Vad jag älskar mest med fredagar...

Att tända massor med ljus, mysa ner mig i soffan med min älskling och titta på tv eller en film tills vi, i alla fall jag, däckar och vaknar vid läggdags och är skitförbannad över att jag sovit bort hela kvällen. Ungefär så brukar en helt vanlig hederlig fredag se ut hos Sjöbergs. Och jag älskar det.:-)

Mot ljusare tider

Vi går mot mörkare tider. Snart är den långa kalla vintern här. Vi har redan hunnit ha 10 minusgrader här i Hörnet(t), men nu har temperaturen stigit igen och låg runt 5 grader på idag. Men eftersom det regnar så blir det extra rått och kallt.

Men min hårfärg går däremot mot ljusare tider. Efter att ha färgat håret mörkt, i alla olika sorts nyanser från ljus brunt till svart, i 15 års tid så är jag så trött på att behöva färga utväxten i tid och otid. Oftast så är det en gång i månaden men utväxten börjar synas redan en vecka efter det är nyfärgat. Och ska jag vara ärlig så saknar jag att vara ljushårig. Det var så länge sen så jag undrar lite hur det var att ha ljust hår, ser jag likadan ut som då?

Än så länge är jag långt ifrån så ljus som jag var när jag var liten. Har inte tänkt att bli så blond heller. Jag trivs rätt bra med färgen jag har nu.
Enda problemet är att jag hela tiden undrar vem alla dessa rödblonda hårstrån, jag hittar överallt, tillhör. Helst när de sitter på min makes kläder...;-)

♥ ♥ ♥

Känslan när Olle kommer fram till mig när jag sitter i soffan, utropar "heej!", sträcker ut armarna och ger mig en stor kram. Gullungen!♥

Längtar sååå efter de andra ungarna! Men imorgon kommer de äntligen till oss igen!
Mina tre små hjärtan.♥ ♥ ♥

Nu blir det havregrynsgröt till middag och sen ska lilltjoppen i säng. Sen måste jag hämta in ved och elda för det är så kallt i huset så jag tror jag fryser ihjäl snart! Så fort det blir några ynka plusgrader så verkar Övik Energi stänga av fjärrvärmen... Tur att vi har en spis att elda i! Tänk om vi inte haft den, då hade jag garanterat redan frusit ihjäl!

Ibland...

...drömmer jag mig tillbaka till den stora dagen.:-)

Foton tagna av Laila Estvall och mig själv; Jessica Wetterstrand Sjöberg.

Svansen igen

Jag redo för att sjunga på dop för lite drygt en timme sen. Och där ser ni även min lilla svans.:-) Tur hon är söt...;-)

Min svans

Får jag presentera min svans! Hon som följer mig vart jag än går här hemma. Min lillasyster Selma.
Ljuvlig och jobbig, gullig och helt underbar. Precis som en lillasyster ska vara.;-)
På söndag flyttar hon hem till sin mamma och pappa igen. Men tills dess så har vi hundmys.:-)

I bilen på väg hem

Just nu sitter vi i bilen på väg hem. Hem till lilla Ö-vik.
Fullmånen lyser med all sin prakt på himlen och Olle ropar med jämna mellanrum "Titta där!". "Ja, titta där" svarar vi. "Hejdå!" ropar han i nästa stund och vinkar som en galning till månen. Sötungen våran.:-)

De stora sötungarna spelar spel. Skönt att det finns så mycket tekniska prylar de kan sysselsätta sig med.
Det reducerar frågor som "är vi framme snaaart?!" med ungefär 99%. Och bråk med ungefär 70%.

Nu är vi snart hemma, bara några mil kvar. Min tur att köra!:-)
Tjingeling!

Rikedomar

Äntligen framme i lägenheten i Stockholm! Haft en lååååång dag. Är så lycklig över att jag är så rik. Mina älsklingar som ligger här bredvid (och den lilla älsklingen i Falun), ni är mina rikedomar!

Idag somnade min mammas faster in...:'-(
All kärlek till alla anhöriga, jag tänker på er.

Nu ger den här mamman upp för idag. Imorgon väntar en dag full av äventyr. Ska bli så kul!:-)
Natti natti!

Fullt ös, medvetslös

Jag måste verkligen be om ursäkt för att det blir så glest mellan inläggen nu för tiden. Men det är verkligen fullt ös, medvetslös. Alla ni ensamstående föräldrar som alltid har det som jag har det vissa veckor, ensam med tre barn och heltids jobb, faan vad ni gör det bra! En eloge till er!
Enda fördelen (men också nackdelen) med att det är fullt ös, medvetslös är att veckorna går så otroligt fort.
Går det fort är det snart semester och bröllopsresa för mig och min make.
Går det fort är barnen snart så stora att de flyttat hemifrån och glömt bort oss...
Jaja... Men jag ska jobba ett år till och sen ska jag leva långsamt igen.:-)

Nu ska jag fixa disken, slänga in en tvätt och se på tv en stund innan jag däckar.
Imorgon ska vi packa för på fredag åker jag och barnen till Falun för att lämna Olle hos farfar och farmor Lek. Sen drar kidsen och jag vidare till Stockholm och lägenheten på Kungsholmen och pappa Danne. På lördag ska vi nämligen gå på Walking With Dinosaurs på Globen. Det ska bli så otroligt häftigt!

