onsdag 24 november 2010

Lyckopiller

Så var man än en gång gräsänka... Blir det tills på fredag. Lämnade barnen hos Lars igår.
Jag hade fått för mig att dom skulle vara hos honom i bara ett dygn och komma tillbaka till mig ikväll. Tänkte; "bara en dag som jag behöver vara ensam".
Sen såg jag i förrgårkväll, till min stora besvikelse att dom kommer tillbaka på fredag.....

Det betyder att jag och Olle är ensamma. Jag ogillar att vara ensam...
Tänk, förut så njöt jag av ensamheten. Det är klart att jag gör det nu oxå ibland. Men på kvällarna och nätterna blir det lite väl ensamt...

Men dagarna går ju fort, snart så är det ju fredag.

Men det är inte bara tiden vi är ifrån varandra som har betydelse när Danne är bortrest. Det är just resandet som oroar mig oxå. Nåt kan ju hända när han är ute och kör på vägarna... Sånt är jag rädd för... Försöker att inte oroa mig men det finns alltid där nånstans i bakhuvudet och gnager.

Nu ska jag slå bort dom tankarna för en stund och fokusera på det fina med ensamheten med Olle. Just egentiden jag får med Olle, denne lille underbare krabat!

Han som just har börjat skratta högt och ljudligt. Just det där skrattet som man blir så lycklig av att tårarna bubblar upp och hjärtat slår extra slag. Det där hjärteskrattet som kommer direkt från hjärtat. Åååh vad jag älskar det skrattet!:-)
Får jag bara höra det så kan jag dö lycklig sen.;-)

Nu har mitt lilla lyckopiller somnat om igen. Då ska jag somna om en liten stund jag med. Sen får vi se vad vi hittar på.:-)
Ha en bra dag!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar