Slappna av nu för guds skull!

Nu sitter vi i bilen hela familjen. Vi är på väg till Jämtlands fjällen. Otroligt att vi kom iväg i någorlunda bra tid för en gångs skull.
Vi kör över Sollefteå mot Östersund och sedan vidare till Handöl.
Sist vi åkte den här vägen var det sommarnatt. Vattnet hade gått och vi lyssnade på Mammas nya kille och skrattade och var pirriga och förväntansfulla. 8 timmar senare kom han ut, han som sitter i stolen bredvid Loa.:-)

Loa har slocknat. Olle leker med en träleksak. Lovisa är hänförd över att vara i en annan stad. Och vi vuxna försöker slappna av och glömma jobb och andra saker som hänger över oss.
Nyss åkte vi förbi sjukhuset. Vilket minne! Lilla, lilla gubben som blivit så stor. Känns som om det var så länge sen men ändå inte.
Märklig känsla.
Såg förlossningsfilmen senast igår. Så jag vet ju att det har hänt.;-)

Det snurrar i huvudet:
Har vi glömt något? Och i så fall vad? Nä, vi har nog kommit ihåg allt. Och har vi glömt något så går det att köpa. Slappna av nu för guds skull! Iaf för barnens och Dannes skull!
Det här blir kul! Faan vad mysigt vi ska ha!:-)
Fjällen, here we come!:-)

Snart kanske jag kan knäppa dem också

Gick igenom alla mina gamla jeans imorse. Kan inte fatta att jag gick upp så mycket under senaste graviditeten!
Men jag börjar sakta men säkert tappa gravidkilona. Blev så lycklig när jag provade mina gamla sommarbyxor. Jag kan ha dem!:-)
Så då behöver jag inte träna så hårt inför utlandsresan och sommaren. Jag är så otroligt lat! Men jag måste få upp flåset lite så jag orkar sjunga iaf.;-)

Ett par av jeansen fick jag nästan på mig. Snart kanske jag kan knäppa de också!
För några månader sen fick jag inte ens upp dem över låren. Så jag är skitlycklig!:-)
Idag har jag på mig jeansen jag köpte strax efter förlossningen. I början kunde jag inte knäppa dem men nu knäpper jag dem hur lätt som helst och jag får dra upp dem nästan hela tiden.

Som sagt; sakta men säkert.
Och vem bryr sig egentligen? Jag har ju redan världens underbaraste man som älskar mig precis som jag är och tycker jag är den vackraste i hela universum med eller utan 10 kilo!

Idag är en bra dag! Så det så!;-)

Långskrank

Jag slutar aldrig förundras över hur stor Olle har blivit.
Tog på honom en av Lovisas gamla pyjamaser nu innan läggdags. Tänkte att den kanske var lite stor men det gör ju inget, han ska ju bara sova i den.
Men när jag väl knäppt sista knappen så ser jag att den sitter som ett smäck! Kanske några millimeter för stor men det är inte mycket.

Vad jag kan minnas så hade Lovisa pyjamasen när hon kunde gå! Vilket förklarar de nötta fötterna.
Och jag som trodde att Olle skulle vara mammas lilla bebis för alltid...
Jaja.....
Jag får väl glädjas över att han i framtiden kan plocka ner skålar och dylikt från de högsta hyllorna i skåpen i köket utan att behöva stå på en stol.;-)

Måste bara få berömma mig själv!

Jag är faan kung på att göra potatismos!:-)
Tyvärr så är det halvfabrikat men är man trebarnsmorsa så får man fuska.;-) Ja det får man hur många eller få barn man än har!
Jag brukar piffa till moset med grädde (mjölk går också bra, men grädde är bäst!), smör, ägg och svartpeppar. Fluffigt och lätt ska det bli. Mums!:-)
Moset ska jag använda i en fiskgratäng så lite nyttigare kommer det att bli.
Ska skriva ner receptet sen när jag har mer tid!
So long!:-)

Åh nej! Vad har jag gjort?!

Jag somnade så skönt igår efter att jag bloggat och läst ett kapitel i en bok.
Sen vaknade jag av att Loa grät.
Jag var så trött och tänkte "Nä, faan jag vägrar kliva upp! Han kommer tillslut och kryper ner i våran säng..."
Men han kom inte utan fortsatte snyfta.
När jag vaknat till lite så klev jag upp och stapplade in till honom.
Han var knappt vid medvetande, fortfarande sovande. Trots att han hade ögonen öppna så fanns det liksom ingen där.
Jag talade tyst till honom och strök honom över håret och pussade på honom. Tror han somnade om igen innan jag ens hunnit lämna rummet.

Min lilla gubbe som blivit så stor! Vi började ju leda tillbaka honom till sin säng när han kom in till oss på nätterna och nu kommer han inte in till oss alls...
Nu sover han i sin säng hela natten och är mäkta stolt över det när han vaknar.
"Jag har sovit hela natten" brukar han säga med ett leende.

Åh nej! Vad har jag gjort?! Inget mer Loa-mys på natten!
Fast vi sover ju mycket bättre nu när vi slipper trängas med en treåring. Och Loa sover också bättre nu när han slipper trängas med två vuxna. It's a win win situation!:-)
Men jag saknar honom lite... Min Jojja...

Sagt och gjort

Imorse hörde jag Loa sjunga:
"Jag är ledig idag, jag är ledig idag, jag är ledig idag"
Han älskar att vara ledig från dagis.:-)

Jag till Loa imorse:
"Vi ska hyra en stuga i fjällen"
Loa:
"Men vi har ju redan en tvättstuga..."
Stuga som stuga...;-D

Knövel

Olle är så täppt i näsan, igen. Och han blev så förbannad på mig nyss när jag sprutade nässpray i hans lilla näsa. Nu har han lugnat sig, nu kan han äntligen suga på tutten igen.

Slog igång hans speldosa som nu spelar "god natt-visan", då förstår han att det är natti. Han brukar "knövla" runt ett tag, som vi säger. Alltså han vrider och vänder sig tills han somnar. Det gör han alltid. Han var ett knövel redan i magen.:-)

Idag har vi inrett Lovisas nya rum (hon och Olle har bytt rum). Det blev så himla fint! Och hon blev så glad. Satte upp nya hyllor på Loas rum oxå så att hans rum oxå blev som nytt. Han älskar det!
Och sen hans glaslampa i fönstret gått sönder så har han fått en rosa lampa med gula solrosor på istället som han bara älskar. Killen älskar ju rosa!:-)
Jämt ska han dricka ur den rosa muggen. Han har en pikétröja som är rosa som han vill ha på sig så ofta och så länge det går.
Dessutom har han ett par rosa Foppa-skor som han har på sig jämt.
Han klär så bra i rosa oxå!:-)

Inatt ska Danne till Sthlm... Gillar inte när han gör så. Han kliver upp vid tre, styr kosan mot storstaden, jobbar hela dagen och ibland brukar han köra hem igen. Men så blir det inte imorn, istället stannar han tills på onsdag.
Jag försöker att inte oroa mig för mycket när han är ute på vägarna, men det är inte så lätt...

Nu har lillgubben och storgubben somnat och själv sitter jag och slumrar medan jag skriver.
Dags att krypa ner under täcket och möta (Elton) John Blund.:-)
Ville bara skicka en bild på min älskade Tjofis i hennes fina flipp-flopps som hon fått av sin bonus-farfar (Dannes pappa) i Thailand. Tror hon längtar efter sommaren lika mycket som sin mor.;-)
Nu slocknar jag!
Natti natti!:-)

Gilla läget

Är det möjligt att man kan få sådan träningsvärk?!
I lördags var jag ut och festade lite med två härliga brudar, Tessan och Sofie och några andra sköna människor.
Jag dansade så mycket att jag fortfarande, två dagar efteråt , har ont i magmusklerna och lite i benen och ryggen.
Men kul hade jag!:-) Och det var verkligen på tiden! Tror det var två år sedan jag var ute sist.

Men ska jag vara ärlig så hade jag klarat mig utan det.
Klart det är kul att träffa nya människor, men i det stora hela så hade jag lika väl kunnat stanna hemma med familjen. Saknade dem mestadelen av tiden.
Undrar vad detta beror på? Är jag bara hemmakär eller har jag blivit så gammal att jag inte bryr mig längre. Jag får liksom inte ut något av det längre, förutom en skön fylla och starka magmuskler...;-)

Det kanske är det som är lösningen... Jag får gå ut och dansa som träning varje helg.:-)
Det verkar ju ge mer än cykling. Å andra sidan så har jag inte cyklat så mycket...
Jaja, sakta men säkert går jag ju ner mina kilon iaf och min älskling älskar mig ju precis som jag är så jag får helt enkelt bara gilla läget.

So long!

Skitmorsa

Idag känner jag mig som värsta hemska skitmorsan. Jag har fortfarande dåligt samvete.
Vi klev upp imorse och barnen var jätteduktiga, klädde på sig och åt frukost, men sen...
Lovisa är alltid superduktig och gnäller inte det minsta när ytterkläderna ska på. Men Loa...
Blir på dåligt humör bara jag tänker på det!

Vi var i så bra tid och Lovisa gick ut i förväg för att leka en stund innan avresan till dagis. Jag hann t.o.m gå ut och lägga in barnens väskor i bilen plus starta den.
När jag kom in igen hade Loa fortfarande inte tagit på sig overallen...
"Jag hjälper dig" sa jag "men då måste du komma nu". Ingen reaktion...
Jag började klä på Olle istället och plötsligt satt Loa på golvet och försökte få på sig overallen. Jag hjälpte honom med det och bad honom sätta sig i trappan så vi kunde få på skorna.
Och då börjar han! Gnäll-ljud och börjar kräla på golvet och jag känner hur förbannad jag blir över att han beteer sig på det viset.

Hur svårt kan det vara att sätta sig i trappan?! Han vet ju att jag ska hjälpa honom och ändå blir han som ett stort äckligt gnäll-monster.
Jag får nog och tar på mig jackan och skorna och stampar in, plockar upp Olle säger till Loa att jag åker nu. Stegar ut genom dörren och smäller igen den för att markera att nu är jag så jävla förbannad och jag menar allvar.

