Söndagslunk och spökerier

Jag har tidigare berättat om vårt Hus-spöke. Bla här och här kan du läsa om hen.

Den här gången var det den lilla nyckeln till vår altandörr som kommit bort. Det kan vara någon av oss vuxna som förlagt den eller att något av barnen (läs Olle) har tagit den och gömt bort den.
Hur som helst så var den borta på fredagmorgon när vi skulle ut och hämta ved.
Och som vi har letat! Överallt!
Men jag tänkte som vanligt;
"Den dyker nog upp!"
Sa även till min make att det kanske är någon som lånat den.

Idag, ja alldeles nyss, så hittade Danne den borttappade nyckeln i en av de blå Kosta Boda-skålarna som står ovanpå öppnaspisen. Där vi förövrigt har letat flera gånger nu under helgen. (Ibland letar man ju på samma ställe flera gånger eftersom de verkar mest logiska att hitta en liten nyckel på...)
Och helt plötsligt ligger den bara där som om den legat där hela tiden.

Tack och åter tack hus-spöket för att du ser efter oss slarviga levande! Vad gjorde vi utan dig?!

I övrigt så är det söndag, en lugn och skön sådan. Vi gör bara det mest nödvändiga. Lovisa har en kompis här, Loa spelar på paddan (iPad:en), Olle sover middag, Danne och jag plockar, pysslar, pratar och myser. Det är härligt med sådana här lugna dagar tycker jag! Det gör liksom inget att jag egentligen är så trött att jag vill sova bort hela dagen. Det gör liksom inget att det egentligen ligger tvätt i tvättkorgarna som behöver tvättas. Det gör liksom inget att kidsen får korv och mackor till lunch. Eller att morsan råkar somna i soffan när hon bloggar. Det gör liksom ingenting. Det enda som är nödvändigt är att vi får söndagslunka på vårt sätt.

Önskar er alla en fortsatt fin söndag!♡

Jag hade tydligen bestämt mig för att föda hemma

Idag är det 40 dagar kvar till beräknad förlossning. Igår gick jag in i vecka 35. I slutet på den här veckan så väger bebisen ca 2700 gram. Så mycket vägde Lovisa när hon föddes. Jag också.

Inatt drömde jag att förlossningen startade. Och jag hade tydligen bestämt mig för att föda hemma(!). Jag skulle vilja göra det men det finns så mycket som kan hända under och efter en förlossning så jag törs inte. Och vill jag ha lustgas, vilket jag allra troligtvis vill ha, så finns ju den att tillgå på sjukhuset.

Tror att min kropp börjar förbereda sig inför det som komma ska. Jag känner mig fortfarande lite oförberedd. Det har gått så otroligt fort. Men jag tror att man aldrig är riktigt förberedd än hur många barn man får. Det känns skönt att jag kan förlita mig på min kropp iaf, den har varit med förr och den vet vad den gör.
Tack för det kroppen! Jag är dig evigt tacksam!

PISSIG morgon

Nån fler som haft en PISSIG morgon? Har bråkat med mina barn hela morgonen känns det som.
Faan också vad less jag är på de! Fast jag älskar de! Men faan vad less jag är! Men jag älskar de mer än livet självt! Men just nu är jag sååå less! Skönt att slippa de! Men jag saknar de ju... Hur kan jag göra det?! De är ju asjobbiga! Men de är ju underbara... Men inte just nu! Men jag älskar de och saknar de...!

Det är så förvirrande att vara förälder! En tornado av känslor.
Ska försöka bli på bättre humör innan jag ska till barnmorskan.

Och vi ska ha en till! Hur tänkte vi?!
Men de är ju underbara. Villkorslös kärlek osv. Men just nu är de jobbiga.
Men jag älskar de. Punkt!

Jag kanske kommer förstöra deras barndom lite men jag är säker på att de kommer tacka mig en dag

Igår kom den. Frågan som de flesta föräldrar fasar inför.
Vi satt vid middagsbordet och plötsligt kläcker den åttaåriga dottern ur sig:
"Mamma, hur gör man barn?"

Jag som mestadels är väldigt öppen om allting inför mina barn blev faktiskt lite tagen på sängen. Jag visste inte riktigt hur jag skulle lägga upp det. Istället frågade jag både henne och hennes sexåriga bror:
"Hur tror ni att man gör barn?"
De funderade en stund. Plötsligt utbrast dottern:
"Jag vet! Man hånglar!"
"Ja, många gånger så börjar det med hångel" svarade jag och kunde inte låta bli att skratta.

