På önskelistan

Köpte nya pelargoner igår för att fira att våren äntligen är här. Och för att det är de enda blommande blommorna (förutom våreld) som jag lyckas hålla vid liv.

En liten tjopp som inte kan vara stilla för att bli fotograferad.:-)

En av våra tigrar i gröngräset. Det märks att även de njuter av den varmare årstiden.

Sand är skoj!

Det finns massor av skatter att upptäcka på gården.

Vet inte varför de nedre bilderna blev så korniga och oskarpa. Men vad kan man förvänta sig av en vanlig mobilkamera...?

Jag skulle så gärna vilja ha en systemkamera! Det behöver inte vara av den nyaste eller bästa modellen. Så vet du någon som vill sälja en för ett rimligt pris, tveka inte att maila mig: jollicka@gmail.com

Förvirrande

Ja hörni det här med amning offentligt. Precis som någon sa så är det tamejfan bröst överallt. På reklampelare, i tidningar och på tv. Men så fort det kommer till ett bröst med en bebis fastsugandes i det så är det plötsligt lite äckligt. Jag har ammat offentligt och aldrig fått en konstig blick, tack och lov. Jag har fått ge mina barn mat ifred.
Men däremot så flaskmatade jag en nyfödd Olle offentligt i en klädaffär en gång. Och då fick jag blickar som sa ungefär "Hur kan hon flaskmata ett sånt litet barn?!".
Det råder amningshysteri och WHO och Livsmedelsverket rekommenderar att man ammar i minst sex månader. Men du kan glömma att amma offentligt. Lite dubbelmoral, tycker ni inte?

Glad i själen

Det blir många bilder bara på Olle när kidsen är hos sin pappa. Men han är ju en fröjd att se!:-) Helst när han kan äta alldeles själv. Ser ni att han äter med vänster hand?
Jag tror att han efter mycket om och men bestämt sig för att använda vänstern. Men det återstår att se om han även kommer skriva med den.

Nu ska vi springa till affären och handla lite. Och lagom till vår yttepyttiga promenad så skiner solen. Kan man bli annat än glad i själen?:-)

Fix You

  Fix You by Jessica Wetterstrand

Bjuder på lite musik så här innan läggdags. Lämna gärna en kommentar eller två.:-)
Det är en cover på Coldplays' Fix you. Musiken har min brorsa Johan Wetterstrand gjort och den som sjunger är jag. Hoppas det ska smaka!:-)

Nu är det natti för länge sen så dags att krypa till kojs.
Puss och kram!

Lördagsgodis

Äntligen sol idag! Även om den gömmer sig bakom molnen i skrivande stund. Barnen har varit ute och lekt. Olle sover nu och Loa och Lovisa äter lördagsgodis i form av "godisklubbor".

Själv väntar jag på att min älskling ska komma hem. Vi hinner inte träffas så mycket i helgen och ännu mindre till veckan eftersom han reser bort igen. Så vi får passa på att mysa extra mycket nu ikväll och imorgon.

Nu vaknade Olle. Dags att hitta på något så inte barnen blir uttråkade!;-)

Olles favoritvideo

Olle kan sitta hur länge som helst och titta på den här videon. Och han skrattar varje gång Lovisa kommer nära skärmen.
Här kan du se videon i sin helhet. Jag på sång och Danne på gitarr.

God natt!:-)

Dinner time

Min älskade Tjofis! Hon ser lite trött ut men är ack så vacker.:-)

Min älskade snygging Jojja! Med pizza i hela ansiktet.:-)

Och till sist och minst, min älskade Lilltjopp! Så här kan det se ut när man får äta pizza alldeles själv.:-)

Något jag inte blir klok på

En av alla saker man måste göra när man ska gifta sig är Hindersprövning.
Hindersprövning. Vad är det för ord?! Det låter verkligen som något förlegat från femtonhundratolv. Och på ett sätt så är det det.