Jag sätter fast Olle i stolen. Lovisa sitter redan i bilen, min duktiga Tjofis! Jag spänner fast säkerhetsbältet om henne oxå.
Jag sätter mig i bilen, backar ut med en rivstart och då öppnas ytterdörren. Loa står i dörren och gråter.
"Men Loa då!" ropar Lovisa nästan gråtfärdig.
Jag kör in på gården igen, kliver ut ur bilen och in genom dörren. Tårarna rinner nerför Loas ansikte.
"Ska du med?" undrar jag.
"Jaa..." säger han.
Jag hjälper honom på med skorna och mössan och vantarna. Det går bra nu men han snyftar.
Jag försöker prata lugnt med honom men jag är fortfarande arg. Försöker få honom att förstå. Men vad tjänar det till? Han är ju bara ett barn...
Väl innanför dagis dörrar har han glömt allt. Han kramar och pussar mig och springer in och är full av bus.

Min älskade Jojja! Mamma är dum ibland... Förlåt för det... Men jag lär mig sakta men säkert, precis som du.

Nu ska jag strax åka och hämta mina små monster.
Vi ska fika och mysa innan dom ska till sin pappa.

Sömntuta

Den här snygga jackan ska lillgrabben ha till sommaren och när vi åker utomlands i maj.:-)
Sitter och försöker få i mig resten av frukosten.
Barnen har redan planerat för dagen. Först film och sen pyssla.:-)
Nu har sömntutan Olle vaknat. Han somnade vid 21:30 igårkväll vaknade vid 7:30 och åt välling. Sen när kidsen och jag klev upp hade han somnat om. Antingen håller han på att bli sjuk (hoppas för min gud inte!) eller så behövde han bara ta igen sömn. Eller så har han planerat att vara vaken länge ikväll. Det återstår att se.:-)
Nu börjar han bli otålig. Bäst att lyda!:-)

Ögonlock tunga som bly

Det blev sent igår. Det är typiskt mig när jag vet att jag ska upp tidigt.
Sen när jag väl lagt mig så kunde jag inte få tankarna att sluta snurra!
"Vad blir det för väder imorn? Varmt? Kallt? Behöver barnen ha gallonisar på dagis? Var ÄR deras gallonisar?! Hinner skorna torka? Om inte, vad ska de ha på sig då? Har de kläder i garderoberna? Eller måste jag springa ner till tvättstugan... Vad ska JAG ha på mig? Olle?
Sitter bilstolarna i bilen?"
Och samtidigt hör jag en röst i mitt inre som gormar: "MEN SOV FÖR I HELVETE MÄNNISKA!!!
Efter en stund somnade jag. Men för lite sömn gör en TRÖTT... Så nu sitter jag här i soffan och slötittar på tv med ögonlock tunga som bly.
Ungarna sover. De ville vara lediga imorn så imorn blir det mys för hela slanten!:-) Vi måste ju passa på innan de ska till sin pappa på torsdag.
Nu ska jag koncentrera mig på att se klart filmen och göra lite kvällsfika.
God kväll!:-)

Dolce far niente

Idag har jag en sån där dag när jag vill stanna i sängen hela dan. Inte för att jag har en jobbig dag utan för att det är skönt. Hela familjen helst!:-)
Vi bara ligger i sängen och pratar och skrattar och ger varandra och Olle 110% uppmärksamhet. Sen kanske vi sover en stund eller tittar på film och äter nåt onyttigt.
Sen kanske vi sover igen och sen vaknar vi och hasar ner till köket och gör nåt att äta för då är dagen slut. Sen kanske vi duschar och efter det lägger vi oss i soffan och tittar på tv eller en film och bara myser tills vi somnar.
En hel dag av mys! Det gillar jag!:-) Och det behöver vi ibland! Bara vara, inte göra nånting.

Dolce far niente som det heter på italienska; konsten att göra ingenting. Det är vi väldigt bra på ibland.:-) Och det är såååå skönt!
Det gör inget om vi skiter i tvätten en dag (inte bokstavligt talat, det skulle vara lite äckligt.:-) ). Eller om vi inte åker och handlar som vi egentligen hade tänkt. Vissa saker kan man faktiskt göra imorgon!
Det är så härligt att göra så utan att få dåligt samvete!

Tyvärr så händer det inte så ofta att vi gör så här, och absolut inte när vi har dom stora barnen. Dom skulle ju bli galna av att inte göra nånting. Men vi brukar ta det lugnt och mysa istället, det gillar dom och det behöver dom oxå.

Nä, nu ska jag slumra en stund jag med! Olle och Danne har redan somnat.:-)
Pussiluss!

Demoner och spöken

Shit vad trött jag är idag! Jag sov väldigt dåligt inatt. Det blåste så fruktansvärt och hela tiden hörde jag en dörr eller liknande som slog i. Så otroligt irriterande!
Efter att vi legat och lyssnat i flera minuter och hunnit fantisera om både demoner och spöken så klev Danne upp och kollade en gång men hörde inget konstigt nere. Men jag kunde inte somna... Hörde ju det förbannade smällandet hela tiden!
Tillslut klev jag upp, Danne följde mig tätt i hälarna. Vi gick ner i matsalen och lyssnade. Och där hördes smällandet igen, nu såg vi vad det var.
Mellan garaget och vårt hus går ett högt staket med en grind. Det var grinden som slog när vinden ven.
Ingen av oss orkade gå ut och öppna den. Så vi gick och lade oss igen. Men jag kunde ändå inte somna, även fast jag nu visste vad det var som lät.
Somnade tillslut men sov ytligt hela natten. Danne klev upp och åkte iväg vid kl 6. Då öppnade han grinden.
Då vaknade såklart Olle och ville ha en tidig frukost. Efter det kunde vi somna om båda två. Men vi sov inte så länge.

Hade huvudvärk när jag vaknade, men den försvann efter frunchen/brunchen. Vilade inte på eftermiddan utan höll mig sysselsatt hela dan med lite olika smågrejer. Så nu är jag trött, trött, trött...

Vi ska gå iväg till affären och handla lite. Sen lägger vi oss nog i sängen och glor klart på filmen som vi började titta på igår.
Är sjukt sugen på godis eller något annat sliskigt men jag vill vara duktig nu när jag för en gångs skull kommit igång med träningen. (Cyklade 1 mil både igår och iförrgår.:-) )
Men what the hell! Det är ju fredag och snart helg!

Vi hade tänkt att gå till badhuset imorn och bada med Olle. Men då kom jag ju på idag, jag har ju mens! Det går ju inte bada då! Faan... Vi siktar på nästa helg istället.:-)

Puss och kram och trevlig myshelg!

Surfitta

Jag hatar verkligen att ha mens! Visst är det skönt att veta att kroppen fungerar som den ska. Men de gånger som jag har upptäckt att jag varit gravid och sedan insett att jag inte kommer ha mens på nästan ett år har varit som ett stort lyckorus.

För mig betyder mensveckan några dagar i totalt mörker där mina enda vänner är vrede, ilska och irritation. Jag blir med andra ord en riktig jävla surfitta!
När jag var i tonåren så kunde mensveckan betyda en enda lång mensvärk där blodet forsade som en syndaflod och menssmärtorna var fruktansvärda! Jag kunde inte göra nånting sånär som på att sitta på en köksstol och dunka huvudet i köksbordet. Och så fortsatte det tills mamma tog mig till en läkare och sa "Hjälp henne!".
Jag fick tabletter som skulle minska blödandet och smärtstillande för att ta bort smärtan.

När Cyklo-F (som tabletterna kom att heta) sedan blev receptfria var mina problem borta sedan länge.
Jag är väldigt tacksam över att det finns tamponger så jag slipper se eländet. Använder man bindor så blir lingonveckan liksom mer påtaglig.
Jag avundas faktiskt dem som blöder så där pyttelite och inte har ett dugg ont. Och till er som har det som jag hade och har ibland; det finns hjälp att få!

Å andra sidan så är jag ganska tacksam ändå över att min mens alltid fungerat som den ska. Det har alltid varit lätt att planera barn pga dess punktlighet. Och alla barn har blivit till på ett försök. (Det finns nog många som avundas mig för det...)
Igår blev jag t.o.m lite glad och lättad när den kom. För jag vill inte bli gravid. Än...
Så i det stora hela så hyser jag nog en form av hat-kärlek till mitt elände.
Det kommer nog en dag, om ca 20 år när den försvinner och då kommer jag nog sakna den...
Eller inte...:-)

Mitt kött och blod

Det har bara gått en dag på våran vecka utan kidsen och jag saknar dom så sjukt mycket redan! Och det är en hel vecka kvar innan jag får träffa dom igen!
Mitt kött och blod, mina hjärtan... Herregud vad jag älskar er!
Och det är under stunder som denna när allt är tyst och huset sover som jag känner längtan och smärtan över att ni inte är här just nu... Aj vad ont det gör!
Men jag blundar och stänger av känslorna. Ni är ju snart här igen. Längtar tills jag får se era vackra livliga små ansikten igen!:-)

Jag älskar den här bilden. Loa och Lovisa ser lika galna och spralliga som dom är och Olle ser ut som Jabba the Hutt.:-D

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Låtsaskompis

Loa har en låtsaskompis. Hon heter Pida och är ca en decimeter hög.
När Lovisa var mindre så gjorde Lolo entré (jag har skrivit om henne/honom förut, klicka här). Lolo är både flicka och pojke. H*n har bytt skepnad och kön genom åren efter Lovisas behov.

Jag hade också låtsaskompisar när jag var liten. En ren som jag inte kommer ihåg vad han hette men han var stor och hade stora ståtliga horn, och en domherre som hette Vari. Kommer inte riktigt ihåg när dom försvann ur mitt liv men jag kommer ihåg hur verkliga dom var.
Lovisas låtsaskompis Lolo dyker fortfarande upp ibland men det roliga är att h*n nu även är Loas låtsaskompis.:-) Så Loa har för tillfället två låtsaskompisar.

