu... Aj vad ont det gör!
Men jag blundar och stänger av känslorna. Ni är ju snart här igen. Längtar tills jag får se era vackra livliga små ansikten igen!:-)

Jag älskar den här bilden. Loa och Lovisa ser lika galna och spralliga som dom är och Olle ser ut som Jabba the Hutt.:-D

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Låtsaskompis

Loa har en låtsaskompis. Hon heter Pida och är ca en decimeter hög.
När Lovisa var mindre så gjorde Lolo entré (jag har skrivit om henne/honom förut, klicka här). Lolo är både flicka och pojke. H*n har bytt skepnad och kön genom åren efter Lovisas behov.

Jag hade också låtsaskompisar när jag var liten. En ren som jag inte kommer ihåg vad han hette men han var stor och hade stora ståtliga horn, och en domherre som hette Vari. Kommer inte riktigt ihåg när dom försvann ur mitt liv men jag kommer ihåg hur verkliga dom var.
Lovisas låtsaskompis Lolo dyker fortfarande upp ibland men det roliga är att h*n nu även är Loas låtsaskompis.:-) Så Loa har för tillfället två låtsaskompisar.

Enligt en artikel i Aftonbladet så är det nyttigt för barn att ha låtsaskompisar.
Barn som har eller har haft låtsaskompisar är kreativa människor med stor fantasi tror jag.
Jag kan ju bara tala för migsjälv.;-)

30 dagar

Dag 30 – Ett till ögonblick

När vi var i New York 2009 gjorde jag två graviditetstest som visade väldigt svaga plus. Så vi gick till en sån där typiskt amerikansk affär som man ser i filmer där man kan handla ALLT, från mat till mediciner. Där köpte vi ett digitalt graviditetstest och gick tillbaka till hotellet.
Jag gick in på toaletten och kissade på stickan och väntade i tre minuter. Ganska snart stod ordet "Pregnant" i det lilla fönstret.:-)

Efter att jag samlat mig gick jag ut från toan med ett leende och med stickan i vädret och tänkte väl att Danne skulle se på min min att det visade positivt. Men han låg på sängen och höll för öronen och blundade! Han var så rädd för att det skulle visa negativt så han ville varken höra eller se hur ledsen jag blev.

När jag ruskade hans axel så flög han upp en halvmeter och utbrast "Faan vad du skrämde mig!".
När jag visat testet så satt vi bara och tittade chockat på varandra med fåniga leenden.
Det var sant! Vi var gravida!:-)


Nu är mina 30 dagar slut. Även om det tog mer än 30 dagar att slutföra det, men det är sånt som händer.;-)
Ciao!

30 dagar

Dag 29 – Mina ambitioner

Mina ambitioner och mål här i livet är väl egentligen inte så många. Jag har uppnått vissa.
Men jag vill väldigt mycket få igång en solokarriär.
Men till det behövs tid och lite pengar. Men nån dag så ska det väl ske.
Jag ger mig inte!;-)

30 dagar

Dag 28 – Det här saknar jag

Det enda jag känner att jag saknar är människor i min närhet som gått ur tiden.
Materiella saker kan man alltid skaffa sig på det ena eller andra sättet. Men vi kan aldrig får tillbaka tiden med nära och kära som lämnat jordelivet.
Ni fattas mig.....

30 dagar

Dag 27 – Min favoritplats

Det här låter kanske lite klyschigt, men min favortiplats här på jorden är mitt hem, mitt hus, med min familj.:-)

Jag älskar att vara hemma! Det var nästan så vi övervägde att inte åka utomlands bara för att jag/vi trivs så bra hemma. Men nu ska vi åka iaf och det är jag glad för. Man behöver lite omväxling ibland.:-)

Dåligt samvete

Min älskling frågade mig idag om det är nånting jag inte får dåligt samvete för.
Mitt svar var "nej".
Jag får nog dåligt samvete för ALLT!

Jag får dåligt samvete för att jag sover för länge när vi inte har kidsen. Passar på att ta igen sömn när dom är borta, helst nu när jag inte mår så bra.
Jag får dåligt samvete för att vi inte har kidsen. Vi har dom bara på halvtid, alltså kommer vi bara få vara med halva deras liv... (Jag vet att det inte är sant, men ibland känns det så...)
Jag får dåligt samvete för att jag lagar dålig mat ibland. Det blir ju rätt mycket halvfabrikat för att det ska gå fort, men jag försöker kompensera upp med grönsaker och sånt. Men ibland blir det inte som jag har tänkt.
Jag får dåligt samvete för att jag inte skriver så mycket i Olles bok om honom själv. Hur mycket han väger och hur lång han är, etc...
Jag får dåligt samvete för att jag sitter och bloggar (som nu) när jag egentligen skulle behöva dammsuga, torka golven, leka med Olle, tvätta, vika tvätt, m.m. m.m.

Varför får jag så dåligt samvete för allt jag gör och inte gör?!
Varför kan jag inte bara slappna av och ta saker och ting för vad de är?!

Är vi kvinnor skapta för att gå omkring med dåligt samvete hela tiden för allt och inget?
Är det något som vi gjort sen urminnes tider och aldrig kommer bli befriade från?
Finns det nån kvinna där ute som inte får dåligt samvete?
I så fall; snälla, skriv en kommentar och berätta vad din hemlighet är!

30 dagar

Dag 26 – Mina rädslor

Jag är alltid rädd för att det ska hända något med nån i familjen. Att jag ska förlora någon...
Från och med att ett barn föds så har man ansvar för det lilla livet och man vill aldrig att det ska hända något med denna lilla varelse. Jag är inte nojig men jag är nog lite hönsmamma. Men det är något man måste lära sig att leva med.

Så som jag känner för Danne har jag inte känt för nån, nånsin. Om något skulle hända honom så vet jag inte om jag skulle vilja leva... Man måste väl för barnens skull, men....

Usch! Det är hemskt att tänka på det här!
Nu vet ni vad jag är mest rädd för iaf!:-)

30 dagar

Dag 25 – En speciell dag

En speciell dag, (eller kväll) närmare bestämt den 25 oktober 2009, var den dagen vi bestämde att jag skulle sluta med p-piller.

Kartan var slut så vi bestämde oss för att jag inte skulle börja på en ny.

Vi tänkte att det kunde ju ta ett tag innan vi blev gravida så det var väl lika bra att göra det med en gång.

Vi är impulsiva och spontana som människor och det var även det här beslutet. Men vi visste ju redan att vi ville leva tillsammans och skaffa barn, så varför skulle vi vänta?

Och det var väl tur för då hade vi ju inte fått den underbara lilla personen som går runt i gå-stolen nu.:-)

För att fira vårt beslut så öppnade vi en flaska Pommac och drack ur våra finaste glas.:-)

30 dagar

Dag 24 – Det här får mig att gråta

♦ När barn i allmänhet far illa...

♦ Sorgliga filmer.

♦ Om jag blir ledsen.

Jag är inte en sån som håller gråt inom mig. Måste den ut så måste den ut. Jag tycker det är skönt att gråta. Man liksom lättar på trycket.:-)

Familjen förkyld

Ute: BRRRRRR!!!!
Inne: Mmmmm...:-)
Bihålor: Aj!
Huvud: Aj!

Idag åker vi ingenstans! Kanske går till affären och handlar mjölk.
Jag ligger fortfarande i sängen och myser. Kidsen tittar på tv och Olle har nyss vaknat.
Känns som om det var evigheter sen jag vaknade och kände mig helt frisk...
Kidsen har varit förkylda ett tag nu men dom verkar må bra ändå.

Nu har Olle blivit förkyld oxå. Grönt slemmigt snor... Han är ganska täppt men är på bra humör. Hoppas humöret håller i sig men snoret försvinner.:-)
Nu ska Olle få välling sen ska resten av oss äta frukost!

Ha en mysig dag!:-)

Hit ska vi!:-)

Den 20 maj åker vi hit.:-)

I en hel vecka ska vi bo på Hotell Panorama på Kreta. Det ligger alldeles i närheten av staden Chania. Det ska bli så otroligt härligt!:-)

Längtar, längtar, längtar!!!

Vi åker tillsammans med min bror och hans fästmö Sandra. Myyyys!:-)

Vi har valt All Inclusive så vissa dagar/kvällar behöver vi inte tänka på vad vi ska stoppa i oss. Men några dagar/kvällar ska vi såklart gå ut och äta.:-)

Åh vad jag längtar!

Nu blir det film med älsklingen innan läggdags!:-)

Myyyyyys!

Vilt, men snällt

Jag är fortfarande hängig och nu är Danne oxå hängig. Har lite smått hängiga barn oxå, fast nu busar dom stora av sig rejält uppe. Härligt att höra skratt istället för en massa skrik, bråk och gråt. Ibland kan dom faktiskt leka snällt. Vilt, men snällt.:-)
Det är riktigt kallt ute. Imorse var det -27 grader. Sådana dagar är man glad över att det finns öppna spisar, tjocksockar, tjocktröjor, filtar, mysiga ungar och mysiga filmer.:-)
Tror jag ska hålla kidsen hemma ifrån dagis imorgon bara därför.;-)

Alla ♥ Dag

Min egen-påhittade-Alla-Hjärtans-Dag-efterrätt. Mmmmm, gott!:-P

Glad Alla Hjärtans Dag på er alla!:-)

30 dagar

Dag 23 – Det här får mig att må bra

Min familj, mina barn och min älskling får mig att må bra. Och att ha saker att längta till. Musik är som balsam för min själ. Jag skulle inte kunna leva om jag inte fick sjunga. Att stå på scen får mig att känna mig levande och vara precis i nuet.

Allt detta får mig att må bra och känna mig som en hel människa.

Kex är gott!

Olle tycker äntligen att det är roligt att testa nya smaker.:-)

Baserad på en verklig händelse

Så sitter jag här igen i natten. Skittrött och hängig, men har en nattuggla fått sova en stund på kvällen så blir det några minuters vakenhet innan läggdags.

Är så jävla förkyld!!! Är less på att vara så förkyld! Det bränner bakom ögonen och dom tåras, huvudet känns mosigare än vanligt och det känns som om kroppen varit ute och festat. Varför fick inte jag följa med?;-)
Jag hör dåligt, sämre än vanligt. Och mina smaklökar fungerar inte som dom ska.

Mitt luktsinne ska vi inte tala om. Jag känner inte ens om min egen lilla son skitit ner hela blöjan med kloakbajs!
Så han får sitta i det tills det börjar svida och klia och han börjar grina. Då förstår hans mor att det är något som är galet. Har han otur så lägger hon honom i vagnen för att sova middag...
"Ingen idé att fortsätta gnälla..." tänker han och somnar. Inte förrän efter han vaknat igen och hans mor har gett honom gröt känner hon den välbekanta doften av bajs. Då går det upp för henne att det var ett tag sedan hon bytte blöja på sin son...
Baserad på en verklig händelse.....

Skäms på mig! Men det är inte så lätt när jag mår som jag mår... Får skylla på det. Men han fick inga större men av det. Varken pungen, snoppen eller stjärten blev röd.;-)
Men en sån här händelse för en tillbaka till drömmarna man hade i början av föräldraskapet eller under graviditeten. När man drömde mardrömmar om att man glömde ge sitt barn mat eller glömde byta blöja eller rent utav glömde bort att man hade ett barn. Och sen när man vaknade så kände man sig så otroligt värdelös som förälder och man undrade hur det skulle gå och vilka men man skulle ge sitt barn.