På pappret ska man försäkra att man inte redan är gift och att man inte är nära släkt. Överst på pappret skriver man sina namn. Men det slår mig att det står "make/maka" i ena hörnet och "make/maka" i det andra hörnet. Jag förstår att de vill veta om jag och Danne är nära släkt eftersom vi är man och kvinna och tekniskt sett kan få barn tillsammans.
Men om vi vore två kvinnor eller två män... Jag förstår inte riktigt varför man måste skriva på detta papper då. En kvinna och en kvinna kan ju inte få barn tillsammans. Inte heller en man och en man.

På samma papper står också att halvsyskon får gifta sig. Om man nu är halvsyskon, varför måste man då skriva på den här lappen om det nu är tillåtet att gifta sig. Älskar man varann så älskar man varann. Och är man helsyskon så finns det väl ändå något som heter sunt förnuft.

Det är mycket jag inte blir klok på här i världen och det här är en av dessa saker.

Menskoppen del 2

Så där ja! Nu är den beställd! Min egen lilla månkopp.:-) Det kan ta upp till 14 dagar innan den hittar fram

till min brevlåda, men det är det nog värt.

Jag kommer vara helt och hållet öppen med hur jag använder den och vad jag tycker om den. Eftersom jag vill att fler ska börja använda sådana. Tänk er vad smidigt; aldrig mer dyra bindor, tamponger eller trosskydd! Som dessutom torkar ut våra stackars slidor till ihopskrumpna russin. Aldrig mer något blekmedel i närheten av livmodertappen (som är en av orsakerna till livmoderhalscancer)! Aldrig mer slänga något sanitetsskydd och bidra till en sämre miljö. Aldrig mer obalans i underlivet pga en utsugande tampong eller en kliande binda! Aldrig mer ursäkter om att jag inte kan bada för att jag har mens. Och det bästa av allt; aldrig mer läckage på natten!

Hallelujah! Måtte menskoppen vara så bra som jag hoppas!

Vår uppfostringsmetod kanske fungerar

Jag läser Lady Dahmers blogg och förvånas verkligen över människor. Hur kan man som vuxen inte hjälpa ett barn som ramlat och slagit sig?! Hur kan man inte visa empati när det gäller ett litet barn? När börjar det? Och hur förhindrar vi att våra barn blir så som vuxna? Kan vi förhindra det?

Det fick mig att minnas en incident för inte så länge sen.
Jag, Danne och barnen var på Leos Lekland i Umeå. Vi vuxna och minstingen satt och käkade medan Loa och Lovisa lekte. Lovisa hade snabbt hittat en kompis att leka med. Plötsligt kom hon springande och sa att hennes kompis hade ramlat och gjort sig illa. Jag bad henne hämta sin kompis så skulle vi hitta hennes mamma tillsammans.
Hon sprang tillbaka till sin kompis och kom efter några få sekunder tillbaka mot vårt bord utan sin kompis. Jag undrade var hennes kompis var men hon sprang förbi mig och gick runt och ropade kompisens mammas namn. Därefter såg jag en flicka komma haltandes med hjälp av en vuxen. Lovisa sprang fram till flickan och frågade om hon kunde se sin mamma. Hon pekade mot ett bord intill oss där det satt två kvinnor och pratade.
Lovisa gick fram till kvinnorna och frågade om någon av de var flickans mamma. Mamman fick syn på sin dotter och hjälpte henne att sätta sig på en stol och vila sin onda fot.

Det var så fantastiskt att se vår lilla flicka hjälpa en annan människa. Hur hon beslutsamt gick runt och ropade efter flickans mamma. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på det. Detta är ett av de ögonblick när man som förälder verkligen känner att man är på rätt väg. Att vår uppfostringsmetod kanske fungerar. Hur vi bemöter varandra som medmänniskor. Hur vi respekterar och accepterar våra barn som individer. Vi kanske lyckas som föräldrar trots allt.:-)

P.S. Fot-skadan var inte så allvarlig. Efter några minuter sprang flickan och Lovisa runt och lekte igen.:-)

Stormen före lugnet

Just nu råder stormen före lugnet. Lovisa busar med Olle och Loa, som fått Ipren mot febern, spelar Nintendo DS. Strax ska jag sätta igång med nattning. Sen blir det ensam-mamma-tid. Jag ska glo på Desperate Housewives och sen ska jag somna till en film. Ni vet en sån där romantisk som inte karlar tål.;-)

Vi känner oss faktiskt bättre och har fått i oss soppa. Men våra magar är fortfarande i uppror. Jag hoppas på att det är fint väder imorgon också så vi kan gå ut. Förhoppningsvis så är vi piggare och slipper springa på toaletten hela tiden. Jag undrar just hur många gånger jag har torkat barnrumpor idag? Och nu är det dags att torka ännu en.:-)

God kväll på er!

Vi får se om den dagen blir imorgon

Magsjukan härjar i våra kroppar. Inte så att vi ligger och kräks hela tiden. Men tillräckligt för att vi ska hålla oss borta från civilisationen.
Vilken tur att jag handlade för hela veckan igår! Såklart så kunde jag ju inte förutse att det behövdes blåbärssoppa och Proviva. Men som tur är så har vi en räddande ängel i mamma/mormor som handlar alla extra förnödenheter. (Tack mamma!:-)

Danne är bortrest i jobb tills på fredag(!). I vanliga fall så brukar han komma hem på torsdagkvällarna när han är ute och jobbar. Men denna vecka så är det som sagt på fredag. Så jag gör så gott jag kan när jag är ensam med barnen.

Loa har feber och Lovisa har ont i magen. Själv känner jag mig uppsvälld som om jag vore gravid och jag  är så trött efter att inte fått någon sammanhängande sömn i natt. Så vi tittar på film och vilar hela dagen. Kanske går vi ut en stund på eftermiddagen i det vackra vårvädret. Och gör vi inte det så är det ju en dag imorgon också. Vid magsjuka så ska ju barnen vara hemma en dag utan symtom. Vi får se om den dagen blir imorgon. Förhoppningsvis så är det en lätt form av magsjuka som går över snabbt. Håll en tumme för oss!;-)

En ljuvlig bild

Innan den här veckan tar slut så lämnar jag er med en ljuvlig bild på min yngsta son Olle och hans kusin Joline.
Nästa vecka lovar jag att blogga mer!:-)
Natti natti!

Solberget, solstrålen och den nya kusinen

Jag ber om ursäkt för att jag inte bloggat den senaste veckan. Men ibland behöver man lite semester. Och det är precis vad vi har haft. Vi har varit i Solberg och myst. Första dagen tog vi bara en kort promenad. Andra dagen gick vi hela vägen upp på berget. Men jisses vad kallt och blåsigt det var, så vi gick hem igen. Här nedan följer lite bilder från den gångna veckan.

Far och son på promenad. Mina älsklingar!:-)

Snart herr och fru.:-)

Här var det fortfarande en massa snö kvar, men vackert och soligt.

Solbergs vackra kyrka.

Mina finisar igen.

Och igen. (Det kan aldrig finnas för många bilder på de!:-) Här på toppen av berget.

På väg ner och "hem" till huset.

Dagen vi kom hem från Solberg kom Joline och Johanna till oss. Det här är på morgonen dagen efter, alltså igår. Sötungar!:-)

Och här är hon, min älskade systerdotter! Min lilla solstråle!:-) En timme efter att den här bilden togs så blev hon storasyster.

Och här har vi honom! Jolines lillebror. (Känner på mig att han snabbt kommer växa om henne.;-) Lilla Kian som föddes idag kl 16:13. Än så länge väger han 3460 gram och är 48 cm lång. Längtar tills imorgon då jag ska få snusa på honom!