Enligt en artikel i Aftonbladet så är det nyttigt för barn att ha låtsaskompisar.
Barn som har eller har haft låtsaskompisar är kreativa människor med stor fantasi tror jag.
Jag kan ju bara tala för migsjälv.;-)

30 dagar

Dag 30 – Ett till ögonblick

När vi var i New York 2009 gjorde jag två graviditetstest som visade väldigt svaga plus. Så vi gick till en sån där typiskt amerikansk affär som man ser i filmer där man kan handla ALLT, från mat till mediciner. Där köpte vi ett digitalt graviditetstest och gick tillbaka till hotellet.
Jag gick in på toaletten och kissade på stickan och väntade i tre minuter. Ganska snart stod ordet "Pregnant" i det lilla fönstret.:-)

Efter att jag samlat mig gick jag ut från toan med ett leende och med stickan i vädret och tänkte väl att Danne skulle se på min min att det visade positivt. Men han låg på sängen och höll för öronen och blundade! Han var så rädd för att det skulle visa negativt så han ville varken höra eller se hur ledsen jag blev.

När jag ruskade hans axel så flög han upp en halvmeter och utbrast "Faan vad du skrämde mig!".
När jag visat testet så satt vi bara och tittade chockat på varandra med fåniga leenden.
Det var sant! Vi var gravida!:-)


Nu är mina 30 dagar slut. Även om det tog mer än 30 dagar att slutföra det, men det är sånt som händer.;-)
Ciao!

30 dagar

Dag 29 – Mina ambitioner

Mina ambitioner och mål här i livet är väl egentligen inte så många. Jag har uppnått vissa.
Men jag vill väldigt mycket få igång en solokarriär.
Men till det behövs tid och lite pengar. Men nån dag så ska det väl ske.
Jag ger mig inte!;-)

30 dagar

Dag 28 – Det här saknar jag

Det enda jag känner att jag saknar är människor i min närhet som gått ur tiden.
Materiella saker kan man alltid skaffa sig på det ena eller andra sättet. Men vi kan aldrig får tillbaka tiden med nära och kära som lämnat jordelivet.
Ni fattas mig.....

30 dagar

Dag 27 – Min favoritplats

Det här låter kanske lite klyschigt, men min favortiplats här på jorden är mitt hem, mitt hus, med min familj.:-)

Jag älskar att vara hemma! Det var nästan så vi övervägde att inte åka utomlands bara för att jag/vi trivs så bra hemma. Men nu ska vi åka iaf och det är jag glad för. Man behöver lite omväxling ibland.:-)

Dåligt samvete

Min älskling frågade mig idag om det är nånting jag inte får dåligt samvete för.
Mitt svar var "nej".
Jag får nog dåligt samvete för ALLT!

Jag får dåligt samvete för att jag sover för länge när vi inte har kidsen. Passar på att ta igen sömn när dom är borta, helst nu när jag inte mår så bra.
Jag får dåligt samvete för att vi inte har kidsen. Vi har dom bara på halvtid, alltså kommer vi bara få vara med halva deras liv... (Jag vet att det inte är sant, men ibland känns det så...)
Jag får dåligt samvete för att jag lagar dålig mat ibland. Det blir ju rätt mycket halvfabrikat för att det ska gå fort, men jag försöker kompensera upp med grönsaker och sånt. Men ibland blir det inte som jag har tänkt.
Jag får dåligt samvete för att jag inte skriver så mycket i Olles bok om honom själv. Hur mycket han väger och hur lång han är, etc...
Jag får dåligt samvete för att jag sitter och bloggar (som nu) när jag egentligen skulle behöva dammsuga, torka golven, leka med Olle, tvätta, vika tvätt, m.m. m.m.

Varför får jag så dåligt samvete för allt jag gör och inte gör?!
Varför kan jag inte bara slappna av och ta saker och ting för vad de är?!

Är vi kvinnor skapta för att gå omkring med dåligt samvete hela tiden för allt och inget?
Är det något som vi gjort sen urminnes tider och aldrig kommer bli befriade från?
Finns det nån kvinna där ute som inte får dåligt samvete?
I så fall; snälla, skriv en kommentar och berätta vad din hemlighet är!

30 dagar

Dag 26 – Mina rädslor

Jag är alltid rädd för att det ska hända något med nån i familjen. Att jag ska förlora någon...
Från och med att ett barn föds så har man ansvar för det lilla livet och man vill aldrig att det ska hända något med denna lilla varelse. Jag är inte nojig men jag är nog lite hönsmamma. Men det är något man måste lära sig att leva med.

Så som jag känner för Danne har jag inte känt för nån, nånsin. Om något skulle hända honom så vet jag inte om jag skulle vilja leva... Man måste väl för barnens skull, men....

Usch! Det är hemskt att tänka på det här!
Nu vet ni vad jag är mest rädd för iaf!:-)

30 dagar

Dag 25 – En speciell dag

En speciell dag, (eller kväll) närmare bestämt den 25 oktober 2009, var den dagen vi bestämde att jag skulle sluta med p-piller.

Kartan var slut så vi bestämde oss för att jag inte skulle börja på en ny.

Vi tänkte att det kunde ju ta ett tag innan vi blev gravida så det var väl lika bra att göra det med en gång.

Vi är impulsiva och spontana som människor och det var även det här beslutet. Men vi visste ju redan att vi ville leva tillsammans och skaffa barn, så varför skulle vi vänta?

Och det var väl tur för då hade vi ju inte fått den underbara lilla personen som går runt i gå-stolen nu.:-)

För att fira vårt beslut så öppnade vi en flaska Pommac och drack ur våra finaste glas.:-)

30 dagar

Dag 24 – Det här får mig att gråta

♦ När barn i allmänhet far illa...

♦ Sorgliga filmer.

♦ Om jag blir ledsen.

Jag är inte en sån som håller gråt inom mig. Måste den ut så måste den ut. Jag tycker det är skönt att gråta. Man liksom lättar på trycket.:-)

Familjen förkyld

Ute: BRRRRRR!!!!
Inne: Mmmmm...:-)
Bihålor: Aj!
Huvud: Aj!

Idag åker vi ingenstans! Kanske går till affären och handlar mjölk.
Jag ligger fortfarande i sängen och myser. Kidsen tittar på tv och Olle har nyss vaknat.
Känns som om det var evigheter sen jag vaknade och kände mig helt frisk...
Kidsen har varit förkylda ett tag nu men dom verkar må bra ändå.

Nu har Olle blivit förkyld oxå. Grönt slemmigt snor... Han är ganska täppt men är på bra humör. Hoppas humöret håller i sig men snoret försvinner.:-)
Nu ska Olle få välling sen ska resten av oss äta frukost!

Ha en mysig dag!:-)

Hit ska vi!:-)

Den 20 maj åker vi hit.:-)

I en hel vecka ska vi bo på Hotell Panorama på Kreta. Det ligger alldeles i närheten av staden Chania. Det ska bli så otroligt härligt!:-)

Längtar, längtar, längtar!!!

Vi åker tillsammans med min bror och hans fästmö Sandra. Myyyys!:-)

Vi har valt All Inclusive så vissa dagar/kvällar behöver vi inte tänka på vad vi ska stoppa i oss. Men några dagar/kvällar ska vi såklart gå ut och äta.:-)

Åh vad jag längtar!

Nu blir det film med älsklingen innan läggdags!:-)

Myyyyyys!

Vilt, men snällt

Jag är fortfarande hängig och nu är Danne oxå hängig. Har lite smått hängiga barn oxå, fast nu busar dom stora av sig rejält uppe. Härligt att höra skratt istället för en massa skrik, bråk och gråt. Ibland kan dom faktiskt leka snällt. Vilt, men snällt.:-)
Det är riktigt kallt ute. Imorse var det -27 grader. Sådana dagar är man glad över att det finns öppna spisar, tjocksockar, tjocktröjor, filtar, mysiga ungar och mysiga filmer.:-)
Tror jag ska hålla kidsen hemma ifrån dagis imorgon bara därför.;-)

Alla ♥ Dag

Min egen-påhittade-Alla-Hjärtans-Dag-efterrätt. Mmmmm, gott!:-P

Glad Alla Hjärtans Dag på er alla!:-)

30 dagar

Dag 23 – Det här får mig att må bra

Min familj, mina barn och min älskling får mig att må bra. Och att ha saker att längta till. Musik är som balsam för min själ. Jag skulle inte kunna leva om jag inte fick sjunga. Att stå på scen får mig att känna mig levande och vara precis i nuet.

Allt detta får mig att må bra och känna mig som en hel människa.

Kex är gott!

Olle tycker äntligen att det är roligt att testa nya smaker.:-)

Baserad på en verklig händelse

Så sitter jag här igen i natten. Skittrött och hängig, men har en nattuggla fått sova en stund på kvällen så blir det några minuters vakenhet innan läggdags.

Är så jävla förkyld!!! Är less på att vara så förkyld! Det bränner bakom ögonen och dom tåras, huvudet känns mosigare än vanligt och det känns som om kroppen varit ute och festat. Varför fick inte jag följa med?;-)
Jag hör dåligt, sämre än vanligt. Och mina smaklökar fungerar inte som dom ska.

Mitt luktsinne ska vi inte tala om. Jag känner inte ens om min egen lilla son skitit ner hela blöjan med kloakbajs!
Så han får sitta i det tills det börjar svida och klia och han börjar grina. Då förstår hans mor att det är något som är galet. Har han otur så lägger hon honom i vagnen för att sova middag...
"Ingen idé att fortsätta gnälla..." tänker han och somnar. Inte förrän efter han vaknat igen och hans mor har gett honom gröt känner hon den välbekanta doften av bajs. Då går det upp för henne att det var ett tag sedan hon bytte blöja på sin son...
Baserad på en verklig händelse.....

Skäms på mig! Men det är inte så lätt när jag mår som jag mår... Får skylla på det. Men han fick inga större men av det. Varken pungen, snoppen eller stjärten blev röd.;-)
Men en sån här händelse för en tillbaka till drömmarna man hade i början av föräldraskapet eller under graviditeten. När man drömde mardrömmar om att man glömde ge sitt barn mat eller glömde byta blöja eller rent utav glömde bort att man hade ett barn. Och sen när man vaknade så kände man sig så otroligt värdelös som förälder och man undrade hur det skulle gå och vilka men man skulle ge sitt barn.