Men vilken tur att vi känner oss värdelösa ibland! Det betyder ju att vi har ett samvete.
Jag tänker inte grotta in mig i det här, nu släpper vi det! Nu har jag fått skriva av mig.:-)
Ingen av oss är perfekt! Tack och lov för det!:-)

30 dagar

Dag 22 - Det här är jag mindre bra på

... att ha ett trevligt morgonhumör.:-)

... att be om hjälp.

... att tycka att jag duger som jag är.

... att ha stort tålamod.

... att passa tider...:-)

... att hålla efter med tvätten. Jag tvättar när det blivit ett stort berg.

... att vika tvätten jag tvättat, då bildas det ett till berg...

... att acceptera att jag har fel... Det tar tid, men jag gör det till slut.:-)

30 dagar

Dag 21 - Det här är jag bra på

♦ Jag är bra på att skratta och att få människor att skratta med mig (och åt mig, man måste kunna bjuda på sig själv).:-)

♦ Jag är bra på att säga "jag älskar dig" till mina barn och till min älskling. Man kan aldrig säga det för mycket!

♦ Jag är bra på att laga mat när jag väl gör det.:-) Nu har det blivit ganska ofta. Men jag har perioder när jag har varken fantasi eller ork. Då hoppar Danne in.:-) Har vi inte kidsen kan det bli hämtmat på den indiska eller asiatiska restaurangen.

♦ Jag är bra på att rita, teckna och måla men jag gör det allt för sällan.

♦ Jag är skitbra på att sjunga!:-)

♦ Jag är bra på att säga vad jag är bra på. Bara man slopat jantelagen så är det enkelt!:-)

Ooops! Det blev visst lite fel...

Det tidigare inlägget skrev jag i förrgår. Men det är ju så fiffigt med den här bloggen att man kan välja när inläggen ska publiceras. Så jag skrev det alltså i förrgår och det publicerades idag...

Men när jag skrev inlägget så var det ju fortfarande onsdag och jag skrev om det som skulle hända dagen efter, på torsdagen. Men när det publicerades så hade ja allt det där redan hänt. Krångligt? Jaja, du behöver inte förstå.:-)
Olle var alltså till BVC igår och Danne kom hem igårkväll.

Det är inte klokt vad lillgrabben har vuxit! Nu väger han 10180 gram och är 71 cm!
"Ja, han är ju lite stor" sa barnläkaren "men det får man ju vara".:-)

Dags att sova och kurera mig nu. Mår inte alls bra. Känns som om jag håller på att bli sjuk igen...
Den här förkylningen vill inte släppa!

Mina tankar ikväll går till min bästa vän Tess som ligger på sjukhuset i Sundsvall och till min barndomsvän Maritha med familj som förlorade sin svåger/bror/farbror igår plötsligt och oväntat... Tänker på er!

30 dagar

Dag 20 -Den här månaden

Vi har inte kommit så långt in i den här månaden så det har inte hunnit hända så mycket.
Hittills vet jag att Olle ska till BVC imorn och på kvällen kommer Danne hem.:-)

Annars så händer det inte så mycket vad jag vet.
Ni får helt enkelt följa bloggen!;-)

30 dagar

Dag 19 - Detta ångrar jag

Jag ångrar egentligen ingenting i mitt liv.
Men om jag måste välja något så får det bli att jag inte stod upp för mig själv i skolan.
Jag vet inte om jag ska kalla allt för mobbing. Men vissa saker var fanimej mobbing och sexuella trakasserier! Och jag ångrar att jag inte sa ifrån tidigare!
Men åandra sidan så har det format mig till den jag är idag.
Ibland kan jag undra vad jag var så rädd för då...

Men jag fick min revansch när jag var med i Melodifestivalen med SAREK 2003. Jag plockade bort all nervositet och ersatte den med "Nu jävlar ska ni få igen!". Efter det har jag inte så mycket ånger kvar. Det liksom rann av mig då, den där kvällen på scenen uppe i Luleå.:-)

Visst kan man ångra småsaker ibland. Men det är inget jag lägger ner energi på. Jag ältar inte utan försöker att göra det bästa av situationen. Man lär sig av sina misstag heter det ju.:-)

Sagt och gjort

Lovisa till mig nu när jag skulle färga håret:
"Mamma, får jag titta på när du färglägger dig?"
Sötungen!:-)

Men sov unge!