De frågade inget mer efter det. Men jag känner att det är god tid att de får veta.
And man, are they in for a treat!;-)
Åh, jag ska ge de den bästa undervisningen någon förälder någonsin har gett sina barn! Utan att det blir för pinsamt, utan att det blir för mycket. Bara ärligt, rakt av, utan krusiduller.
Jag kanske kommer förstöra deras barndom lite men jag är säker på att de kommer tacka mig en dag.

Jag kommer ihåg själv när min mamma sa att hon och pappa skulle göra barn. (Jaa, mamma! Du sa faktiskt så!:-D)
Jag minns hur jag såg framför mig att de formade en liten bebis i sand på en plåt och ställde in den i ugnen för att bakas.
Det blev en lillebror. Men idag vet jag ju att han inte blev till på det viset.
Min mamma var så jäkla bra på såna där känsliga frågor! Hon förklarade också ärligt, rakt av, utan krusiduller.
Du var bäst mamma! Du förstörde min barndom lite men jag tackar dig idag.:-)

Känner lite dubbelt just nu...

Är på Baazinga. (Vårt lekland här i Övik.) Danne får springa efter lilltjoppen och jag sitter vid ett bord och tar det lugnt.
Känner mig trött och tung. Längtar tills jag också kan springa runt och jaga, bränna bort lite gravidkilon. Det dröjer ett tag men går fortare än vad man tror. Innan vi vet ordet av så springer även lillskruttan i magen runt här inne.
Kan inte annat än le när jag tänker på det.

Undrar vem hon är och hur hon ser ut? Undrar om hon är rädd för allting och tar det varligt och försiktigt som Olle eller om hon är orädd och vild som Loa? Eller lite både och som Lovisa?
Det ska bli så spännande att se vem som gömmer sig därinne!:-)

Men först ska vi ta oss igenom de veckor som är kvar. Känns som en evighet och ändå inte. Just idag känns det som en evighet. Har typ ingen energi. Skulle bara vilja ligga i sängen och sova bort väntan och äta godis.
Men samtidigt vill jag njuta av graviditeten och lugnet som är just nu.
Ja, jag känner lite dubbelt just nu...
Får jag en öl ikväll så blir nog allt bra.;-)

Tjingeling så länge!

☆♡Grattis Loa!!!♡☆

Visste ni att den här godingen blir 6 år idag?

För prick 6 år sedan klockan 06:32 valde han att titta ut. Och då menar jag att han verkligen tittade ut! För som de flesta andra barn, som kommer ut med ansiktet nedåt och gör det lite lättare för sina mammor att krysta ut de så skulle förstås Loa vara lite annorlunda och knövlig (=besvärlig) och komma ut med ansiktet uppåt. Han ville ha koll! Och det har han fortfarande. Vi kallar honom för ordningsmannen här hemma.:-)
Saker och ting ska ha sin plats, det är viktigt. Han städar sitt eget rum utan att någon av oss vuxna behöver säga till honom om det. Och han älskar att hjälpa till.
Ödmjukare och kärleksfullare kille får man leta efter. Men det betyder inte att han inte är full av bus och så kallade djävulskap. Tro mig, ibland vill vi sälja honom på Blocket.;-)

Idag är inte en sådan dag dock. Idag är det din dag min stora, älskade kille! Hoppas den blir precis som du önskat och att du minns den med glädje.
Jag älskar dig så otroligt, ofantligt, oändligt mycket!
♡♡♡Stort GRATTIS från mamma!♡♡♡

Här går det undan

Sitter på jobbet och har lite tråkigt så jag passar på att blogga lite innan det är dags att sluta för dagen.:-)

Idag gick jag in i vecka 31. Var till barnmorskan på förmiddagen. Allt såg bra ut. Men jag ska komma tillbaka på återkontroll om två veckor eftersom hon inte var riktigt nöjd med mitt SF-mått. Jag är lite nätt som hon uttryckte det.
Känns ju lite lustigt att få höra att man är nätt när man egentligen känner sig gigantisk.;-)

Jag oroar mig inte så fasligt mycket. Lovisa var också jätteliten. Så jag antar att flickorna jag bär är pyttiga och pojkarna normalstora.:-)
Hur som helst så får vi se om två veckor om det hänt något mer.