Men vilken tur att vi känner oss värdelösa ibland! Det betyder ju att vi har ett samvete.
Jag tänker inte grotta in mig i det här, nu släpper vi det! Nu har jag fått skriva av mig.:-)
Ingen av oss är perfekt! Tack och lov för det!:-)

30 dagar

Dag 22 - Det här är jag mindre bra på

... att ha ett trevligt morgonhumör.:-)

... att be om hjälp.

... att tycka att jag duger som jag är.

... att ha stort tålamod.

... att passa tider...:-)

... att hålla efter med tvätten. Jag tvättar när det blivit ett stort berg.

... att vika tvätten jag tvättat, då bildas det ett till berg...

... att acceptera att jag har fel... Det tar tid, men jag gör det till slut.:-)

30 dagar

Dag 21 - Det här är jag bra på

♦ Jag är bra på att skratta och att få människor att skratta med mig (och åt mig, man måste kunna bjuda på sig själv).:-)

♦ Jag är bra på att säga "jag älskar dig" till mina barn och till min älskling. Man kan aldrig säga det för mycket!

♦ Jag är bra på att laga mat när jag väl gör det.:-) Nu har det blivit ganska ofta. Men jag har perioder när jag har varken fantasi eller ork. Då hoppar Danne in.:-) Har vi inte kidsen kan det bli hämtmat på den indiska eller asiatiska restaurangen.

♦ Jag är bra på att rita, teckna och måla men jag gör det allt för sällan.

♦ Jag är skitbra på att sjunga!:-)

♦ Jag är bra på att säga vad jag är bra på. Bara man slopat jantelagen så är det enkelt!:-)

Ooops! Det blev visst lite fel...

Det tidigare inlägget skrev jag i förrgår. Men det är ju så fiffigt med den här bloggen att man kan välja när inläggen ska publiceras. Så jag skrev det alltså i förrgår och det publicerades idag...

Men när jag skrev inlägget så var det ju fortfarande onsdag och jag skrev om det som skulle hända dagen efter, på torsdagen. Men när det publicerades så hade ja allt det där redan hänt. Krångligt? Jaja, du behöver inte förstå.:-)
Olle var alltså till BVC igår och Danne kom hem igårkväll.

Det är inte klokt vad lillgrabben har vuxit! Nu väger han 10180 gram och är 71 cm!
"Ja, han är ju lite stor" sa barnläkaren "men det får man ju vara".:-)

Dags att sova och kurera mig nu. Mår inte alls bra. Känns som om jag håller på att bli sjuk igen...
Den här förkylningen vill inte släppa!

Mina tankar ikväll går till min bästa vän Tess som ligger på sjukhuset i Sundsvall och till min barndomsvän Maritha med familj som förlorade sin svåger/bror/farbror igår plötsligt och oväntat... Tänker på er!

30 dagar

Dag 20 -Den här månaden

Vi har inte kommit så långt in i den här månaden så det har inte hunnit hända så mycket.
Hittills vet jag att Olle ska till BVC imorn och på kvällen kommer Danne hem.:-)

Annars så händer det inte så mycket vad jag vet.
Ni får helt enkelt följa bloggen!;-)

30 dagar

Dag 19 - Detta ångrar jag

Jag ångrar egentligen ingenting i mitt liv.
Men om jag måste välja något så får det bli att jag inte stod upp för mig själv i skolan.
Jag vet inte om jag ska kalla allt för mobbing. Men vissa saker var fanimej mobbing och sexuella trakasserier! Och jag ångrar att jag inte sa ifrån tidigare!
Men åandra sidan så har det format mig till den jag är idag.
Ibland kan jag undra vad jag var så rädd för då...

Men jag fick min revansch när jag var med i Melodifestivalen med SAREK 2003. Jag plockade bort all nervositet och ersatte den med "Nu jävlar ska ni få igen!". Efter det har jag inte så mycket ånger kvar. Det liksom rann av mig då, den där kvällen på scenen uppe i Luleå.:-)

Visst kan man ångra småsaker ibland. Men det är inget jag lägger ner energi på. Jag ältar inte utan försöker att göra det bästa av situationen. Man lär sig av sina misstag heter det ju.:-)

Sagt och gjort

Lovisa till mig nu när jag skulle färga håret:
"Mamma, får jag titta på när du färglägger dig?"
Sötungen!:-)

Men sov unge!

Olle har vaknat med jämna mellanrum under hela natten. Så det känns som om jag inte sovit nånting...
Ska dra upp honom nu tillsammans med dom andra ungarna få se vad han tycker om det...

Faan oxå! Jag som trodde att jag skulle få sova och vara pigg och alert idag...
Det blev rätt sent för mig igår oxå för när Danne är borta så har jag så svårt att gå och lägga mig. Det är ju liksom inget roligt med en stor tom säng och ingen att prata eller mysa med...:-)

Vaknade vid 05:30 av att Lovisa slagit på Mamma Mu på sin stereo och nästan vridit upp ljudet på max.
Och nån har vridit på värmen inne i vårat sovrum så det är som att sova i en bastu! Kanske därför Olle sovit så dåligt? Eller så är det kanske nåt med magen...?

Hur som helst så måste vi ändå kliva upp nu...
Får försöka vila sen innan jag hämtar kidsen på dagis.
Det blir aldrig som man tänkt sig...... Bajs!

Sagt och gjort

Loa till mig en tidig morgon sömndrucken och med ett leende:
"Mamma, du är min bästa kompis!"
Sen lade han sig ner och somnade om.:-)

Lovisa till mig en kväll när vi tittade på tv om ett par i ett program:
"Mamma, är dom giftade?"
Söt-gumman! Det är inte lätt med nya ord.:-)

Loa till mig nu ikväll vid läggdags:
"Det är inga leksaker här" pekade på golvet nedanför sängen.
"Nä, det är ju för att du varit så duktig och städat" svarade jag.
"Men jag vill städa mera!" fortsatte han bekymrat.
"Vi får städa nästa gång det är stökigt, man kan ju inte hålla på och städa hela tiden" sa jag.
Han nickade bestämt till svar med sin djupa bekymmersrynka mellan ögonbrynen.:-)
Våran lille ordingsman!:-)

30 dagar

Dag 18 - Min favoritfödelsedag

Min absoluta favoritfödelsedag var förra året när jag fyllde 30.
På min 25-årsdag väntade jag Lovisa och svor på att när jag fyllde 30 så skulle jag inte vara gravid så jag kunde dricka alkohol.:-)
Det blev inte riktigt som jag hade tänkt.
Jag råkade ju vara gravid då med. Men nu svär jag på att när jag fyller 40 så ska jag ha fått alla mina barn och då ska jag tamejfasen dricka alkohol!;-)

Hur som helst så kan min 40-årsfest omöjligt bli lika bra som min 30-årsfest! Men man vet ju aldrig...:-)
Jag hade planerat att vi skulle ha en liten sammankomst på söndagen när jag fyllde år. Men min älskling och min bästa kompis Tessan hade planerat annat.

På lördagen fick jag sovmorgon (som oftast ;-) ) medan Danne dammsög hela huset och städade. Jag fattade ju inte varför han skulle göra allt just precis den dagen. Sen gjorde vi oss iordning och åkte till Café UH och fikade. Jag blev så otroligt trött och ville nästan åka hem och lägga mig. Men Danne hade en överraskning som han skulle köra mig till. Så efter en stund så åkte vi iväg. Jag fick ha ögonbindel.
Jag hade ingen aning om vart vi skulle. Jag trodde han skulle köra mig till en spåkvinna eller nåt och spå min framtid.:-) Men där hade jag fel.

Bilen stannade och Danne ledde mig ut, fortfarande med ögonbindel på. Upp på en bro och in i ett hus. När han tog av mig ögonbindeln så stod vi i vår egen hall och där var en massa människor och innan jag ens hann se vilka det var så fick jag ett champagneglas (med alkoholfri cider i förstås) i handen och dom började sjunga "Ja må hon leva".
Sen fick jag kramar från alla och dom tog med mig in till matsalen. Där var ett smögåsbord uppdukat med alla sorts godsaker.
Dom hade gjort så fint!:-) Sen åt vi och pratade och skrattade.

Sen fick jag öppna paket i vardagsrummet. Om jag inte har sagt det förut så tack alla för alla fina presenter!:-)
I vardagsrummet var det oxå uppriggat med högtalare och mikrofoner. Det skulle bli musikfrågesport och sen karaoke, men först fick jag sjunga "Genom eld och vatten" för alla. Och Danne spelade fiol.:-)

Vi delades upp i två lag och musikfrågesporten satte igång. Jag kom inte ihåg vilka som vann. Men det spelar ingen roll för jag hade så otroligt roligt!
Sen sjöng vi karaoke resten av kvällen och långt in på natten. Så jävla roligt!

Tack Tessan, Maria, Danne och alla andra

som hjälpte till att göra min 30-årsfest till ett minne för livet!:-)

30 dagar

Dag 17 - Mitt favoritminne

Jag har många favoritminnen. T.ex. när mina barn föddes och när jag träffade Danne osv.
Men om jag ska välja att berätta om ett minne (för att undvika svartsjuka mellan mina älsklingar...;-) ) så får det bli när Sarek gick vidare till Globen 2003.

Vi var med i delfinalen i Luleå. Dagarna innan hade vi repat, gjort intervjuer och levt som värsta stjärnorna. Full rulle hela tiden!

Dagen innan den tv-sända finalen, samma dag som genrepet (som dessutom var slutsålt) så vaknade jag och kände att det var feber på gång. Jag mådde helkasst med andra ord och jag var jätteförkyld. Innan repet gick jag på jakt efter Alvedon. På "kontoret" fick Richard Herrey syn på mig. "Men lilla gumman! Hur mår du?" utbrast han och gav mig två Alvedon. Dom funkade bra. Under en paus gick Mårten Eriksson med mig till ett Apotek så jag fick köpa Echinagard.
Genrepet gick kanon, men vi kände allihop att vi ville att det skulle vara den riktiga finalen så vi fick visa vad vi gick för!:-)

På morgonen för dagen D så vaknade jag och kände efter i hela kroppen. Febern var borta! Tack och lov!
Dagen gick och kvällen och den tv-sända finalen närmade sig.
All nervositet var som bortblåst. Kvar var ett pirr i magen och en nu-jävlar-anamma-känsla som bara skrek inom mig och ville ut.