Olle har vaknat med jämna mellanrum under hela natten. Så det känns som om jag inte sovit nånting...
Ska dra upp honom nu tillsammans med dom andra ungarna få se vad han tycker om det...

Faan oxå! Jag som trodde att jag skulle få sova och vara pigg och alert idag...
Det blev rätt sent för mig igår oxå för när Danne är borta så har jag så svårt att gå och lägga mig. Det är ju liksom inget roligt med en stor tom säng och ingen att prata eller mysa med...:-)

Vaknade vid 05:30 av att Lovisa slagit på Mamma Mu på sin stereo och nästan vridit upp ljudet på max.
Och nån har vridit på värmen inne i vårat sovrum så det är som att sova i en bastu! Kanske därför Olle sovit så dåligt? Eller så är det kanske nåt med magen...?

Hur som helst så måste vi ändå kliva upp nu...
Får försöka vila sen innan jag hämtar kidsen på dagis.
Det blir aldrig som man tänkt sig...... Bajs!

Sagt och gjort

Loa till mig en tidig morgon sömndrucken och med ett leende:
"Mamma, du är min bästa kompis!"
Sen lade han sig ner och somnade om.:-)

Lovisa till mig en kväll när vi tittade på tv om ett par i ett program:
"Mamma, är dom giftade?"
Söt-gumman! Det är inte lätt med nya ord.:-)

Loa till mig nu ikväll vid läggdags:
"Det är inga leksaker här" pekade på golvet nedanför sängen.
"Nä, det är ju för att du varit så duktig och städat" svarade jag.
"Men jag vill städa mera!" fortsatte han bekymrat.
"Vi får städa nästa gång det är stökigt, man kan ju inte hålla på och städa hela tiden" sa jag.
Han nickade bestämt till svar med sin djupa bekymmersrynka mellan ögonbrynen.:-)
Våran lille ordingsman!:-)

30 dagar

Dag 18 - Min favoritfödelsedag

Min absoluta favoritfödelsedag var förra året när jag fyllde 30.
På min 25-årsdag väntade jag Lovisa och svor på att när jag fyllde 30 så skulle jag inte vara gravid så jag kunde dricka alkohol.:-)
Det blev inte riktigt som jag hade tänkt.
Jag råkade ju vara gravid då med. Men nu svär jag på att när jag fyller 40 så ska jag ha fått alla mina barn och då ska jag tamejfasen dricka alkohol!;-)

Hur som helst så kan min 40-årsfest omöjligt bli lika bra som min 30-årsfest! Men man vet ju aldrig...:-)
Jag hade planerat att vi skulle ha en liten sammankomst på söndagen när jag fyllde år. Men min älskling och min bästa kompis Tessan hade planerat annat.

På lördagen fick jag sovmorgon (som oftast ;-) ) medan Danne dammsög hela huset och städade. Jag fattade ju inte varför han skulle göra allt just precis den dagen. Sen gjorde vi oss iordning och åkte till Café UH och fikade. Jag blev så otroligt trött och ville nästan åka hem och lägga mig. Men Danne hade en överraskning som han skulle köra mig till. Så efter en stund så åkte vi iväg. Jag fick ha ögonbindel.
Jag hade ingen aning om vart vi skulle. Jag trodde han skulle köra mig till en spåkvinna eller nåt och spå min framtid.:-) Men där hade jag fel.

Bilen stannade och Danne ledde mig ut, fortfarande med ögonbindel på. Upp på en bro och in i ett hus. När han tog av mig ögonbindeln så stod vi i vår egen hall och där var en massa människor och innan jag ens hann se vilka det var så fick jag ett champagneglas (med alkoholfri cider i förstås) i handen och dom började sjunga "Ja må hon leva".
Sen fick jag kramar från alla och dom tog med mig in till matsalen. Där var ett smögåsbord uppdukat med alla sorts godsaker.
Dom hade gjort så fint!:-) Sen åt vi och pratade och skrattade.