Nu ska jag glo på film med min älskling tills ögonen faller ihop. Imorgon är det Recykling Mums! Gissa om jag längtar! Fast jag längtar mest efter att få snusa på Kian såklart. Nästan...;-)

Har jag bestämt mig så har jag bestämt mig

Nu ska kökssoffan ut! Jag är så trött på att Olle klättrar upp i den och river i allt. Jag måsta ha uppsikt över honom precis heeeela tiden. Det måste jag i och för sig ändå. Men det är lite läskigt när han kan ramla ner och slå sig rätt ordentligt.
Därför åker soffan ut på altanen så fort jag får bärhjälp. Vi har en halvt inbyggd altan så soffan kommer göra sig jättebra därute. Sen får vi se om vi tar in den när Olle blir större.
Till saken hör också att de två äldre barnen har en tendens att ligga ner i soffan när de blir lite trotsiga vid frukost- eller middagsbordet. Därför är det också en bra idé att plocka ut den ett tag. Jag älskar den, den är så fin! Men har jag bestämt mig så har jag bestämt mig!:-)

Regn, regn, regn idag... Pissvä'r som min farfar alltid sa. Men jag kunde inte bry mig mindre om det just nu. Jag är så upprymd över en sak som jag inte kan avslöja än. Men snart snart snart, jag lovar!:-) Hihihi, nu håller jag er på halster igen. Tycker jag är rätt bra på det.;-)

Nu måste jag göra mig snygg och sedan lämna Olle på dagis och sedan bege mig in till stan för att gå på möte på Arbetsförmedlingen. Efter det hämtar jag Olle och brummar upp till flygplatsen för att hämta hem min älskade blivande make. Kan ju inte bli annat än en toppendag!

Tjolahopp!

Pizza à la UnderbaraClara

Idag blir det pizza à la UnderbaraClara. Med orientbröd som botten. Men jag är ju en glömsk och lat mamma. Jag glömde köpa lufttorkad skinka och istället för hemkokt tomatsås så använder jag ketchup. Och så ska det vara tonvis med ost! Jisses alltså vad gott!
Och medan jag står och fixar så kommer solen fram och himlen blir blå.:-)

Jag skulle också vilja leva långsamt

Tre glada barn som jag lämnade på förskolan idag. Deras mamma är lite trött. Men så går det när hon inte kan lägga sig i tid. Hon är hopplös! Hon skulle lätt kunna ta ett nattjobb framför en dator. Om det nu fanns sådana jobb.

På tal om jobb... Gaaaah! Jag hatar att söka jobb! Även fast jag har varit arbetslös större delen av mitt vuxna liv, på sidan av musiken och barnafödande, så tycker man att jag skulle ha vant mig.
Borde man inte få betalt för att vara hemma med barnen? Det är ju också ett jobb. Jag har minst lika mycket erfarenhet som vilken pedagog som helst. Jag har för visso inte 20-30 barn att ta hand om, men det är samma konflikter, samma lirkande och planerande för att få vardagen att fungera. Om hemma-mammor fick betalt skulle det inte finnas överfulla dagis. Jag tror att de flesta skulle välja att vara hemma med sina barn under småbarnsåren.
Men så ser det kanske ut den dagen vi själva går i pension. När vi vaknat upp efter att nästan hela planeten gått in i väggen.

Det finns en blogg som jag tycker väldigt mycket om som handlar just om en mamma som valt att vara hemma under småbarnsåren. Fembarnsmamman heter den. Denna mamma skriver om att leva långsamt. Att inte stressa i småbarnslivet. Jag skulle också vilja leva långsamt. Att vara hemma med barnen på heltid och bara ta vara på den korta tiden de är små. Men som det ser ut idag så är det en omöjlighet. Något jag inte riktigt kan förlika mig med.
Men en dag ska jag ha ordnat upp det så att vi bara kan vara med varandra. Men frågan är om det blir i detta liv eller i nästa...

Snabba ryck

Snabba ryck av min blivande man. Han kom bara hem för att lämna bilen och nu har han gett sig av igen med några kollegor. Fan också... Måtte veckan gå fort...
Nu har jag ändrat mig angående funderingen "vad ska vi äta till middag?". Efter lite rådfrågande med Loa så blir det köttbullar och potatis. Det blir gott!
Måste brygga mig lite kaffe så hjärnan vaknar lite.