Jag är så otroligt tacksam över att jag får må så bra som jag gör. Sammandragningarna hade ju kunnat få vara lite mer lindriga i jobbet. Jag kan ibte göra många knop innan de sätter igång. Att städa bilar är svårt. Jag måste stå nerböjd och det tycker varken magen eller bebisen om. Sen det här med att gå fort är ett minne blott. (Tur att Olle blivit bättre på att lyssna och hålla i handen.)

Nä nu börjar klockan närma sig hemgång! Dags att hämta hem treåringen och laga något gott ur Linas Matkasse!:-)

Auf wiedersehen!♡

Minas Latkasse

Den här veckan har vi provat på Linas Matkasse, eller Minas Latkasse som min man skojat till det.:-)
Så vad tyckte vi?
Helt perfekt faktiskt!
Jag är jätteimponerad av barnen (mest Lovisa som annars är väldigt kräsen vad gäller mat, hon brås på sin mor...) som varit inställda på att smaka allt! De vet ju att jag inte är så förtjust i varken korv eller tomater. Men vi har varit jätteduktiga och lagat allt efter recepten och testat allt, t.o.m jag.
Alla maträtter denna vecka har varit jättegoda och många kommer vi laga igen.

I receptboken står det vilken svårighetsgrad rätterna har. Är man van att laga mat så är det skitenkelt, du följer ju bara receptet. Är du inte van så kanske det är lite svårare men inte överdrivet svårt.
Det positiva är att vi har fått i oss en massa grönsaker i veckan som vi annars är dåliga på att få i oss, om vi inte äter tacos. En annan positiv sak är all ny inspiration till matlagning man får. Barnen har varit väldigt nyfikna på och insatta i vad det blir till middag, t.o.m förväntansfulla vilket aldrig händer annars (om det inte vankas pannkaka vill säga).
Allt du får i påsen används under veckans gång. Inget går till spillo, vilket är bra i alla fall i vår familj där vi är experter på att köpa hem matvaror, inte äta upp och sedan kasta bort när det blivit dåligt. Så onödigt!
Matlagningen underlättas eftersom du redan har allting hemma. Det är bara att plocka fram och sätta igång. Mycket praktiskt efter en lång jobbdag, det är som sagt bara att följa receptet!
Jag som varit så uttråkad vad gäller matlagning har tyckt att det har varit roligt att laga mat och jag har fått massor av inspiration. Dessutom har jag vågat mig på att laga sådant som jag aldrig törs laga annars.
Och det bästa av allt; du får allt levererat till dörren!

Så till de negativa sakerna och de är inte många. Påsen får du bara varannan vecka, både bra och dåligt. Vi får den när vi har alla barn vilket är väldans bra. Så varannan vecka när vi inte är så många kan vi laga favoriter från föregående vecka eller det vi känner för.
Dyrt kanske vissa tycker. Men med tanke på allt vi köper, inte äter upp och sedan slänger så tror jag att vi skulle spara massa pengar på att ha kassen.
Om du är noga med att veta var maten kommer ifrån, om det är närodlat och om det är ekologiskt så är detta nog inget för dig. Vissa matvaror är ekologiska men inte närodlade.

Hur som helst så har detta varit en positiv upplevelse för hela familjen så vi kommer definitivt fortsätta med Minas Latkasse tills vidare.:-)

Graviditetsdrömmar och treårsdag

Nu var det alldeles för länge sedan jag bloggade. Fy på mig! Eller förresten, inte alls fy på mig. Jag har jobbat och stått i samtidigt som jag tillverkar en bebis i magen. Nu har jag haft semester i snart två veckor så snart börjar kneget igen. Men från och med 1 oktober så går jag hem (för "gott") för att vila upp mig och förbereda mig/oss för det lilla livet som spritter och har sig i min mage.

Just i detta nu så är vi på väg hem från en snabbvisit i Stockholm och Falun.
Idag har vi firat vår treåring (och hans farfar som blev 84).
Har svårt att fatta att det redan gått tre år sedan han kom till världen den där soliga morgonen på Sollefteå BB/Förlossning. Och det märks att vi har en treåring i familjen kan jag säga. Vilket humör! Han vet precis vad han vill!