Tillslut blev det dags. Nanne Grönvall som uppträdde före oss kom in bakom scenen i sin vackra klänning och höll båda tummarna i sina knutna händer, skakade dom framför sig och sa "Lycka till nu tjejer!". Vi log mot henne. Nu var det äntligen dags! Det vi hade väntat på så länge, som vi hade jobbat så hårt för.


Vi gick upp för trappan och ut på scenen. Det var alldeles mörkt. Vi ställde oss på våra platser och i öronen hade vi såna där hörgrejer, eller in-ears som det heter.:-) Inräkningen kom och Stina gjorde sin kulning. Allt var perfekt!
Jag gav allt för tv-kamerorna, eftersom min familj satt hemma i tv-sofforna och tittade.
Adrig har 3 minuter förlutit så snabbt. Dom var över på ett kick och jag ville inte lämna scenen. Det var underbart!

Sen kom väntan. Vi satt i greenroom och det kändes som om det aldrig skulle komma till den punkten då vi skulle få veta om vi gått vidare eller inte. Jag och Zara hinkade vatten som besatta. Tills vi kände att vi var kissnödiga. Vi kom fram till att om vi mot förmodan skulle få uppträda igen så skulle vi kissa på oss!


Stunden var inne när Mark Levengood och Barbro Svensson (Lill-Babs) skulle sprätta kuvertet. Just innan dom läste upp reslutatet så blinkade Barbro mot oss. Vad betydde det egentligen?! Hade vi gått vidare?
Så läste Barbro:
"Genom eld och vatten, Sarek!"
Vi ställde oss upp och bara skrek! Det var ju helt otroligt! Vi skulle få åka till Globen!

Sen blev vi tillsagda att gå upp på scenen igen för att uppträda en sista gång och avsluta programmet. Det hade ju vi helt glömt bort i all glädjeyra. Väl uppe på scenen igen så var vi väldigt kissnödiga, men vi kissade inte på oss.:-)
När uppträdandet var över kastade sig press och media bokstavligen över oss! Jag stod och pratade med en journalist och helt plötsligt kom Bert Karlsson och tog tag i min arm och drog mig till resten av Sarekarna och Barbados för att ta pressbilder.

Några intervjuer senare och fortfarande uppe på scenen kom Zara springande och ropade: "Jessica, din mamma är här!"
"Va?! Är min mamma här?!" ropade jag.
Jag gick ner för scenen och såg mamma och pappa med sina respektive. Dom hade varit där hela tiden! Och jag som hade gett allt för kamerorna!:-)
Det blev puss- och kramkalas. En journalist sprang fram och frågade "Jessica, är det där din mamma?"
"Jaa" sa jag stolt. "Det här är min mamma!" Och så blev vi fotade tillsammans.:-)

Efter det var det dags för chat för vinnarna (dom som gått vidare till Globen). Men innan det så fick vi äntligen gå på toaletten jag och Zara.:-)
När chatten var avslutad så åkte vi buss till hotellet där det var efterfest. Alla kunde äntligen slappna av efter all stress.

Det öppnades champagne som sprutades över oss. Jag fick champagne i håret och min blus blev alldeles blöt. Men det gjorde inget!
Hela natten dansade vi och vi kunde fortfarande inte fatta att vi gått vidare!
Klockan var åtta på morgonen när jag och min syster Johanna lade oss i min säng på mitt hotellrum. Klockan tolv hade vi en intervju, så strax innan det klev jag upp. Intervjun gick bra trots lite sömn. Sen packade jag mina grejor och lämnade hotellrummet. Satte mig i mammas och Pers bil för den långa resan hem.
Vi stannade på ett fik för jag och Zara (tror jag att deta var) skulle intervjuas av Annika Jankell på telefon.
När intervjun var över satte jag mig i bilen igen och Per började köra hemåt.
Jag somnade och minns ingenting av resan hem.

När jag vaknade i min säng nästa dag var jag jättesjuk. Förkylningen och febern slog ut i full blom. Jag låg däckad i nästan en vecka.
Det var som om min kropp hade pausat sjukdommen så jag kunde koncentrera mig på att göra mitt allra yttersta under dom dagarna jag behövde det.
Kroppen är fantastisk!

Men vad som är mer fantastiskt är minnet av hela den här upplevelsen! Ett minne för livet!:-)

Skam den som ger sig!

Jag har lyckats få i Olle banangröt och fruktpuré!:-) Och han tyckte om det! Han gapade t.o.m när skeden kom närmare. Yes! Äntligen!:-)

30 dagar

Dag 16 - Mina resor

Jag har varit nästan överallt i hela Sverige men jag har faktiskt bara varit utomlands två gånger.

Första gången var 2004. Då åkte min mamma, min mormor och jag till Cypern. Det var helt underbart!

Andra gången var 2009. Då åkte Danne och jag på förlovningsresa till New York. Det var höst men ändå varmt. Det var så otroligt mysigt och vackert att gå i Central Park!:-)
Andra dagen där fick vi reda på att vi var gravida och att vi vunnit budgivningen på huset.:-) Tala om minne!

2010 var vi på väg att åka till Irland. Men eftersom jag var ganska långt gången då så tordes vi inte åka ifall det skulle hända något.
Men i år ser det ut att bli en tripp mot varmare breddgrader! Längtar!:-)

Mina fina killar!:-) ♥♥♥

30 dagar

Dag 15 - Mina drömmar

Jag är en drömmare, så jag har många drömmar. Men jag har fått sålla lite under åren.:-)
Men två av mina största drömmar har faktiskt besannats; att bli sångerska och mamma.

Några av mina andra drömmar som kanske besannas en vacker dag:

♦ Göra solokarriär (Men samtidigt sjunga med Sarek! Kommer aldrig sluta där! Älskar det för mycket.)

♦ Skriva en bok.

♦ Öppna en egen inredningsbutik.

♦ Resa typ överallt.

♦ Få ett barn till.

♦ Få en ekonomi som tillåter allt det här...:-)

Det var några av mina drömmar, jag har många fler men det skulle ta hela natten att rabbla upp och det har jag inte tid med.:-)

30 dagar

Dag 14 - Mina barn

Jag har tre små monster.:-) (Dom leker och låter gärna som monster.)

Hera Lovisa Christina föddes den 27 maj 2005. Hon är en glad och social tjej med mycket humor och stoooor fantasi. Så stor att hon ibland lever en hel dag i sin egen värld som en drake eller en prinsessa eller en hund.

Min Tjofisan! Hon älskar när jag kallar henne det. Hon kommer alltid att vara min Tjofisan.:-)

Vi är väldigt lika varandra till sättet hon och jag. Både på gott och ont.:-)

Tor Loa Vincent föddes den 2 oktober 2007. Han är en energisk, supertuff kille men en mjukis på insidan. Han är så otroligt omtänksam och generös. Och tjurig till tusen! Jag lovar, han kommer få precis som han vill i arbetslivet!:-) Min Jojja!
När Lovisa var liten och Loa var nyfödd så kunde hon inte säga Loa utan sa Jojja istället. Sen dess kallar vi honom för Jojja.







Erik Olof Gottfrid föddes den 2 augusti 2010. Han är en tänkare med mycket känslor, mycket humor och nästan alltid bus i blick.
Min Olle! En bestämd liten kille som vet precis vad han vill och är inte rädd att tala om det.:-)

Alla mina barn har "styrkenamn". Det namnet som är först.

Lovisa heter Hera eftersom hon är min hjältinna. Men hjältinna på engelska är heroine, vilket låter som något helt annat. Så jag hittade på namnet och betydelsen själv. Sen kom jag på att det även är en grekisk gudinna.:-)

Christina har hon fått efter mig och min mamma.

Det var Lars som kom på namnet Lovisa. Och jag tyckte det var så fint. Hon är den finsate visan jag har gjort.;-) Fattar ni? Lo-visa.:-)

Loa heter Tor efter den nordiske åskguden (kanske är det därifrån han har fått sitt temperament...?;-) ) Loa heter han efter Loa Falkman. Jag tyckte det lät coolt på en liten kille och så såg han ju ut som en Loa! Vincent tog jag för att det är ett väldigt fint namn och dessutom så klingade det så bra.:-)

Olle heter Erik eftersom det är ett vanligt kunganamn i Sverige, men oxå efter en massa gubbar i släkten. Däribland hans egen far.:-) Dannes bonuspappa, som Olle är namngiven efter hette oxå Olof men kallades för Olle. Först tänkte vi namnge honom till Olle men vi tyckte att Olof lät lite coolt och ovanligt. Gottfrid heter han efter min farfar.

♥ ♥ ♥ Mina fina små monster!:-) ♥ ♥ ♥

Jag älskar er så otroligt, ofantligt, oändligt MYCKET!!!

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Tur för mig

Vad var det jag sa? Nu har dom rosa blommorna dött... Finns det inga blommor som blommar som jag klarar av?! Börjar bli lite smått trött på att alla sådana blommor ska dö för mig... Dom enda blommor som trivs hos oss är såna som man vattnar rätt sällan. Och dom enda blommande blommorna jag har (förutom dom där döende stackarna i hallen) är plastblommor. Som tur är så går det ju att köpa riktigt snygga plastblommor nu för tiden. Tur för mig!;-)

Nu ska jag äta sushi!:-)
Sen blir det mys framför tv:n med storgubben och lillgubben!:-)

Ha en mysig kväll!

30 dagar

Dag 13 - Den här veckan

Den här veckan har jag varit hemma med barnen medan Danne har varit bortrest i jobbet.

Måndag: Barnen var lediga från dagis. På kvällen åkte vi till mamma/mormor och åt mat. Samma kväll föddes (våra brudars) Tessans och Marias lille grabb Eliyah.