Jag lär nog inte hinna skriva några fler inlägg innan dess så ni får ha en fin helg.
Och kom ihåg att vara tacksamma och snälla mot varandra! Livet är alldeles för skört och kort.
Jag kommer att ha kul och mysigt med min familj i helgen, men mina tankar är hos mina släktingar. Ni vet vilka ni är...♥♥♥

Måndagar och fredagar

Helg är bland det bästa jag vet! Och nu när jag jobbar så går veckorna så fort att jag tycker de mest består av måndagar och fredagar.
Det blev en perfekt början på helgen också. Vi däckade igår kväll efter ett avsnitt av Dexter. Sen fick vi sova hela natten, inget barn vaknade. Så jag känner mig utvilad och på bra humör.

Vi ska försöka ta oss ut idag och grilla korv någonstans om vädret tillåter. Men det ser inte så ljust ut... Så vi får se vad vi hittar på.
Härligt med helg iaf!

Fyra barn istället för tre

Men fy på mig!!! Nu har jag inte bloggat på en evighet! Men jag lovar, jag har en bra ursäkt. En rätt så bra iaf.
Min man gick och bröt armen för tre veckor sen just idag. Inte bara ett sånt där töntigt litet brott utan ett riktigt rejält och ruskigt brott. Det värsta sättet du kan bryta en arm på lyckades han med. Armen gick rakt av nedanför axelkulan. Jag upprepar; rakt av! Den första veckan kunde han inte göra någonting. Inte ens klä på sig själv. Eller duscha själv. Med andra ord har jag haft fyra barn istället för tre att ta hand om.:-)
Nu är han dock tack och lov på bättringsvägen, men långt ifrån återställd. Det var inte ens säkert att han någonsin skulle kunna spela fiol igen. Men även det ser ut att bli möjligt om några månader.

Nu har jag tyvärr inte tid att skriva mer. Några ärenden ska göras och sedan blir det fredagsmys.
Hoppas ni får en härlig kväll och en fin helg!

This is the shit

Om det är något som är ett måste inför hösten och vintern så är det den här krämen! Aloe Propolis Creme från Forever Living Products. Det finns inget annat som hjälper så bra mot torra, nariga händer, nariga armbågar, knän och hälar. Den är dyr men den är dryg. Gå inte på att köpa aloe vera-skit-krämer som de säljer i affärerna! This is the shit!
Jag köpte denna förra hösten och den har räckt till nu. Jag kan fortfarande klämma ut en liten klick då och då för att smörja in mina torra händer och fingrar (som dessutom börjar få självsprickor pga att jag tvättar bilar med avfettningsmedel som torkar ut och förstör huden) men nu måste jag införskaffa en ny.

Och det bästa för torra läppar, som de flesta av oss känner igen så här på höstkanten, är förstås Aloe Lips. Också från Forever Living Products.
Mina barn brukar bli alldeles röda och såriga runt munnen på vintrarna (de kan ju inte låta bli att fukta läpparna med tungan när det är 15-20 minus ute...) och då hjälper det här ceratet på ett kick! Det hjälper t.o.m mot munsår!
Och det bästa av allt är att den inte svider ett enda dugg!
Såklart var jag bara tvungen att få med den superfina lilla tavlan som vi har i badrummet också. Love it!:-)

Älskade lilla soffpotatis

Så här vill Olle ha det när han kommer hem efter en lång dag på förskolan. En flaska välling i soffan och glo på Pippi. Det är livet tycker lilltjoppen!:-) Min älskade lilla soffpotatis!

Kossorna i det disiga morgonljuset

På väg upp till flyget den här morgonen för att leverera bilar så hade jag gjort nästan vad som helst för att få stanna vid vägkanten och fota kossorna i det disiga morgonljuset. Så vackert!

Nu är det full rulle som vanligt men bara halva dagen.
Stängningseftermiddagar på förskolan är ju ett påhitt. För vem vill egentligen sluta tidigare på jobbet för att hämta ungen/ungarna på förskolan?;-)
Vilken tur att jag både vill och kan!:-)
Det är en av de saker som är väldigt positivt med det här jobbet. I värsta fall så kan jag ha med mig en unge en stund om det skulle krisa sig. Men idag ska det förhoppningsvis inte vara någon fara.
Men som de flesta vet så svänger det fort i hockey.:-)

Ha en bra dag alla!

Den sista riktigt varma och soliga dagen för den här hösten

Helt underbart höstväder igår! (Det kan man inte påstå att det var/är idag, regn och blåst hela långa dagen.) Så för att njuta av dagen på bästa sätt så åkte vi in till lekparken inne i stan.