Talet har han ju varit blygsam med dock. Men precis som den trevliga logoped-kvinnan förutspådde så har orden börjat titta ut genom hans lilla mun. Och för Olle och oss så är det verkligen en omvälvande tid just nu. Orden formligen sprutar ut! Minst två nya ord om dagen. Och vissa ord kan han bara, de bara finns där redo att användas. Som om han lärt sig de för länge sen men inte kunnat uttrycka de. Och nu kommer de bara precis som om det inte vore något konstigt med det.
Det är en härlig tid just nu med tanke på all oro som man har som förälder så fort barnet visar sig vara sen med något.
Nu kan vi bara njuta av äventyret.

Graviditeten går bra. Magen växer så det knakar. Jag har redan gått in i vecka 25!
På tal om det så är det tydligen nu som man drömmer konstiga drömmar.
Härom natten drömde jag att jag hade fyra kattungar i magen. I drömmar så kan man ju vara helt blåst i huvudet och tycka att vad som helst är okej. Och jag, mitt våp, tyckte det var helt okej att få fyra söta små kattungar... Men när jag vaknade tyckte jag inte alls att det var okej och kände mig så ledsen och besviken. Fast då upptäckte jag förstås att jag fortfarande var gravid med en sprattlande liten bebis. En sådan lättnad! Jag tror i alla fall att det är en bebis därinne...

Sagt och gjort

Loa nu ikväll vid läggdags:
-Jag har blivit flintis!
Jag:
-Har du blivit flintis?
Loa:
-Ja, för jag petade mig i ögat.

Det är inte så lätt att hålla reda på vad alla ord betyder.:-)

Nu är det bara de roliga månaderna kvar

Somnade på soffan i vanlig ordning ikväll. Vaknade till en av mina favoritfilmer; Erin Brochovich. Var såklart tvungen att se slutet på den!:-)
Men NU är det natti!

Kände förresten första sammandragningen för den här graviditeten idag. Coolt! Men blev lite paff bara, så tidigt...
Men då mindes jag att jag upplevde samma sak med Lovisa i vecka 15. En vecka senare började jag känna rörelser.
Längtar! Snart får jag känna det igen, vilken resa jag har framför mig! De tråkiga månaderna är förbi, nu är det bara de roliga månaderna kvar!:-)

Just det ja, det är ju natti.
God natt!;-)

Bröst är bara bröst

Jag har skrivit om det här med offentlig amning förut, läs här.
Precis som Ebba Von Sydow, som också har skrivit om ämnet, så förstår jag inte vad problemet är. Debatten fortsätter och för mig är det fortfarande obegripligt vad det är som folk stör sig på. Något så naturligt som att ge ett (litet) barn mat.
När jag nyligen var på bröllopsresa i Thailand var det flera tjejer som gick topless på stranden. Ingen reaktion från någon av de badande och solande turisterna.
I helgen var jag och den lilla familjen (Danne och Olle) och åt på en hamburgerestaurang utanför Gröna Lund. När vi kom in satt en kvinna med sitt lilla barn mot bröstet. Jag blev så lycklig av att se en mamma som helt obekymrat gav sitt barn mat.
Vad jag vill komma fram till är att bröst är bara bröst, herregud! Som Malin Harju skriver i sitt inlägg om frågan så är det helt klart hos betraktaren problemet ligger.

Men det sorgliga är att den här debatten aldrig kommer få sig ett slut. Det kommer alltid finnas sura förstoppade människor som kommer störa sig på oss starka beslutsamma kvinnor som är redo att göra vad som helst för våra små hjärtan om det nu rör sig om något så naturligt som att ge de mat på offentliga ställen inför brännande blickar.
Och det som retar mig ännu mer är att parallellt med denna debatt så pågår en annan debatt. Nämligen den om att man ska amma sitt barn till minst 6 månaders ålder.
Budskapet är alltså; du måste amma ditt barn men tro inte att du kan göra det var som helst!
Inte undra på att vi är så många som inte kan amma eller väljer att inte göra det.

Med detta mitt fjärde och sista barn ska jag göra allt för att amningen ska fungera. Och gör det inte det så har Moder Natur ordnat det så fiffigt att det finns alternativ. Där pågår det förresten också en debatt men den orkar jag inte gå in på just nu.
Slutordet blir; amma hur och när fasen du vill! Skit i människor som inte fattar innebörden!
Puss på er!

Sagt och gjort

Isgalan har precis börjat och konståkarna kommer dansande in på isen när Loa vänder sig mot mig och säger:

-Mamma, det där är konståkning.

Efter en stund säger han uppmärksamt:

-Mamma, det är mest tjejer. Titta, tjejerna har vita skridskor och killarna har svarta.

