30 dagar

Dag 18 - Min favoritfödelsedag

Min absoluta favoritfödelsedag var förra året när jag fyllde 30.
På min 25-årsdag väntade jag Lovisa och svor på att när jag fyllde 30 så skulle jag inte vara gravid så jag kunde dricka alkohol.:-)
Det blev inte riktigt som jag hade tänkt.
Jag råkade ju vara gravid då med. Men nu svär jag på att när jag fyller 40 så ska jag ha fått alla mina barn och då ska jag tamejfasen dricka alkohol!;-)

Hur som helst så kan min 40-årsfest omöjligt bli lika bra som min 30-årsfest! Men man vet ju aldrig...:-)
Jag hade planerat att vi skulle ha en liten sammankomst på söndagen när jag fyllde år. Men min älskling och min bästa kompis Tessan hade planerat annat.

På lördagen fick jag sovmorgon (som oftast ;-) ) medan Danne dammsög hela huset och städade. Jag fattade ju inte varför han skulle göra allt just precis den dagen. Sen gjorde vi oss iordning och åkte till Café UH och fikade. Jag blev så otroligt trött och ville nästan åka hem och lägga mig. Men Danne hade en överraskning som han skulle köra mig till. Så efter en stund så åkte vi iväg. Jag fick ha ögonbindel.
Jag hade ingen aning om vart vi skulle. Jag trodde han skulle köra mig till en spåkvinna eller nåt och spå min framtid.:-) Men där hade jag fel.

Bilen stannade och Danne ledde mig ut, fortfarande med ögonbindel på. Upp på en bro och in i ett hus. När han tog av mig ögonbindeln så stod vi i vår egen hall och där var en massa människor och innan jag ens hann se vilka det var så fick jag ett champagneglas (med alkoholfri cider i förstås) i handen och dom började sjunga "Ja må hon leva".
Sen fick jag kramar från alla och dom tog med mig in till matsalen. Där var ett smögåsbord uppdukat med alla sorts godsaker.
Dom hade gjort så fint!:-) Sen åt vi och pratade och skrattade.

Sen fick jag öppna paket i vardagsrummet. Om jag inte har sagt det förut så tack alla för alla fina presenter!:-)
I vardagsrummet var det oxå uppriggat med högtalare och mikrofoner. Det skulle bli musikfrågesport och sen karaoke, men först fick jag sjunga "Genom eld och vatten" för alla. Och Danne spelade fiol.:-)

Vi delades upp i två lag och musikfrågesporten satte igång. Jag kom inte ihåg vilka som vann. Men det spelar ingen roll för jag hade så otroligt roligt!
Sen sjöng vi karaoke resten av kvällen och långt in på natten. Så jävla roligt!

Tack Tessan, Maria, Danne och alla andra

som hjälpte till att göra min 30-årsfest till ett minne för livet!:-)

30 dagar

Dag 17 - Mitt favoritminne

Jag har många favoritminnen. T.ex. när mina barn föddes och när jag träffade Danne osv.
Men om jag ska välja att berätta om ett minne (för att undvika svartsjuka mellan mina älsklingar...;-) ) så får det bli när Sarek gick vidare till Globen 2003.

Vi var med i delfinalen i Luleå. Dagarna innan hade vi repat, gjort intervjuer och levt som värsta stjärnorna. Full rulle hela tiden!

Dagen innan den tv-sända finalen, samma dag som genrepet (som dessutom var slutsålt) så vaknade jag och kände att det var feber på gång. Jag mådde helkasst med andra ord och jag var jätteförkyld. Innan repet gick jag på jakt efter Alvedon. På "kontoret" fick Richard Herrey syn på mig. "Men lilla gumman! Hur mår du?" utbrast han och gav mig två Alvedon. Dom funkade bra. Under en paus gick Mårten Eriksson med mig till ett Apotek så jag fick köpa Echinagard.
Genrepet gick kanon, men vi kände allihop att vi ville att det skulle vara den riktiga finalen så vi fick visa vad vi gick för!:-)

På morgonen för dagen D så vaknade jag och kände efter i hela kroppen. Febern var borta! Tack och lov!
Dagen gick och kvällen och den tv-sända finalen närmade sig.
All nervositet var som bortblåst. Kvar var ett pirr i magen och en nu-jävlar-anamma-känsla som bara skrek inom mig och ville ut.