Sen fick jag öppna paket i vardagsrummet. Om jag inte har sagt det förut så tack alla för alla fina presenter!:-)
I vardagsrummet var det oxå uppriggat med högtalare och mikrofoner. Det skulle bli musikfrågesport och sen karaoke, men först fick jag sjunga "Genom eld och vatten" för alla. Och Danne spelade fiol.:-)

Vi delades upp i två lag och musikfrågesporten satte igång. Jag kom inte ihåg vilka som vann. Men det spelar ingen roll för jag hade så otroligt roligt!
Sen sjöng vi karaoke resten av kvällen och långt in på natten. Så jävla roligt!

Tack Tessan, Maria, Danne och alla andra

som hjälpte till att göra min 30-årsfest till ett minne för livet!:-)

30 dagar

Dag 17 - Mitt favoritminne

Jag har många favoritminnen. T.ex. när mina barn föddes och när jag träffade Danne osv.
Men om jag ska välja att berätta om ett minne (för att undvika svartsjuka mellan mina älsklingar...;-) ) så får det bli när Sarek gick vidare till Globen 2003.

Vi var med i delfinalen i Luleå. Dagarna innan hade vi repat, gjort intervjuer och levt som värsta stjärnorna. Full rulle hela tiden!

Dagen innan den tv-sända finalen, samma dag som genrepet (som dessutom var slutsålt) så vaknade jag och kände att det var feber på gång. Jag mådde helkasst med andra ord och jag var jätteförkyld. Innan repet gick jag på jakt efter Alvedon. På "kontoret" fick Richard Herrey syn på mig. "Men lilla gumman! Hur mår du?" utbrast han och gav mig två Alvedon. Dom funkade bra. Under en paus gick Mårten Eriksson med mig till ett Apotek så jag fick köpa Echinagard.
Genrepet gick kanon, men vi kände allihop att vi ville att det skulle vara den riktiga finalen så vi fick visa vad vi gick för!:-)

På morgonen för dagen D så vaknade jag och kände efter i hela kroppen. Febern var borta! Tack och lov!
Dagen gick och kvällen och den tv-sända finalen närmade sig.
All nervositet var som bortblåst. Kvar var ett pirr i magen och en nu-jävlar-anamma-känsla som bara skrek inom mig och ville ut.


Tillslut blev det dags. Nanne Grönvall som uppträdde före oss kom in bakom scenen i sin vackra klänning och höll båda tummarna i sina knutna händer, skakade dom framför sig och sa "Lycka till nu tjejer!". Vi log mot henne. Nu var det äntligen dags! Det vi hade väntat på så länge, som vi hade jobbat så hårt för.


Vi gick upp för trappan och ut på scenen. Det var alldeles mörkt. Vi ställde oss på våra platser och i öronen hade vi såna där hörgrejer, eller in-ears som det heter.:-) Inräkningen kom och Stina gjorde sin kulning. Allt var perfekt!
Jag gav allt för tv-kamerorna, eftersom min familj satt hemma i tv-sofforna och tittade.
Adrig har 3 minuter förlutit så snabbt. Dom var över på ett kick och jag ville inte lämna scenen. Det var underbart!

Sen kom väntan. Vi satt i greenroom och det kändes som om det aldrig skulle komma till den punkten då vi skulle få veta om vi gått vidare eller inte. Jag och Zara hinkade vatten som besatta. Tills vi kände att vi var kissnödiga. Vi kom fram till att om vi mot förmodan skulle få uppträda igen så skulle vi kissa på oss!