Tisdag: Barnen var hemma ifrån dagis och vi myste och tittade på film och skottade snö.

Onsdag: Barnen var hemma ifrån dagis. Vi myste, lekte och tittade på film. Barnen ville inte gå ut. Samma kväll kom Danne hem.

Torsdag: Barnen gick på dagis. Danne jobbade hemifrån och jag och Olle myste mest. Hämtade barnen, dom åt frukt. Sen kom syrran, Johanna och hälsade på. Jag åt årets första semla. Sen åt barnen middag. Deras pappa kom och hämtade dom, dom åkte och kollade på Mora Träsk. Sen åkte vi och hälsade på våra brudar och fick snusa på Eliyah.:-)

Fredag (idag): Danne jobbade hemma. Jag och Olle tog sovmorgon. Sen myste vi mest hela dagen. På kvällen åkte vi till Mat Companiet och åt middag. Vi har fått presentkort i julklapp (Tack Johan och Sandra!:-) ).

Lördag (imorn): Vi åker till Umeå och myser hela dagen!:-)

Söndag (i övermorgon): Vi åker till Johan och Sandra och hjälper dom att måla.

Slut på veckan!:-)

30 dagar

Dag 12 - Arbeten jag haft/har

Mitt första jobb var på Gene Bageri, nuvarande Polarbröd. Där packade jag bröd.:-)

Sen har jag mest jobbat i butik. Har jobbat på My One (tillbehör för häst, hund och katt) och Guldsemderna (smycken, förlovnings- och vigselringar m.m.). Av nån anledning så har alla alla butikerna lagt ner... Jag kanske spred dålig energi...?;-)

Sen slog vi igenom med Sarek. Efter det fick jag Lovisa. Innan jag fick Loa så jobbade jag ett tag på Tillsammans där vi sålde leksaker, massageoljor och annat för vuxna.:-) Sen jobbade jag på Avis biluthyrning tills en månad innan Loa kom. Efter mammaledigheten så jobbade jag ett tag på Sibylla.
Sen drog det igång med Sarek och Magiska toner, så under den tiden hade jag inget annat jobb.
Innan jag fick Olle hade jag praktik på Avis. Och nu är jag mammaledig igen.:-)

Det var typ hela mitt CV!:-)

Yey!

Olle tog just några steg framåt i gåstolen!:-D

30 dagar

Dag 11 - Mina syskon

Jag har fyra syskon, jag är äldst.:-)

Den 16 augusti 1984 föddes Johan. Kommer ihåg att jag var så avundsjuk på honom som fick ligga på en filt på golvet i vardagsrummet medan mamma och pappa tittade på tv på kvällarna och jag var tvungen att gå och lägga mig! Han var ju bara en bebis! Varför fick han vara vaken men inte jag?!:-) Han är nog den jag har mest gemensamt med. Vi gillar musik och film båda två så det blir väldigt mycket snack om sånt när vi ses.:-)

Den 25 juni 1987 föddes Johanna. Jag kunde inte förstå vilket liv det blev den dagen hon kom, allt prat om att jag hade blivit storasyster. Jag var ju redan storasyster!:-) När vi var yngre gick vi inte alls ihop, men det har liksom vuxit bort med tiden. Nu umgås vi rätt mycket. Och mer lär det bli för snart ska jag bli moster!:-)

Den 13 december 1996 föddes Marie-Therese. Då var jag 16 år och hade längtat efter ett litet syskon. Och till en början så verkade det som om hon aldrig ville komma ut. Men, nästan tre veckor försenad, så kom hon äntligen!:-)

Den 20 juli 2007 föddes Anna-Maria. Jag var 27 år och väntade mitt andra barn. Men jag tyckte det skulle bli jättekul med ett nytt litet syskon. Det skiljer bara drygt två månader på henne och min egen son Loa.:-) När Anna-Maria föddes var hon redan moster eftersom Lovisa var drygt två år då.:-) Dom verkligen älskar varann dom tre. Tror att dom kommer ha väldigt skoj när dom blir äldre.

På tal om det så måste jag bara få berätta om en incident!:-)
Jag var barnvakt till Anna-Maria och åkte för att hämta Lovisa och Loa på dagis. Det var en praktikant där då som Lovisa var väldigt förtjust i. Han satt alldeles intill när några av barnen frågade vem "det där" var och pekade på Anna-Maria.
"Det är Lovisas och Loas moster" svarade jag. Och blicken praktikanten fick var obetalbar!:-) Han tittade förvirrat på mig, sen på Anna-Maria, sen på Lovisa, sen tillbaka på Anna-Maria och sen på mig igen. Det verkligen syntes att han försökte förstå hur det där gick ihop. Undrar om han lyckades? Det såg så otroligt kul ut!
Dom lär nog få fler sådana blickar och liknande händelser.:-)

Bara så ni vet, alla mina syskon, så gör jag ingen skilnad på om ni är hel- eller halvsyskon.
Jag älskar er lika mycket!:-)

30 dagar

Dag 10 - Det här hade jag på mig idag

Första halvan av dagen hade jag på mig ett par turkosa mysbyxor i velour, ett svart linne, en korall/vit-rutig hoodie och ett par svarta Hello Kitty-sockar. (Hade en utan-bh-dag idag.:-) Brukar ha det ibland så huden får vila lite. Får såna fula märken efter bh:n...)

Andra halvan av dagen hade jag på mig ett par svarta långkalsonger, en lila farfarströja och ett par tjocksockar, eftersom jag var ute och skottade.

Jättesnyggt och jättemodernt!;-)

Nöjd

Här har vi en kille som verkar nöjd över att halvt ha gått över till välling (blandar fortfarande hälften hälften). Kl är strax innan elva och han har fortfarande inte velat ha frukost. Men snart borde han känna hungern.

Tror för övrigt att han var orm eller nåt liknande i ett tidigare liv för den där lilla tungan är alltid utanför munnen!:-)

Men nu tror jag minsann att han är hungrig! Dags att mata!:-)
Ciao!

GRATTIS!!!

Vi vill passa på att säga grattis till våra brudar som blev mammor igårkväll vid nio-tiden.:-)
En liten prins som vägde
3740 gram och var 53 cm lång.
Stort grattis till er och massor av pussar och kramar!:-)
Vi älskar er!

Dåligt samvete

Känns inte så lockande att gå ut och skotta nu... Tror jag håller barnen hemma från dagis och så gör vi något kul av skottningen sen istället. Dom blir ju bara glada om dom får vara hemma och dagis tycker ju att det är viktigt att dom får knyta an till sin lillebror (det sa dom ju själva på mötet i höstas).

Ändå har jag dåligt samvete över att jag håller dom hemma. Men varför då? Det är ju mina barn, och vill jag ha dom hemma så är det väl upp till mig! Dom har ju inte börjat skolan än så dom missar ju ingenting viktigt.

Nää, bort med det dåliga samvetet!
Jag älskar dom och vill ha dom hemma även fast dom är döjobbiga ibland. Så det så!:-)

30 dagar

Dag 09 - Min tro

Jag har aldrig trott på gud. Inte den kristna guden iaf. Den store allsmäktige fadern. Men sen jag fick barn och fick uppleva detta fantastiska mirakel som det är att bli förälder så har jag blivit lite religiös. Just att tro på mirakel är, för mig, religiöst.

Jag älskar kyrkor och deras historia. Men för mig så är det inte guds hus utan en plats där människor samlats genom århundradena. En plats för gemenskap.

Jag har, så länge jag kan minnas, känt att det finns något större än vi. Vad det är kan jag inte svara på, men jag kallar det för gud. Gud finns i allt och överallt. Min gud dömer inte och jag är ingen syndare.

Jag tror att allt hänger samman; tillfälligheter, slumpen och ödet. Allt är på något vis förutbestämt. Men att våra öden ändras hela tiden genom dom val vi gör och dom beslut vi fattar.

Jag vill oxå tro på ett liv efter detta, antingen en plats vi hamnar på när vi dör eller att vi föds på nytt.

Det var min tro i stora drag...:-)

Vänsterprassel

Själv ska jag spendera natten med den här snyggingen medans älsklingen är borta.;-)

Surprise!

Jag möttes av den här synen när jag kom in i sovrummet ikväll. "Men vänta lite, jag hade inte bäddat sängen... Och vad är det där? Tulpaner! Jordgubbar! Och sharonfrukt!"
Älsklingen hade svängt förbi här hemma på sin väg mot Luleå när vi inte var hemma. Han är sååå underbar! Förstår ni nu hur kär jag är i denne man?!:-)

Jag hade nog hellre sett honom ligga på sängen iklädd endast ett par boxerkalsonger i siden.;-)
Men det här var det näst bästa.:-)

Tröttis

Olle tycker det är så roligt att hoppa i sin hoppgunga att han glömmer bort hur trött han är, och somnar!:-)
Han är så söt!:-)

EXTREM trotsperiod

Loa har kommit in i en EXTREM trotsperiod... Det enda vi gör är att bråka känns det som...
Lovisa är i en lättare ålder. Det är klart att vi oxå bråkar, men när hon är arg och sur så sitter hon vid pianot på sitt rum och spelar och sjunger egenkomponerade låtar om hur dumma vi är. Och när man hör det så kan man ju inte annat än att skratta.:-)
(Kanske vi ska köpa ett trumset till Loa eftersom han slår på allt han ser...?)
Hur som helst så tar det på energin och humöret att bråka med dom varje dag. Det är jobbigast när jag är ensam med dom, som nu...
Danne är borta enda tills på onsdagkväll. Vi får se hur det går den här gången.
Jag är glad att jag inte är ensam iaf.

Ikväll ska vi äta mat hos mamma/mormor. Det blir skoj. Vi brukar bara ha stora problem att komma därifrån.:-) Men det ordnar sig nog.

Nu måste jag hitta på något att göra innan jag somnar!:-)

Aufwiedersehen!

Lite färg

Gjorde det här lilla blomarrangemanget härom dagen. Kände att jag behövde få in lite färg i hemmet. Men jag är en loser på blommor! Dom dör alltid för mig. Men tänkte att "den här gången kanske det funkar"... Men det ser ut som om den rosa blomman slokar redan...:-( Vi får se hur det går...