Tillslut blev det dags. Nanne Grönvall som uppträdde före oss kom in bakom scenen i sin vackra klänning och höll båda tummarna i sina knutna händer, skakade dom framför sig och sa "Lycka till nu tjejer!". Vi log mot henne. Nu var det äntligen dags! Det vi hade väntat på så länge, som vi hade jobbat så hårt för.


Vi gick upp för trappan och ut på scenen. Det var alldeles mörkt. Vi ställde oss på våra platser och i öronen hade vi såna där hörgrejer, eller in-ears som det heter.:-) Inräkningen kom och Stina gjorde sin kulning. Allt var perfekt!
Jag gav allt för tv-kamerorna, eftersom min familj satt hemma i tv-sofforna och tittade.
Adrig har 3 minuter förlutit så snabbt. Dom var över på ett kick och jag ville inte lämna scenen. Det var underbart!

Sen kom väntan. Vi satt i greenroom och det kändes som om det aldrig skulle komma till den punkten då vi skulle få veta om vi gått vidare eller inte. Jag och Zara hinkade vatten som besatta. Tills vi kände att vi var kissnödiga. Vi kom fram till att om vi mot förmodan skulle få uppträda igen så skulle vi kissa på oss!


Stunden var inne när Mark Levengood och Barbro Svensson (Lill-Babs) skulle sprätta kuvertet. Just innan dom läste upp reslutatet så blinkade Barbro mot oss. Vad betydde det egentligen?! Hade vi gått vidare?
Så läste Barbro:
"Genom eld och vatten, Sarek!"
Vi ställde oss upp och bara skrek! Det var ju helt otroligt! Vi skulle få åka till Globen!

Sen blev vi tillsagda att gå upp på scenen igen för att uppträda en sista gång och avsluta programmet. Det hade ju vi helt glömt bort i all glädjeyra. Väl uppe på scenen igen så var vi väldigt kissnödiga, men vi kissade inte på oss.:-)
När uppträdandet var över kastade sig press och media bokstavligen över oss! Jag stod och pratade med en journalist och helt plötsligt kom Bert Karlsson och tog tag i min arm och drog mig till resten av Sarekarna och Barbados för att ta pressbilder.

Några intervjuer senare och fortfarande uppe på scenen kom Zara springande och ropade: "Jessica, din mamma är här!"
"Va?! Är min mamma här?!" ropade jag.
Jag gick ner för scenen och såg mamma och pappa med sina respektive. Dom hade varit där hela tiden! Och jag som hade gett allt för kamerorna!:-)
Det blev puss- och kramkalas. En journalist sprang fram och frågade "Jessica, är det där din mamma?"
"Jaa" sa jag stolt. "Det här är min mamma!" Och så blev vi fotade tillsammans.:-)

Efter det var det dags för chat för vinnarna (dom som gått vidare till Globen). Men innan det så fick vi äntligen gå på toaletten jag och Zara.:-)
När chatten var avslutad så åkte vi buss till hotellet där det var efterfest. Alla kunde äntligen slappna av efter all stress.