Stunden var inne när Mark Levengood och Barbro Svensson (Lill-Babs) skulle sprätta kuvertet. Just innan dom läste upp reslutatet så blinkade Barbro mot oss. Vad betydde det egentligen?! Hade vi gått vidare?
Så läste Barbro:
"Genom eld och vatten, Sarek!"
Vi ställde oss upp och bara skrek! Det var ju helt otroligt! Vi skulle få åka till Globen!

Sen blev vi tillsagda att gå upp på scenen igen för att uppträda en sista gång och avsluta programmet. Det hade ju vi helt glömt bort i all glädjeyra. Väl uppe på scenen igen så var vi väldigt kissnödiga, men vi kissade inte på oss.:-)
När uppträdandet var över kastade sig press och media bokstavligen över oss! Jag stod och pratade med en journalist och helt plötsligt kom Bert Karlsson och tog tag i min arm och drog mig till resten av Sarekarna och Barbados för att ta pressbilder.

Några intervjuer senare och fortfarande uppe på scenen kom Zara springande och ropade: "Jessica, din mamma är här!"
"Va?! Är min mamma här?!" ropade jag.
Jag gick ner för scenen och såg mamma och pappa med sina respektive. Dom hade varit där hela tiden! Och jag som hade gett allt för kamerorna!:-)
Det blev puss- och kramkalas. En journalist sprang fram och frågade "Jessica, är det där din mamma?"
"Jaa" sa jag stolt. "Det här är min mamma!" Och så blev vi fotade tillsammans.:-)

Efter det var det dags för chat för vinnarna (dom som gått vidare till Globen). Men innan det så fick vi äntligen gå på toaletten jag och Zara.:-)
När chatten var avslutad så åkte vi buss till hotellet där det var efterfest. Alla kunde äntligen slappna av efter all stress.

Det öppnades champagne som sprutades över oss. Jag fick champagne i håret och min blus blev alldeles blöt. Men det gjorde inget!
Hela natten dansade vi och vi kunde fortfarande inte fatta att vi gått vidare!
Klockan var åtta på morgonen när jag och min syster Johanna lade oss i min säng på mitt hotellrum. Klockan tolv hade vi en intervju, så strax innan det klev jag upp. Intervjun gick bra trots lite sömn. Sen packade jag mina grejor och lämnade hotellrummet. Satte mig i mammas och Pers bil för den långa resan hem.
Vi stannade på ett fik för jag och Zara (tror jag att deta var) skulle intervjuas av Annika Jankell på telefon.
När intervjun var över satte jag mig i bilen igen och Per började köra hemåt.
Jag somnade och minns ingenting av resan hem.

När jag vaknade i min säng nästa dag var jag jättesjuk. Förkylningen och febern slog ut i full blom. Jag låg däckad i nästan en vecka.
Det var som om min kropp hade pausat sjukdommen så jag kunde koncentrera mig på att göra mitt allra yttersta under dom dagarna jag behövde det.
Kroppen är fantastisk!

Men vad som är mer fantastiskt är minnet av hela den här upplevelsen! Ett minne för livet!:-)

Skam den som ger sig!

Jag har lyckats få i Olle banangröt och fruktpuré!:-) Och han tyckte om det! Han gapade t.o.m när skeden kom närmare. Yes! Äntligen!:-)

30 dagar

Dag 16 - Mina resor

Jag har varit nästan överallt i hela Sverige men jag har faktiskt bara varit utomlands två gånger.

Första gången var 2004. Då åkte min mamma, min mormor och jag till Cypern. Det var helt underbart!

Andra gången var 2009. Då åkte Danne och jag på förlovningsresa till New York. Det var höst men ändå varmt. Det var så otroligt mysigt och vackert att gå i Central Park!:-)
Andra dagen där fick vi reda på att vi var gravida och att vi vunnit budgivningen på huset.:-) Tala om minne!

2010 var vi på väg att åka till Irland. Men eftersom jag var ganska långt gången då så tordes vi inte åka ifall det skulle hända något.
Men i år ser det ut att bli en tripp mot varmare breddgrader! Längtar!:-)

Mina fina killar!:-) ♥♥♥