Det är så fina gamla hus vid sidan av parken! Örnsköldsvik har lika många fina gamla hus som nya fula. Men jag älskar de gamla fina mest så därför var jag tvungen att föreviga det på bild!:-)

Detta var med all säkerhet den sista riktigt varma och soliga dagen för den här hösten... Så underbart att jag fick fånga den på bild vilket inte var lika lätt att göra med Olle.;-)

Jag ska aldrig mer vara otrevlig mot en människa som bara försöker göra sitt jobb

Kunder. Vi är alla kunder. Och alla har vi någon form av kunder. Vårt samhälle är uppbyggt på att vi ska vara kunder och ha kunder.
I mitt nya jobb har jag fått erfara den sämre sortens kunder, nämligen de otrevliga. De som snäser ifrån och undrar om jag är dum i huvudet. De som säger att problemet är mitt att lösa om vi inte har några bilar kvar att hyra ut. De som kallat mig "jävla fitta!". (Ja, det är sant...)
Men jag har också fått erfara den bättre sortens kunder. De som är glada och skojfriska. De man skrattar gott med. De som är så tacksamma att de nästan vill ge en en kram.

Men vilken sorts kunder tror ni att man kommer ihåg i slutet av dagen när man går och lägger sig och tankarna börjar cirkulera. Jo, de otrevliga...
Jag kan spendera timmar på att tänka "varför sa jag inte så istället" eller "jag kunde ju ha sagt så", och så går jag igenom dialogen i huvudet om och om igen.
Det är både onödigt och oundvikligt.

Visst kan alla ha en dålig dag men det är inte anledning nog att vara otrevlig. Som säljare (eller vad du nu jobbar som) får du aldrig vara otrevlig, men som kund kan du i stort sett vara hur otrevlig som helst.
Så fort en försäljare ringer mig för att berätta om deras nya, fantastiska erbjudande så brukar jag bara säga att jag inte är intresserad och låta så ointresserad som möjligt, sur helt enkelt. Men nu när jag själv blir avsnäst av otrevliga kunder så har jag ändrat inställning. Jag har lovat mig själv nu; jag ska aldrig mer vara otrevlig mot en människa som bara försöker göra sitt jobb!

Hallelujah för den insikten och må Sankte Per hålla en plats på VIP-listan för mig.;-) Amen!

Väntan

Oftast får man vänta i nio månader på ett barn. Nio långa månader. I andra fall får man vänta lite längre. Jag har väntat på en speciell liten person i nästan tre år. Tre låååånga år.
Denna lilla persons föräldrar har väntat och väntat och väntat... I nästan åtta år har de väntat.
Det, gott folk, kallar jag att vänta. Tålmodigt.
Ofrivillig barnlöshet. Försök på försök. IVF. Men så heter det ju också tredje gången gillt. På tredje försöket hände det som alla hade hoppats på. Det blev ett barn. Och även om nio månader är lång tid så var det ingenting emot vad vi väntat och hoppats innan. Denna väntan kändes lätt som en plätt. Nu fanns det ju ett slutdatum på väntandet. Och den 6 augusti så kom han, äntligen!:-)
Liten och mjuk och len och alldeles underbar låg han dagen efter i babyskyddet när hans föräldrar kom förbi och stolt visade upp honom!
Jag försökte snusa på honom men kände ingen bebisdoft då jag var alldeles för förkyld för att känna någon doft överhuvudtaget. Jag är fortfarande förkyld men så fort den är över så ska jag snusa och pussa på honom så mycket att det räcker för ett helt år och mer därtill!

Lilla Emil, vad jag älskar dig redan! Det ska bli så otroligt roligt att lära känna dig! Puss puss!
/Din gamla faster ;-)

Förlossningsdrömmen

Inatt drömde jag att jag var gravid och skulle föda...hemma! Som tur var var mamma hos mig och jag kände plötsligt hur jag fick krystvärkar. Jag krystade och jag kände hur bebisens huvud var på väg ut. Sen stannade allting av och vi bestämde oss för att åka in till förlossningen. Sen vaknade jag. Undrar just vad den drömmen betydde...
Kan det vara min kropp som vill varna för att äggen håller på att ta slut...?
Nåja, om ett år får vi veta om det finns några dugliga ägg kvar därinne.;-)

Första dagen i skolan

Idag klappar hjärtat extra hårt. Idag börjar nämligen Lovisa ettan. Hon föddes ju nyss och tog sitt första steg nyss och började på dagis nyss och...ja, ni förstår, tiden har gått fort och idag är den stora dagen.:-) Men jag försökte att inte förstora det för henne så hon skulle bli nervös. Men det går ju nästan inte att låta bli. Man är ju så ivrig!:-)
Hon ringer ikväll och berättar hur det gått. Mamman väntar spänt på ett samtal.

Just precis nu...

...så föddes du för två år sedan!:-)
Jag kan inte fatta att det gått så fort!
Jag älskar dig så otroligt, ofantligt, oändligt MYCKET!!!
Stort GRATTIS på två-årsdagen Olle!