Det öppnades champagne som sprutades över oss. Jag fick champagne i håret och min blus blev alldeles blöt. Men det gjorde inget!
Hela natten dansade vi och vi kunde fortfarande inte fatta att vi gått vidare!
Klockan var åtta på morgonen när jag och min syster Johanna lade oss i min säng på mitt hotellrum. Klockan tolv hade vi en intervju, så strax innan det klev jag upp. Intervjun gick bra trots lite sömn. Sen packade jag mina grejor och lämnade hotellrummet. Satte mig i mammas och Pers bil för den långa resan hem.
Vi stannade på ett fik för jag och Zara (tror jag att deta var) skulle intervjuas av Annika Jankell på telefon.
När intervjun var över satte jag mig i bilen igen och Per började köra hemåt.
Jag somnade och minns ingenting av resan hem.

När jag vaknade i min säng nästa dag var jag jättesjuk. Förkylningen och febern slog ut i full blom. Jag låg däckad i nästan en vecka.
Det var som om min kropp hade pausat sjukdommen så jag kunde koncentrera mig på att göra mitt allra yttersta under dom dagarna jag behövde det.
Kroppen är fantastisk!

Men vad som är mer fantastiskt är minnet av hela den här upplevelsen! Ett minne för livet!:-)

Skam den som ger sig!

Jag har lyckats få i Olle banangröt och fruktpuré!:-) Och han tyckte om det! Han gapade t.o.m när skeden kom närmare. Yes! Äntligen!:-)

30 dagar

Dag 16 - Mina resor

Jag har varit nästan överallt i hela Sverige men jag har faktiskt bara varit utomlands två gånger.

Första gången var 2004. Då åkte min mamma, min mormor och jag till Cypern. Det var helt underbart!

Andra gången var 2009. Då åkte Danne och jag på förlovningsresa till New York. Det var höst men ändå varmt. Det var så otroligt mysigt och vackert att gå i Central Park!:-)
Andra dagen där fick vi reda på att vi var gravida och att vi vunnit budgivningen på huset.:-) Tala om minne!

2010 var vi på väg att åka till Irland. Men eftersom jag var ganska långt gången då så tordes vi inte åka ifall det skulle hända något.
Men i år ser det ut att bli en tripp mot varmare breddgrader! Längtar!:-)

Mina fina killar!:-) ♥♥♥

30 dagar

Dag 15 - Mina drömmar

Jag är en drömmare, så jag har många drömmar. Men jag har fått sålla lite under åren.:-)
Men två av mina största drömmar har faktiskt besannats; att bli sångerska och mamma.

Några av mina andra drömmar som kanske besannas en vacker dag:

♦ Göra solokarriär (Men samtidigt sjunga med Sarek! Kommer aldrig sluta där! Älskar det för mycket.)

♦ Skriva en bok.

♦ Öppna en egen inredningsbutik.

♦ Resa typ överallt.

♦ Få ett barn till.

♦ Få en ekonomi som tillåter allt det här...:-)

Det var några av mina drömmar, jag har många fler men det skulle ta hela natten att rabbla upp och det har jag inte tid med.:-)

30 dagar

Dag 14 - Mina barn

Jag har tre små monster.:-) (Dom leker och låter gärna som monster.)

Hera Lovisa Christina föddes den 27 maj 2005. Hon är en glad och social tjej med mycket humor och stoooor fantasi. Så stor att hon ibland lever en hel dag i sin egen värld som en drake eller en prinsessa eller en hund.

Min Tjofisan! Hon älskar när jag kallar henne det. Hon kommer alltid att vara min Tjofisan.:-)

Vi är väldigt lika varandra till sättet hon och jag. Både på gott och ont.:-)

Tor Loa Vincent föddes den 2 oktober 2007. Han är en energisk, supertuff kille men en mjukis på insidan. Han är så otroligt omtänksam och generös. Och tjurig till tusen! Jag lovar, han kommer få precis som han vill i arbetslivet!:-) Min Jojja!
När Lovisa var liten och Loa var nyfödd så kunde hon inte säga Loa utan sa Jojja istället. Sen dess kallar vi honom för Jojja.