Får man ta stolen med sig in i himlen?

Den här stolen har funnits med mig sen jag föddes. Den stod i mitt barnrum, i mitt tonårsrum, i min första lägenhet och nu i köket i vårt hus. På 60- och 70-talet hade den en knallorange färg. Då bodde den hemma hos min farmor och farfar men flyttade hem till oss nån gång när jag föddes.
Mamma målade om den i denna härliga röda färg.
Den är så härligt kantstött och färgen avskavd på sina ställen. Det tycker jag är så vackert! Ju mer kanstött och avskavd desto vackrare!
Den här stolen kommer finnas på mitt rum på ålderdomshemmet. Kanske den följer med mig i graven...

Sagt och gjort

Jag och Olle sitter i soffan. Jag frågar honom var bebisen är.
-Där! utropar han och pekar på mina bröst.

Ungen har koll.;-)

Hungern vann över tröttheten

Okej. Jag låg nyss i sängen och lipade över hur hungrig jag var men samtidigt för trött för att kliva upp och göra något att äta. Jag insåg att jag inte skulle kunna somna med en kurrande mage.

Hungern vann över tröttheten och jag har nu fått i mig en skål med gröt och ska genast somna!
Ibland brukar jag bli nojig över om jag verkligen är gravid. Tycker det var ganska tydligt nu ikväll/inatt att jag är det. Eller vad tror ni?;-)

Glad Påsk!

Vill bara passa på att önska er alla en Glad Påsk!:-)

Fick nyss en påskpresent av min älskade man. Ett "shabby chic-ägg" med ett meddelande om att jag skulle leta efter något i hallen. Och där hittade jag den stora fina vita buren. Jag som önskat mig en sån så länge!:-) Nu måste jag bara klura på var den ska stå och framförallt; vad som ska vara i. Men det löser sig.:-)

Nu ska jag svida om för strax åker vi till min mor med familj på påskmiddag.

Ha det gott i påsk-solen och ät inte för mycket godis!;-)

Sagt och gjort

Är på Baazinga. Sitter med (systersonen) Kian i knät. En liten tjej kommer fram, pekar på smulhögen under hans stol och frågar:
-Vem har sölat allt det där?!
Jag pekar på Kian och utropar:
-Det var han!

Det blir aldrig lika roligt när man ska försöka återberätta något men det var väldigt roligt.:-)

Life happens

Jag har så svårt att fatta att vi ska få en liten bebis i november.:-) Det är ju väldigt nytt än så länge så vad som helst kan ju hända. Men jag mår bra och har samma symtom som under tidigare graviditeter. Förutom illamående, det har jag än så länge sluppit. Om jag inte blir vrålhungrig vill säga, då kan jag bli lite illamående. Men det är bara att ligga steget före och alltid ha något med sig att äta. Ett köttben i väskan t.ex.;-)
Sen har vi tröttheten... Jag brukar däcka i soffan vid 20-21 tiden. Sen sitter jag och sover tills vi går och lägger oss vid 22-23.
Det är typ så mitt liv ser ut just nu. Jobba, äta, sova, dö av trötthet. Och så ta hand om ett hus och tre barn däremellan. Men det går. På något konstigt vis så får vi allting att funka. Så det ska nog inte bli några större problem med ett barn till.
Herregud, det finns ju de med fem, åtta, tio och ännu fler barn som får vardagen att funka.

Det ska bli så otroligt mysigt med en liten en! Som vi längtar!
Men det känns så surrealistiskt eftersom vi inte hade tänkt oss att skaffa en till riktigt än. Men life happens och det är bara att hänga med.
Jag har alltid sagt att barnen kommer när de själva vill. Men jag anade nog inte hur rätt jag hade.:-)

Nää, nu ropar sängen mitt namn. Härligt med en hel natts sömn! Hoppas på så få störningsmoment som möjligt. Håll tummarna!;-)

God natt!

Sagt och gjort

Lovisa till mig efter att vi berättat nyheten om att de ska få ett litet syskon:
-Jaha, du ska få en bebis.
Jag:
-Ja, VI ska få en bebis allihopa.
Lovisa:
-Jag hoppas det blir en tjej för jag är sååå trött på pojkar. Nu har jag fyra stycken!

Efter lite huvudräkning förstod jag vad hon menande med att hon har fyra stycken pojkar;
Lars + Loa + Olle + Danne = 4 stycken
Förstår att hon är trött på de.;-)