30 dagar

Dag 08 - Ett bra ögonblick

Ett bra ögonblick var när jag den 23 maj 2009 spelade med Sarek i Umeå på Kulturnatta. Det var en varm, vacker dag och vi hade en vikarie för Göran Månsson som spelar flöjt. Han hette Danne Sjöberg och spelar fiol.:-)

Det blev en helt magisk konsert med JÄTTEMYCKET folk. Det blev fullsatt och mer därtill. Många fick inte komma in för det blev för mycket folk.

Den dagen var första gången som jag kände att det fanns en viss spänning mellan mig och Danne. Och att det var förbjudet gjorde det inte mindre spännande heller.;-)

Men det tog ändå några månader innan jag förstod att han var intresserad av mig och att jag var intresserad av honom.:-)

Sen föll jag, head over heals, som det så fint heter. Och det gör jag fortfarande, typ varje dag.:-)

Han är så underbar!

Jag älskar dig mitt snyggo!:-)

:-* :-* :-* :-* :-* :-* :-* :-*

30 dagar

Dag 07 - Min bästa vän


Jag har flera fina vänner. Är så tacksam över att jag träffat dom.:-) Hoppas ni vet vilka ni är.
Men den vännen som jag har hållit ihop med mest och (nästan) längst är Therese.


Hon finns alltid där om man behöver prata eller om man bara behöver en kram. Om vi inte sågs på tio år så skulle vi fortfarande vara lika bra vänner. Vi är så bra vänner att vi är mer som systrar. Vi säger "jag älskar dig" till varann flera gånger i veckan.:-) Jag är så glad att hon finns i mitt liv. "I hope you don't mind, I hope you don't mind that I put down in words. How wonderful life is while you're in the world...":-)

Jag älskar dig!

30 dagar

Dag 06 - Min dag

07:00 Lovisa vaknade och ville titta på tv. Jag gick upp och kissade och gick och lade mig igen.
08:00 Danne klev upp och började jobba.
08:20 Jag vaknade och klev upp.
08:30 Åt frukost med dom äldre ungarna.
09:00 Danne hade telefonmöte. Slog på en film åt ungarna.
09:30 Olle vaknade. Gav honom välling, bytte blöja, tog på kläder.
10:00 Kollade mail.
11:30 Gjorde en chai-latte, bloggade, läste en Mama-tidning och satt och slumrade.
12:30 Lagade korv och mos till lunch.
13:30 Plockade och donade medan barnen lekte.
14:30 Bakade sockerkaka. Syrran (Johanna) kom.
15:30 Vi fikade.
16:30 Danne gick och handlade.
17:00 Danne och ungarna gick ut och skottade snö och lekte. Olle hade somnat så jag passade på
att vila en liten stund.
18:00 Lagade mat. Blodpudding med bacon, rårörda lingon och smör stod på menyn. Danne och
ungarna kom in. Lovisa var så trött och gnällig så hon gick och lade sig, och somnade... Vi
andra åt mat.
19:15 Slog på en film åt Loa, som somnade strax därefter.
19:30 Danne bar upp Loa. Satte Olle i den nyinköpta hoppgungan och bloggade lite.:-)
20:00 Gjorde ett blomarrangemang till hallen. Strax efter det vaknade Lovisa. Gav henne fil och
müsli.
20:30 Tog bort de sista julpyntet.
20:45 Kollade mail igen. Bloggade igen.
22:00 Lade Lovisa.
22:30 Tog en dusch.
23:00 Lade oss i sängen och slog på en film.
01:00 Natti natti!:-)

Tala om nöjd!

Inget har roat vår lille gosse så mycket som hoppgungan vi köpte idag.:-) Tala om nöjd! Han har studsat runt i den i över 40 minuter sammanlagt idag. Och det, gott folk, är rekord! Enda problemet är när man ska lyfta ur honom. Vi får liksom skala av honom den när han har hoppat färdigt. Det går bra när vi är två, men det är inte det lättaste när man är ensam. Men det löser sig, så länge han roar sig själv en liten stund så är jag nöjd.;-)

Nu har dom två äldre ungarna somnat. REDAN! Dom var ute och lekte innan middagen och kom in och var supertrötta.
Vi får problem ifall dom vaknar senare ikväll. Hur fasen gör vi då?! Återstår att se...
God kväll!

Konsert

Har nyss varit på konsert.:-) Lovisa höll konsert på sitt rum för hela familjen. Hon spelade på sitt piano som hon fick i julklapp och sjöng. Känner igen det på nåt vis...;-)
Nu sitter jag med en chailatte och en Mama-tidning och försöker komma till liv.:-)
Snart blir det lunch. Ungarna har beställt mos och korv. Lätt att laga och gott. Förhoppningsvis äter dom. Sen ska dom ut och leka av sig i snön!
Ikväll vill jag titta på film och mysa med dom.
Med andra ord; en perfekt början på helgen.:-)

Dags att stöka bort julen...

Eller vad tror ni?;-)

Det finaste man har sätter man på bordet

Sötungen kan snart sitta. Inte än, men SNART.:-)

30 dagar

Dag 05 - Vad är kärlek?

Kärlek för mig är att höra/se mina barn skratta. Den där värmen jag känner när jag håller dom i min famn. Den där enorma, helt obeskrivligt varma känslan i hjärtat. Då man bara vill vara i nuet eller stanna tiden. Det är kärlek.

Eller när jag får den där känslan när jag kramar min älskling och jag bara vill krypa in i hans kropp, att vi smälter samman och blir ett, en person. Den där underbara känslan av att vi hör ihop. Det är kärlek.


Respekten och samhörigheten jag känner till mina vänner och övrig familj. Det är oxå kärlek.

Kärlek kan vara så många känslor, men är ändå kärlek.

Jag är så glad och tacksam över att jag har dom människorna jag har omkring mig idag.
Ni vet vilka ni är och jag älskar er!:-)

30 dagar

Dag 04 - Det här åt jag idag

Frukost: En Lingongrova-macka med Kalles randiga och te.

Lunch: Ingenting. Fy på mig!:-)

Mellis: Lite lösgodis.:-)

Middag: Satay Goong. Grillade marinerade jätteräkor med ris och jordnötssås. Sååå gott! Den thailändska restaurangen vi har här inne i stan är bäst!

Ett glas vatten innan sänggåendet.

Snipp snapp snut så var dagen slut!:-)

30 dagar

Dag 03 - Mina föräldrar

Jag har, som dom flesta andra, världens bästa och finaste föräldrar!:-)
Min mamma heter Marina Wetterstrand Jakobsson och kommer ursprungligen från Stockholm. Pappa heter Göte Tjernström är infödd norrlänning.

Dom var rätt unga när dom träffades, iaf mamma. Två månader innan hennes 18-årsdag föddes jag.
1989 gifte dom sig, då hade dom varit tillsammans i över tio år.
1995 skilde dom sig...
Det kom lite som en chock för oss barn eftersom dom aldrig bråkat inför oss.

Min pappa tog det hårt. På kvällarna i början var det jag som fick sitta och trösta honom. Kanske inget en femtonåring ska göra egentligen, men det gjorde att jag och pappa kom väldigt nära varann.
Mamma och jag stod ju redan nära varann och har alltid gjort.
Så på ett vis så tackar jag dom för att dom skilde sig.

Idag är dom goda vänner. Jag har sån tur som har föräldrar som kan träffas och umgås vid födelsedagar och dylikt. Vi firar t.o.m jul ihop! Det är det mysigaste jag vet!:-)

Och hade dom inte skilt sig så hade mamma aldrig träffat Per, som är världens bästa bonuspappa (och bonusmorfar till mina barn) och pappa hade aldrig träffat Tsveta, som är världens bästa bonusmamma! Tillsammans har dom ju oxå Anna-Maria, min lillasyster, som bara är två månader äldre än Loa.
(Innan pappa träffade Tsveta så var han tillsammans med en annan tjej som heter Ann-Sofie och dom fick oxå en dotter; Marie-Therese. Så jag har tre småsystrar.:-) )

När allt kommer omkring så är jag så tacksam över att ni är mina föräldrar och allt ni har lärt mig.

Jag älskar er så mycket!

Puss puss från mig!

30 dagar

Dag 02 - Min första kärlek

Min första kärlek heter Tobias Westberg. Vi bodde på samma gata i Mellansel, Villavägen. Vi var runt 6-7 år och skulle gifta oss och ha två svarta kungspudlar.:-)
Kommer ihåg att vi satt i trappan hemma hos mig och pussades.:-) Oskyldigt och gulligt.:-)
Han flyttade och vi tappade kontakten i flera år. Men idag är vi Facebook-vänner.:-)

Min första STORA kärlek heter Ingemar Kallin. Fast jag var olyckligt kär i honom...
Under alla dom åren (3:an till 6:an tror jag det var) så fick han aldrig veta att jag var kär i honom.

Nu är jag tillsammans (snart gift :-) ) med min allra största (och sista) kärlek; Danne Sjöberg.
Puss på dig min älskling!:-)

Ingemar, hans fru och barn bor i samma område som oss.
Världen är liten!:-)

Stor, större, störst

Det märks att Olle-polle (som vi kallar honom) börjar bli stor. Nu gnäller han inte bara för att han vill ha mat eller att man ska hålla i honom. När vi satt och åt nu ikväll ville han hemskt gärna var med. Han slutade gnälla när jag satte honom i stolen vid bordet.
Istället började han dregla och ville nog smaka av det vi åt.:-)

Jag har ju börjat ge honom smakportioner av gröt men det har han bara velat äta typ en gång. Jag har provat med potatis- och morotspuré, men han vill inte ha det heller.
Så än så länge så äter han bara ersättning tills han börjar intressera sig för annan mat.