Erik Olof Gottfrid föddes den 2 augusti 2010. Han är en tänkare med mycket känslor, mycket humor och nästan alltid bus i blick.
Min Olle! En bestämd liten kille som vet precis vad han vill och är inte rädd att tala om det.:-)

Alla mina barn har "styrkenamn". Det namnet som är först.

Lovisa heter Hera eftersom hon är min hjältinna. Men hjältinna på engelska är heroine, vilket låter som något helt annat. Så jag hittade på namnet och betydelsen själv. Sen kom jag på att det även är en grekisk gudinna.:-)

Christina har hon fått efter mig och min mamma.

Det var Lars som kom på namnet Lovisa. Och jag tyckte det var så fint. Hon är den finsate visan jag har gjort.;-) Fattar ni? Lo-visa.:-)

Loa heter Tor efter den nordiske åskguden (kanske är det därifrån han har fått sitt temperament...?;-) ) Loa heter han efter Loa Falkman. Jag tyckte det lät coolt på en liten kille och så såg han ju ut som en Loa! Vincent tog jag för att det är ett väldigt fint namn och dessutom så klingade det så bra.:-)

Olle heter Erik eftersom det är ett vanligt kunganamn i Sverige, men oxå efter en massa gubbar i släkten. Däribland hans egen far.:-) Dannes bonuspappa, som Olle är namngiven efter hette oxå Olof men kallades för Olle. Först tänkte vi namnge honom till Olle men vi tyckte att Olof lät lite coolt och ovanligt. Gottfrid heter han efter min farfar.

♥ ♥ ♥ Mina fina små monster!:-) ♥ ♥ ♥

Jag älskar er så otroligt, ofantligt, oändligt MYCKET!!!

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Tur för mig

Vad var det jag sa? Nu har dom rosa blommorna dött... Finns det inga blommor som blommar som jag klarar av?! Börjar bli lite smått trött på att alla sådana blommor ska dö för mig... Dom enda blommor som trivs hos oss är såna som man vattnar rätt sällan. Och dom enda blommande blommorna jag har (förutom dom där döende stackarna i hallen) är plastblommor. Som tur är så går det ju att köpa riktigt snygga plastblommor nu för tiden. Tur för mig!;-)

Nu ska jag äta sushi!:-)
Sen blir det mys framför tv:n med storgubben och lillgubben!:-)

Ha en mysig kväll!

30 dagar

Dag 13 - Den här veckan

Den här veckan har jag varit hemma med barnen medan Danne har varit bortrest i jobbet.

Måndag: Barnen var lediga från dagis. På kvällen åkte vi till mamma/mormor och åt mat. Samma kväll föddes (våra brudars) Tessans och Marias lille grabb Eliyah.

Tisdag: Barnen var hemma ifrån dagis och vi myste och tittade på film och skottade snö.

Onsdag: Barnen var hemma ifrån dagis. Vi myste, lekte och tittade på film. Barnen ville inte gå ut. Samma kväll kom Danne hem.

Torsdag: Barnen gick på dagis. Danne jobbade hemifrån och jag och Olle myste mest. Hämtade barnen, dom åt frukt. Sen kom syrran, Johanna och hälsade på. Jag åt årets första semla. Sen åt barnen middag. Deras pappa kom och hämtade dom, dom åkte och kollade på Mora Träsk. Sen åkte vi och hälsade på våra brudar och fick snusa på Eliyah.:-)

Fredag (idag): Danne jobbade hemma. Jag och Olle tog sovmorgon. Sen myste vi mest hela dagen. På kvällen åkte vi till Mat Companiet och åt middag. Vi har fått presentkort i julklapp (Tack Johan och Sandra!:-) ).

Lördag (imorn): Vi åker till Umeå och myser hela dagen!:-)

Söndag (i övermorgon): Vi åker till Johan och Sandra och hjälper dom att måla.