Ciao!

Funderingar av strul-morsan

Lugn dag idag. Funderar mest. "Vad ska vi äta till middag? Behövs det handlas något? Var det något viktigt att komma ihåg denna vecka?"
Just nu sover Olle (alldeles för sent somnade han), Loa spelar något Bolibompa-spel (som jag måste hjälpa honom med tre gånger i kvarten) och Lovisa är i Umeå hos tandläkaren med sin pappa. Danne är i Sundsvall och kommer snart hem. Då är han bara hemma en liten stund och sen åker han iväg igen. Först till Luleå och sen Stockholm, kommer hem på torsdag kväll. Jag längtar hem honom redan även fast han inte åkt ännu.
Och ute bara regnar och regnar det. Ingen rolig dag direkt. Men det gör inget tycker jag. Då får vi bara vara med varandra.

Den här morsan hade ju strulat till det helt i hjärnan och glömt att vi skulle få barnen i fredags, annars kommer de på söndagar. Men nu rör vi till det lite eftersom barnen och deras pappa med familj ska till fjällen på onsdag. Så därför fick vi barnen tidigare men har de färre dagar. Kommer kännas väldigt konstigt att de ska vara borta så länge...
Men eftersom vi hade barnen i helgen så blev det ingen egen-kväll för mig och Danne. Men till helgen blir det av. Och det kommer vara välbehövligt eftersom Danne varit borta större delen av veckan då.

Nu ska jag fundera klart tanken "vad ska vi äta till middag?" så får vi se var vi hamnar. Kyckling har jag kommit fram till men sen står det still. Måste nog väcka Olle strax också så han somnar i tid ikväll.
Sen får vi se...

Älskar när Masarin säger till Loranga: "Vad ska vi göra nu?"
och Loranga svarar: "Nu sover vi. Så får vi se sen."
Masarin: "Vad får vi se då?"
Loranga: "Det får vi se..."

Vi får helt enkelt se...:-)

En underbar söndag

Idag har vi haft en väldigt glad Tjofis som blivit en tand kortare. Senare åkte den överlyckliga Tjofisan på kalas och badade utomhus för första gången i år.

Medan vår Tjofis var på kalas så passade vi på att köpa en födelsedagspresent till hennes egen födelsedag. En "ny" (bättre begagnad) cykel. Så snart är denna lilla ett minne blott.

Medan jag stod och fotade den lilla cykeln så kom en mycket kärlekskrank Kurt och ålade runt mina ben.

Loa och Danne var och fällde några träd hos en bekant till min bror. Som tack blev de bjudna på fika och smörgåsar.

Min fina bror!:-)

Brorsans förstfödde; Bam, i bakluckan på deras "nya" (bättre begagnade) bil.

Och nu sitter jag i vår idemoröda soffa med min farmors gamla kofta på mig och myser med min älskling framför The big C.
Kort och gott, en underbar söndag!:-)

Menskoppen del 1

För över tre år sen skrev jag det här inlägget om menskoppen. Jag skriver att jag skulle köpa en så fort jag fått pengar. Men som med det mesta så glömdes det bort och annat prioriterades för de pengarna. Allt sedan dess har jag tänkt att jag ska köpa en. Sen har jag glömt bort det och sen blev jag gravid igen och behövde inte tänka på mensskydd under en tid.

Mensen kom tillbaka och jag började åter fundera på att köpa en menskopp. Och jag har velat hit och jag har velat dit.
Men så för en tid sen så hörde jag att allt blekmedel och andra kemikalier som finns i tamponger och bindor kan vara orsaken till att livmoderhalscancer har ökat bland dagens kvinnor. Jag menar, tänk er själva hur nära en tampong sitter livmoderhalsen! Och jag som har tampong mest hela tiden under mensen. Jag ska inte sticka under stolen med att jag börjar bli lite orolig.