Dags att bada ungarna!
Tjolahopp!:-)

30 dagar

Dag 01 - Presentera dig själv

Jag heter Jessica Christina Elisabeth Wetterstrand. Jag föddes fredagen den 11 april 1980 på Örnsköldsviks sjukhus.
Jag växte upp i Mellansel, 3 mil utanför Örnsköldsvik.
Som barn älskade jag dansbandsmusik.:-) Jag dansade (på mitt sätt) så fort jag fick chansen.
Jag tror det var mamma som väckte musiken inom mig. Hon sjöng barnvisor för mig när jag var liten, som jag fortfarande bär med mig.
Jag blev retad i skolan som liten. Mina plågoandar minns nog inte det dom sa, men jag kommer ihåg allt...

Som 11-åring upptäckte jag en artist som hette Michael Jackson. Jag lyssnade bara på hans musik. Som tonåring satt jag oftast på mitt rum och sjöng. Mina kompisar ringde ofta och frågade om vi skulle hitta på nåt på lördagkvällarna, men jag satt hellre hemma och sjöng.
Jag började högstadiet och började hitta min identitet. Jag började säga ifrån och mobbningen upphörde. I nian så startade jag och några tjejer i klassen ett källarband. Jag fick känna på hur det var att vara populär. Och jag kände mer och mer att sången var något för mig. Jag sjöng en låt ensam, kompad av en gitarrist på avslutningen i nian. Det var en kick för mig!:-)

Så i gymnasiet valde jag att gå estetprogrammet med sång-inriktning.
Jag lärde mig massor, jag hade en underbar lärarinna i sång.
Och jag hade dessutom fått en ny idol; Elton John.

Men estetprogrammet var så mycket mer än att bara sjunga. Jag ville ju sjunga hela tiden.
Under 3:e året fick jag en ny sånglärarinna. Hon gav mig inte lika stora utmaningar som min förra och jag började bli rejält skoltrött. Tror jag gick in i en depression eller nåt men fattade inte det förrän jag vaknade en natt och hade fått njursten. En smärta som inte går att beskriva. Gick inte tillbaka till skolan på över ett halvår.

När alla mina klasskamrater hade tagit studenten så gick jag ett fjärde år för att läsa upp det jag missat och få betyg.
Äntligen var skolan över!
Jag skaffade mig ett jobb och flyttade hemifrån.
På våren år 2000 (när jag fortfarande gick i skolan) ringde min gamla musiklärare från högstadiet och berättade att det var audition i stan. Det var några som sökte en sångerska till ett projekt.
Jag gick dit och dom gillade min röst. En av dom var Stina Engelbrecht eller Stina Jadelius som hon hette då.
Jag sjöng in några demos men det hände inget då. Men vi behöll kontakten jag och Stina.

2002 hörde hon av sig och berättade att hon och hennes sambo Mårten Eriksson skulle skicka in en låt till Melodifestivalen och att dom behövde en sångerska. Jag åkte ner till Stockholm och sjöng in en låt som hette Genom eld och vatten.
Och vet ni vad, låten kom med!:-)

Men dom hade redan valt ut två andra sångerskor...:-( (En av dom var såklart Zara Kronvall.)
I och med det så bestämde jag mig för att lägga musiken på hyllan för gott! Men jag undrar om det hade gått...?
Hur som helst!
En kväll i januari 2003 fick jag ett telefonsamtal. Det var Mårten. Han berättade att en av sångerskorna hade hoppat av och han undrade nu om jag ville vara med. "Du har två minuter att bestämma dig" sa han.
Det behövdes inte två minuter, jag sa ja direkt!:-)

Det var början på en otrolig resa i mitt liv, som fortfarande pågår. Det bästa och häftigaste jag har gjort!
I slutet på 2003 träffade jag Lars.
2004 var Sarek med i Melodifestivalen igen.
2005 blev jag mamma för första gången. Det bästa som hänt mig!
2007 föddes Loa.
2009 träffade jag Danne och det tog slut mellan mig och Lars.
Danne och jag förlovade oss och blev gravida.
2010 köpte vi huset vi bor i nu och samma år kom vårt första gemensamma barn; Olle.

Jag är så ofattbart lycklig! Jag har fått vara med om så mycket, jag har tre friska barn och världens snyggaste, snällaste och bästa blivande man! Jag älskar dessa fyra så otroligt, ofantligt, oändligt mycket!
Jag har verkligen fått allt jag önskat mig!
Det är klart att jag har drömmar, men dom tar vi en annan dag.;-)

Puss!

30 dagar

Jag tänker följa Zaras idé och följa den här listan i 30 dagar. En ny rubrik att skriva om varje dag.

Dag 01 - Presentera dig själv

Dag 02 -Min första kärlek

Dag 03 – Mina föräldrar

Dag 04 – Det här åt jag i dag

Dag 05 – Vad är kärlek?

Dag 06 – Min dag

Dag 07 – Min bästa vän

Dag 08 – Ett bra ögonblick

Dag 09 – Min tro

Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag

Dag 11 – Mina syskon

Dag 12 – Arbeten jag haft/har

Dag 13 – Den här veckan

Dag 14 – Mina barn

Dag 15 – Mina drömmar

Dag 16 – Mina resor

Dag 17 – Mitt favoritminne

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Dag 19 – Detta ångrar jag

Dag 20 – Den här månaden

Dag 21 – Det här är jag bra på

Dag 22 – Det här är jag mindre bra på

Dag 23 – Det här får mig att må bra

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Dag 25 – En speciell dag

Dag 26 – Mina rädslor

Dag 27 – Min favoritplats

Dag 28 – Det här saknar jag

Dag 29 – Mina ambitioner

Dag 30 – Ett till ögonblick

Då börjar vi! I nästa inlägg...:-)

Vår bästa tid är nu

Mina finisar har äntligen kommit tillbaka. Dom sov hos sin pappa inatt. Nu stannar dom hos oss i två dagar sen åker dom till sin pappa en hel vecka. Men efter det så ska dom ju vara hos oss en hel vecka. Det är välbehövligt att få en liten paus men en vecka är så lång tid utan dom. Som tur är så går tiden fort!

Det märks att dom börjar bli stora. Iaf Lovisa.
Igår ropade hon på mig uppifrån toan att hon hade bajsat. När jag kom upp för att torka henne satt hon och läste Sköna hem. Hon slog ihop tidningen och sa: "Det finns så himla mycket fint i den där!"
Jag fick hålla mig för skratt.:-) Liten nog för att bli torkad, stor nog för att förstå en inredningstidning. Jag älskar åldern hon är i nu! Vi kan ha djupa samtal. På hennes nivå men ändå djupa. Det är kul att höra hennes tankar och uppfattning om saker.

Loa försöker berätta saker men man förstår bara hälften av vad han berättar. Men det han säger är hysteriskt roligt att lyssna på.:-)

Längtar tills Olle börjar prata men först ska jag njuta av tiden som är nu.
"Vår bästa tid är nu, dadadadadada dadadadaaaaa..." (sjunger) :-)

Loas favoritfilmer just nu är "tomtarna och trollarna" som han säger och "tåget". Det betyder "Trolltyg i tomteskogen" och "Polar expressen".:-)

Nu håller lillgubben på att somna. Läggdags tror jag.:-)

Ciao!

Upptäckt

Olle har upptäckt sin egen spegelbild.:-)

Big no no!

Trodde aldrig att det kunde hända mig. Jag har alltid kunnat somna hur pigg jag än varit så har jag alltid kunnat somna bara jag blundat och väntat.
Men natten till lördag så kunde jag inte somna.
Jag försökte verkligen! Men det gick inte! Jag blundade och väntade, men icke...
Plötsligt var det morgon och barnen vaknade, jag hade fortfarande inte somnat.

Även om jag kan ha svårt att somna så brukar jag iaf få sova några timmar. Men nu var det NOLL timmar. Det var bland det värsta jag varit med om. Jag var så otroligt trött men jag kunde inte somna!

Fick nästan panik. Jag visste ju att jag skulle kliva upp snart och åka till Frank Ådahl för att lägga sång i hans studio.
Danne lugnade mig och sa att om jag kände att jag klarade av det så skulle jag åka dit. Men det fanns inte en chans! Jag var så trött. Hade jag tagit bilen och kört iväg så hade jag somnat vid ratten.
Men då ringer du Frank och frågar om ni kan ta det en annan dag, sa Danne.
Sagt och gjort. Ringde Frank och det var inga problem. Vi flyttade fram inspelningen till idag istället.

Efter några timmar kunde jag äntligen somna. Men sov bara ca en timme.

Jag fattar inte hur jag kunnat ligga vaken en hel natt! Helt sjukt!
Men jag tror att en av orsakerna var att jag lyssnade igenom låtarna det sista jag gjorde innan jag gick och lade mig. Big no no!
Innan man går och lägger sig ska man varva ner, inte lära sig en ny stämma! Det vet jag nu.

Har fortfarande inte riktigt återhämtat mig, är fortfarande trött. Ikväll blir det natti tidigt!

Have a nice day! I know I will.:-)

Vi glömmer bort att vi har honom

Bebis-nackar är nog det gulligaste som finns! Älskar att pussa barnen i nacken. Gör det så fort jag får chansen. Snusa dom i nacken och bara inandas deras doft. Deras egen doft. Underbart!

Kidsen är hos sin pappa tills på fredag. Saknar dom redan.
Ibland längtar jag tills dom ska åka till sin pappa. Får dåligt samvete för att jag tänker så.
Och så fort jag har lämnat dom så vill jag ha hem dom igen.
Inga ungar som kommer in och stör nattsömnen. Även fast det är både välbehövligt och skönt att få sova en hel natt så saknar jag dom.
Olle sover så pass bra så honom kan man inte klaga på än.;-) Han märks ju knappt. Nästan så vi glömmer bort att vi har honom.:-)
Men det kommer nog en tid då vi skulle vilja lämna bort honom oxå.;-)
Han har ärvt sin mammas dygnsrytm iaf. Han är lika mycket nattuggla som jag.

Danne är ledig idag så idag spenderas dagen i hemma-studion. Några Sarek-låtar ska spelas in. Kanske hinner vi med några egna när vi ändå håller på.
Ska bli kul att sjunga. Var ett tag sen.
Får se hur Olle tar det bara. Jätteuttråkad eller intresserad?

Nä, nu kör vi! (Patrik Larsson) :-)