Slut på veckan!:-)

30 dagar

Dag 12 - Arbeten jag haft/har

Mitt första jobb var på Gene Bageri, nuvarande Polarbröd. Där packade jag bröd.:-)

Sen har jag mest jobbat i butik. Har jobbat på My One (tillbehör för häst, hund och katt) och Guldsemderna (smycken, förlovnings- och vigselringar m.m.). Av nån anledning så har alla alla butikerna lagt ner... Jag kanske spred dålig energi...?;-)

Sen slog vi igenom med Sarek. Efter det fick jag Lovisa. Innan jag fick Loa så jobbade jag ett tag på Tillsammans där vi sålde leksaker, massageoljor och annat för vuxna.:-) Sen jobbade jag på Avis biluthyrning tills en månad innan Loa kom. Efter mammaledigheten så jobbade jag ett tag på Sibylla.
Sen drog det igång med Sarek och Magiska toner, så under den tiden hade jag inget annat jobb.
Innan jag fick Olle hade jag praktik på Avis. Och nu är jag mammaledig igen.:-)

Det var typ hela mitt CV!:-)

Yey!

Olle tog just några steg framåt i gåstolen!:-D

30 dagar

Dag 11 - Mina syskon

Jag har fyra syskon, jag är äldst.:-)

Den 16 augusti 1984 föddes Johan. Kommer ihåg att jag var så avundsjuk på honom som fick ligga på en filt på golvet i vardagsrummet medan mamma och pappa tittade på tv på kvällarna och jag var tvungen att gå och lägga mig! Han var ju bara en bebis! Varför fick han vara vaken men inte jag?!:-) Han är nog den jag har mest gemensamt med. Vi gillar musik och film båda två så det blir väldigt mycket snack om sånt när vi ses.:-)

Den 25 juni 1987 föddes Johanna. Jag kunde inte förstå vilket liv det blev den dagen hon kom, allt prat om att jag hade blivit storasyster. Jag var ju redan storasyster!:-) När vi var yngre gick vi inte alls ihop, men det har liksom vuxit bort med tiden. Nu umgås vi rätt mycket. Och mer lär det bli för snart ska jag bli moster!:-)

Den 13 december 1996 föddes Marie-Therese. Då var jag 16 år och hade längtat efter ett litet syskon. Och till en början så verkade det som om hon aldrig ville komma ut. Men, nästan tre veckor försenad, så kom hon äntligen!:-)

Den 20 juli 2007 föddes Anna-Maria. Jag var 27 år och väntade mitt andra barn. Men jag tyckte det skulle bli jättekul med ett nytt litet syskon. Det skiljer bara drygt två månader på henne och min egen son Loa.:-) När Anna-Maria föddes var hon redan moster eftersom Lovisa var drygt två år då.:-) Dom verkligen älskar varann dom tre. Tror att dom kommer ha väldigt skoj när dom blir äldre.

På tal om det så måste jag bara få berätta om en incident!:-)
Jag var barnvakt till Anna-Maria och åkte för att hämta Lovisa och Loa på dagis. Det var en praktikant där då som Lovisa var väldigt förtjust i. Han satt alldeles intill när några av barnen frågade vem "det där" var och pekade på Anna-Maria.
"Det är Lovisas och Loas moster" svarade jag. Och blicken praktikanten fick var obetalbar!:-) Han tittade förvirrat på mig, sen på Anna-Maria, sen på Lovisa, sen tillbaka på Anna-Maria och sen på mig igen. Det verkligen syntes att han försökte förstå hur det där gick ihop. Undrar om han lyckades? Det såg så otroligt kul ut!
Dom lär nog få fler sådana blickar och liknande händelser.:-)

Bara så ni vet, alla mina syskon, så gör jag ingen skilnad på om ni är hel- eller halvsyskon.
Jag älskar er lika mycket!:-)

30 dagar

Dag 10 - Det här hade jag på mig idag

Första halvan av dagen hade jag på mig ett par turkosa mysbyxor i velour, ett svart linne, en korall/vit-rutig hoodie och ett par svarta Hello Kitty-sockar. (Hade en utan-bh-dag idag.:-) Brukar ha det ibland så huden får vila lite. Får såna fula märken efter bh:n...)