Så därför har jag äntligen bestämt mig för att köpa en menskopp!
När jag får pengar vill säga...;-) Men nu ska jag banne mig köpa en! Mark my words! Fortsättning följer!:-)

PMS-helvetet

Idag har jag inte lust med nånting. Inte ens att sitta här och blogga. Jag är så trött att jag inte ens orkar le. Jag gick och lade mig i tid och har sovit så pass bra att jag borde vara utvilad och fräsch. Men icke...

Ska hämta Olle på dagis om en timme och jag har inte fått nånting gjort. Jag orkar inte göra något heller. Jag borde ringa en massa ställen och skicka iväg en massa cv:n. Men jag orkar inte.

PMS heter det. Jag vill bara sura ner mig totalt i soffan eller sängen med en stor påse godis och glo på den ena meningslösa romantiska komedin efter den andra. Eller varför inte ett böl-drama där mitt öde ser bättre ut där jag sitter med filt eller täcke med mascaran rinnandes nerför kinderna än de stackars satarna på filmen.

På lördag ska jag få egentid med min älskling. En hel kväll! Förstår ni vad härligt?! Det har inte hänt sen den 4 december 2010 när vi var och såg Elton John i Göteborg. Då var Olle 4 månader. På tiden, eller vad tycker ni?;-)

Vi ska gå på restaurang och kanske bio eller bara sitta nånstans och bara glo på varann. Inga barn, inga måsten, bara han och jag. Ska bli så sjukt härligt!

Hoppas bara på att PMS-helvetet gått över tills dess! *Morr!*

Spårlöst borta nu återfunna

Jag har under en längre tid funderat över var Olles sockor tagit vägen. Jag har köpt nya men de har försvunnit likaså. Jag har tvättat och tvättat för att se om de kanske dyker upp i garderoben allt eftersom jag lagt in rena kläder. Men oftast har det bara varit omaka par.

Men så alldeles nyss när jag var inne på Olles rum såg jag en leksak som fastnat bakom elementet. Men vänta lite, det var något annat där också. En socka. Och en till. Och en till.
Den lilla spjuvern!
Men nu är sockorna återfunna och Olle har något att ha på fötterna igen. Och hädanefter så vet jag ju var jag ska leta!:-)

Världen gick inte under

Jag fick inte jobbet. Och världen gick inte under. På't igen bara!:-)
Men idag tar jag en liten paus. När jag vaknade imorse och tittade ut och såg all snö så kände jag bara "idag ska jag och Olle bara vara hemma och mysa!".
Så nu ska vi äta frukost och sen kanske vi går ut och leker i snön. Eller så kanske vi tvättar eller dansar i köket. Eller tittar på tv. Eller pussas och kramas. Eller alltsammans!

Ha en bra dag!

In the mind/In real life

Något jag och mina kompisar brukar ha väldigt kul åt är In the mind/In real life eller Perception Vs. Reality. Hur man föreställt sig något men som visar sig vara på ett helt annat sätt. T.ex. det här med föräldraskap. Titta på bilderna nedan så förstår ni säkert vad jag menar!:-)

Tänk på mig idag

"Titta pippin!"

Idag har jag på mig mina tur-trosor. Jag hoppas i alla fall på att det är mina tur-trosor. Jag har inte haft någon överdriven tur i de så det återstår ju att se. Jag ska på arbetsintervju idag. Jag är lite nervös så jag försöker att inte tänka så mycket på det.
-Men vad är det värsta som kan hända?
-Att jag inte får jobbet.
-Går världen under då?
-Nä.
Så på med smilet, upp med hakan, slå på optimismen och håll huvudet högt. Hej, det här är jag!:-)
Under tiden tänker jag på min lilla älskling som är på dagis. Och mina stora älsklingar som är hos sin pappa. Och min största älskling som är på väg söderut.
Tänk på mig idag!:-)

Utelek

En liten vår-larv.:-)

Jag hatar den här årstiden!

Förstår ni mig nu då?