Andra halvan av dagen hade jag på mig ett par svarta långkalsonger, en lila farfarströja och ett par tjocksockar, eftersom jag var ute och skottade.

Jättesnyggt och jättemodernt!;-)

Nöjd

Här har vi en kille som verkar nöjd över att halvt ha gått över till välling (blandar fortfarande hälften hälften). Kl är strax innan elva och han har fortfarande inte velat ha frukost. Men snart borde han känna hungern.

Tror för övrigt att han var orm eller nåt liknande i ett tidigare liv för den där lilla tungan är alltid utanför munnen!:-)

Men nu tror jag minsann att han är hungrig! Dags att mata!:-)
Ciao!

GRATTIS!!!

Vi vill passa på att säga grattis till våra brudar som blev mammor igårkväll vid nio-tiden.:-)
En liten prins som vägde
3740 gram och var 53 cm lång.
Stort grattis till er och massor av pussar och kramar!:-)
Vi älskar er!

Dåligt samvete

Känns inte så lockande att gå ut och skotta nu... Tror jag håller barnen hemma från dagis och så gör vi något kul av skottningen sen istället. Dom blir ju bara glada om dom får vara hemma och dagis tycker ju att det är viktigt att dom får knyta an till sin lillebror (det sa dom ju själva på mötet i höstas).

Ändå har jag dåligt samvete över att jag håller dom hemma. Men varför då? Det är ju mina barn, och vill jag ha dom hemma så är det väl upp till mig! Dom har ju inte börjat skolan än så dom missar ju ingenting viktigt.

Nää, bort med det dåliga samvetet!
Jag älskar dom och vill ha dom hemma även fast dom är döjobbiga ibland. Så det så!:-)

30 dagar

Dag 09 - Min tro

Jag har aldrig trott på gud. Inte den kristna guden iaf. Den store allsmäktige fadern. Men sen jag fick barn och fick uppleva detta fantastiska mirakel som det är att bli förälder så har jag blivit lite religiös. Just att tro på mirakel är, för mig, religiöst.

Jag älskar kyrkor och deras historia. Men för mig så är det inte guds hus utan en plats där människor samlats genom århundradena. En plats för gemenskap.

Jag har, så länge jag kan minnas, känt att det finns något större än vi. Vad det är kan jag inte svara på, men jag kallar det för gud. Gud finns i allt och överallt. Min gud dömer inte och jag är ingen syndare.

Jag tror att allt hänger samman; tillfälligheter, slumpen och ödet. Allt är på något vis förutbestämt. Men att våra öden ändras hela tiden genom dom val vi gör och dom beslut vi fattar.

Jag vill oxå tro på ett liv efter detta, antingen en plats vi hamnar på när vi dör eller att vi föds på nytt.

Det var min tro i stora drag...:-)

Vänsterprassel

Själv ska jag spendera natten med den här snyggingen medans älsklingen är borta.;-)

Surprise!

Jag möttes av den här synen när jag kom in i sovrummet ikväll. "Men vänta lite, jag hade inte bäddat sängen... Och vad är det där? Tulpaner! Jordgubbar! Och sharonfrukt!"
Älsklingen hade svängt förbi här hemma på sin väg mot Luleå när vi inte var hemma. Han är sååå underbar! Förstår ni nu hur kär jag är i denne man?!:-)

Jag hade nog hellre sett honom ligga på sängen iklädd endast ett par boxerkalsonger i siden.;-)
Men det här var det näst bästa.:-)

Tröttis

Olle tycker det är så roligt att hoppa i sin hoppgunga att han glömmer bort hur trött han är, och somnar!:-)
Han är så söt!:-)