Jag hatar verkligen hur den här årstiden ter sig. Jag älskar såklart att det börjar bli varmare och ljusare ute men slasket och gruset och LERAN! Jag hatar det! Det spelar ingen roll hur man klär barnen eller hur mycket extrakläder de har med sig till förskolan. De är likt förbenat dyngsura och fulla med lera när de kommer in eller hem. Men snart har det väl förhoppningsvis torkat upp någorlunda.

På tal om att det blir ljusare ute, när det är läggdags för småtrollen så brukar Loa tro att jag skojar. Han tycker det är mycket underligt att han måste gå och lägga sig när solen fortfarande skiner ute. Men som tur är så kan man muta honom med det ena eller det andra, typ att han inte får åka till Leos lekland imorgon om han inte går och lägger sig, vilket brukar funka klockrent. Sen brukar det inte dröja många minuter innan han snusar gott i sin säng.:-)

Jepp, imorgon bär det av till Leos lekland. Något som vi ser fram emot extra mycket hela familjen.
Men nu gott folk blir det skräckis med min blivande make. Om han bara kan förmå sig att sluta spela på fiolen som nyss kommit hem efter att ha varit på spa-semester i Mora i ca två månader. Ja, du läste rätt. Fioler behöver också åka på spa-behandlingar lite nu och då.;-)

Don't drink and drive

Don't drink and drive

Kompisen Eliyah får såklart åka med.:-)

♥ Mina älskade ungar! ♥

Lite bilder från den gångna veckan. Idag tog jag hem en zombie-app som har varit omåttligt populär. Tycker den var riktigt kul själv också.;-)
Idag är det ju fredagen den 13 så jag planerar lite rysligt film-mys med min alldeles egen zombie-gubbe ikväll.:-)
Nu ska jag ta med mina små zombie-barn ut i friska luften innan det blir middag.:-)

Födelsedag

Det har varit en hektisk men underbar dag. Och vilken god och vacker tårta jag slängde ihop!:-) Jag har t.o.m hunnit med att tvätta en maskin!
Kort och gott så är jag sjukt nöjd med den här dagen!:-) Fast jag hade varit sjukligt mycket nöjdare ifall Danne varit hemma. Men imorgonkväll får jag krama och pussa på honom igen.

Nu ska jag mysa ner mig i soffan och glo på film och försöka njuta en stund av ensamheten. Slutet på en näst intill perfekt födelsedag.:-)

Dialog med mig själv

-Så otroligt snällt av mig att köpa blommor till mig själv!
-Det var så lite så, varsågod!
-Men var jag inte lite snål som inte köpte rosor, det är jag väl värd?
-Men jag tyckte ju att rosorna såg lite skabbiga ut till det priset. Det här var ju den finaste buketten jag kunde hitta!
-Ja, det förstås... Den är verkligen jättefin!
-Ja, det vet jag väl! Jag är ju värd det bästa!
-Ja, för jag fyller ju faktisk trettiotvå.
-Mm, och börjat konversera med mig själv har jag börjat med också. Måste vara åldern.
-Va?! Det har jag väl alltid gjort?!

Tidig morgon

Vi klev upp kl 4 imorse. Varför så tidigt? Jo, för att skjutsa bästaste älskade pappa Danne till Midlanda. Därifrån tog han flyget till Stockholm och stannar där tills på torsdag för att jobba.
När jag och barnen kom hem var vi så trötta så vi gick och lade oss igen. Alla somnade. Ja förutom Lovisa som satt på sitt rum och lekte en stund innan hon kom in och lade sig bredvid mig. Så sov vi en liten stund till.

När vi vaknade åt vi lunch och nu sitter jag här och funderar på vad vi ska äta till middag. Det lutar mot blodpudding för ingen av oss orkar gå till affären, det känns inte så lockande i det här pissvädret. Och trots att jag har sovit efter den tidiga morgonen så känner jag mig alldeles mosig i huvudet och kroppen.
Tack och lov så är det snart kväll! Känns som om den här morsan kommer somna på soffan inom en snar framtid.;-)